Människor är olyckliga pga människors värderingar

Jag tänkte på detta förut: Tänk om vi enbart är olyckliga för att vi förväntas av oss att vara på ett visst sätt. Dessa förväntningar kommer från de värderingar som samhället har tillverkat för oss som ett verktyg för att fixa den värld som "alla bör eftersträva". Värderingarna är nedärvda från våra föräldrar och förfäder. Det rör sig om så "fundamentala" saker som att skaffa barn, ha ett "stabilt" jobb, skaffa barn, inte tro sig, inte vara mer än "lagom" rebellisk och att pengar är mkt viktigt.

Så om man har dessa värderingar och växer upp till en vuxen person som har "hamnat snett" pga olika "snedsteg" under livet så blir man deprimerad och tvivlar på sig som person.

Tänk om dessa värderingar bara är luftslott? De fyller en funktion för folk som lyckas infinna sig i det inrutade mönstret. För de "lyckade" människorna fungerar dessa värderingar som mål. Och att uppnå ett mål är ju enbart positivt tänker man. Men de som av någon anledning faller utanför systemet blir då stämplade som misslyckade av sig och folk som växte upp med samma värderingar.

Men om man bestämmer sig för att enbart lystra till sig själv så kanske livet inte blir ett misslyckande. Man kanske inte vill ha barn, villa, Volvo och vovve. Man kanske är nöjd med att vara en ensamstående äldre herre som dricker för mkt och raggar på knappt 20åriga tjejer och hankar sig fram knapphändigt genom att sälja konst eller likt en vagabond ta ströjobb i diverse städer inom industri eller bara vara en "simpel" diskpojke.

Om man är nöjd med hur man är och skiter i dessa värderingar och ser livet från den bästa vinkeln vid alla tillfällen så kan inget knäcka en.

Så om du är en ensamstående mamma som knegar på Hemköp för en "skiten" lön, bor i en "sjaskig" förort, knullade senast för tre år sedan med en full skitunge och har gäddhäng så kanske du kan vända på tillvaron till något positivt. Dina arbetskamrater kanske är trevliga. Ge ett extra leende till kunderna och inled en kort konversation med dem. Se dina barn växa upp till självständiga individer. Läs böcker och ta långa skogspromenader i höstkylan när tid ges. Skit i den "vanlige" människans inrutade mönster. Du är inte besegrad förrän du själv tror det!

Jag håller med, det är vi själva som sätter våra värderingar som vi lever efter, och om vi inte lyckas leva efter dom, så blir vi olyckliga. Som du sa är även det bästa man kan göra att hitta ljuspunkten i en tillvaro då gör något negativt till positivt.

det är inte vi själva som sätter våra värderingar. det är inte vi eller "samhället" (samhället är vi) som säger att vi behöver ha barn, pengar och jobb för att vara lyckliga. vi är programmerade att bli lyckliga av sånt.

visst är det bra om man kan vara nöjd med livet utan att ha kärlek, pengar och sånt, men det finns nog inte så många som kan det.

Jaha? Vad har du för belägg för detta?

Precis. Vi är programmerade att tycka och tänka på ett speciellt sätt. Det är värderingar som samhället impregnerar i människor sedan födsel. Det är ganska självklart att exempelvis samerna har andra värderingar än vi som lever i den moderna världen..

Problemet är att alla håller på och jämför sig med andra hela tiden, alltså människor som de tycker borde vara på samma nivå. Ingen stör ju sig på att Marcus Wallenberg har hur mycket pengar som helst, men när din gamla barndomskamrat börjar på att "sticka ifrån dig" rent ekonomiskt då börjar avundsjukan och jantelagen göra sig påmind. Man "tävlar" alltså mot de man anser vara jämlikar och däri ligger problemet eftersom du aldrig kan slappna av och vara nöjd med vad du har...

naturen har programmerat oss att vilja ha barn (kärlek), pengar (saker, underhållning). det är naturligt. det har inget med "samhället" att göra. det är inte vi som gör att vi behöver kärlek eller pengar. det är något som vi verkligen behöver för att överleva och vara lyckliga.

Detta är så fel. Det finns en hel del människor som strävar efter att bli så rika så möjligt, men det ligger verkligen inte i vår natur att vilja ha pengar. Det är snarare vår uppväxt och samhället som får oss att tänka i dom banorna.
Många skulle lätt klara sig utan pengar som största faktoren för att vara lycklig.

Pengar är makt och makt gör oss lyckliga rent biologiskt. Något annat vore faktiskt en stor bugg i evolutionen.

Att kärlek och familj rent biologiskt är tillfredsställande står väl ganska klart?

De flesta föds ju in i en familj, så en familj har man ju alltid. Kärlek är givetvis väldigt viktigt biologiskt sätt.

Det är makten som gör oss lyckliga, det ligger i människans natur, sedan att pengar är makt i vårt samhälle är en helt annan femma. Innan pengar fanns så fanns det andra saker vi människor strävade efter för att få makt. Och vad menas egentligen med att makt gör oss lyckliga biologiskt? Det är väl snarare än mental inbillad tillfredställelse.

Håller med!
Samhället kräver en viss potens av dig.
Om du inte klarar det eller saknar potensen... ja...