Ayn Rand vs Kant vem vinner?

Högerspöket Ayn Rand bashar Kant rejält, Ayn Rand anhängare riktar skarp kritik mot den akademiska filosofin som genomsyras av kant, frågar man dem varför så får man oftast svaret "läs på" vilket jag har tänkt men länkarna består ofta av 3 sidor fyllda med avancerad engelsk text. Det verkar inte finnas någon lätt förklaring varför Kant förstör nyfilosofiska studenter, har även frågat lärare men dessa vill inte gå in på ämnet.

Så varför anser ni med egna ord varför Kant är så dålig och Ayn Rand så mkt bättre?

Är lite på småfyllan inför en klassfest så ni får ha överseeande.

Jag gissar att det är det här som menas skapa en hel del oreda om man applicerar det till rätt saker (tänk typ göra karriär innom antikhandel, för där har jag chans att tjäna pengar).

Det är som att jämföra Mona Sahlin med Newton.

Hmm, senast jag läste Rands kritik av Kant uppfattade jag den som i stort ett exempel på argumentationsfelet vädjan till konsekvenser av en tro, parat med en nedsättande ton i språket. Så, kanske är Rand inte den största av Kants kritiker. Men jag kan ju alltid ha fel...

Nej, Kant skulle nog snarare formulera maximen: "Man bör utföra ett arbete för att få en inkomst".

Precis som med de flesta av Kants tankar bör man läsa mellan raderna för att kunna ta honom på allvar. Titta bara på hans pliktetik, ju mer du väljer att lida ju lyckligare blir du (över att vara en så bra människa som offrar dig för att utföra dina plikter).

Annars är du nog rätt på det. Ska du som individ dogmatiskt följa universaliseringsteori blir det svårt kunna vara fri som individ, ty den tillåter inte att någon agerar olikt någon annan. Samtidigt bör den väl som jag sa innan, tolkas på ett användbart sätt. Den passar bra in på vissa moraliska regler, såsom äganderätten ("du ska inte stjäla om du inte vill att andra ska stjäla från dig") eller bruket av våld ("du ska inte använda våld om du inte vill att andra ska bruka våld mot dig").

På samma sätt blir man säkerligen lycklig om man utför vissa såkallade "plikter" man anser sig ämnad att utföra, så länge det inte går till överdrift.

I så fall är Ayn Rand Newton i sammanhanget

haha, tops!

Jag märker förstås att det här är ännu en "nu jävlar skall vi ösa så mycket skit över objektivisterna att de drunknar"-tråd. Så man får ursäkta om jag inte är sugen på att föra långa utläggningar och diskussioner. Dock tre lästips, relativt korta och framför allt på svenska:

http://www.nattvakt.com/nnv/080318kant.htm
http://www.nattvakt.com/online/bilagor/pliktmoral.htm
http://www.nattvakt.com/nnv/020414aposteriori.htm

Visst inte. Blir du lycklig har du gjort något fel. Ens handlingar uppnår bara moralisk halt när man gör något av plikt, inte när man gör något som är förenligt med plikt. Om du har några som helst drivfjädrar för att göra som du gör, kan man inte veta om du gör det av plikt eller ej. Förmodligen är det inte så. Först när du avskyr ditt liv så mycket att du inget hellre vill än ta livet av dig, men ändå väljer att leva, kan man säga att dina handlingar utförs av plikt, och att de därmed är moraliska. Detta är vad Kant säger i Grundläggning av sedernas metafysik.

(Skulle någon vara intresserad, har jag gått igenom hans bok här.)

Först och främst bör det sägas att Kant inte genomsyrar den akademiska filosofin överallt; Sveriges filosofiska institutioner präglas till stor del av mer konsekventialistiska strömningar eller av klassisk analytisk filosofi. Däremot kan det ligga något i att Kant har en större position internationellt där filosofihistorieämnet har en mer framträdande roll.




Här skall det betonas att detta inte är en moralisk förpliktelse (ett äkta "böra") för Kant. Efter som formuleringen lyder "du bör ....för att..." så uttrycker denna formulering bara ett hypotetiskt imperativ och inget kategoriskt.



Även om Khepera har sagt en del här, skulle jag bara vilja flika in lite fler kommentarer, speciellt rörande din analys av vad Kant säger om lycka och plikt . Det du påstår ovan är inte korrekt. Det baseras på den missuppfattning som Schiller en gång använde sig av för att förlöjliga Kants grundprinciper.



Detta är givetvis både fel och förenklat eftersom vi kan ha böjelser som är i enlighet med pliktens krav.


Angående påståendet om vägen till lycka så måste vi skilja på två slags lycka; Kant diskuterar dem båda. Eftersom alla handlingar som inte tillhör moralens sfär, alltså handlingar av böjelse vilka inte är motiverade av pliktmotivet, enligt Kant faller under lyckans princip (se Analytiken av Kritik av det Praktiska Förnuftet) uppnår vi stor materiell/fysisk/patologisk lust eller lycka då dessa handlingar utförs. Att handla så är dock inte moraliskt och som generell princip är lyckans princip inget en rationell varelse som människan bör basera sitt handlande på. Den moraliska lusten eller lyckan uppstår som en konsekvens av att vi är medvetna om vårt moraliska sinnelag.

Däremot är det sant att Kant ansåg att dygd (handlande av plikt) genererar sann lycka och detta var en viktig del av hans moraliska gudsbevis. Vi behöver ha en tro på evig rättvisa, nämligen tron på att Gud ser till så att lycka ges åt alla i enlighet med deras dygdighet. Bara lycka är inte fullkomligt och endast dygd kan inte vara det komplett goda. Endast deras förening SAMT (detta är otroligt viktigt) att dygden är grunden eller villkoret för lyckan kan utgöra det högsta goda. Visst medger Kant att dygd och därmed underkastande av pliktens krav ofta innebär att vi måste offra egna intressen men detta är inte detsamma som att vi alltid LIDER då vi gör detta.

jag befinner mig på sidan 300 i "om världen skälvde" just nu och kan hitills konstatera att världen skulle stanna om vi följde Kant. Men rent allmänt så funkar det inte att ta något koncept rakt av och tillämpa det på hela omvärlden och tro att det funkar, oavsett om det är objektivism eller islam.

Om vi bara skulle jobba för att klara oss skulle fortfarande 95% av befolkningen vara improduktiva bönder som jobbade bara för att få mat och som skulle vara väldigt sårbara för missväxt.