Hur många överväger självmord efter tonårskärlek?

Det värsta med allt detta är ändå att jag klandrar mig själv för all skit som hänt.

Tjejen - försummande (enligt henne, börjar tro på det)
Panikångest - droger.
Mamma och bror - jag valde att bo med pappa.
Våldtäkt - söp mig full hemma hos en homosexuell och däckade.

Det rådet jag fick, och det jag tycker du ska göra också, är att fokusera på det du tycker om att göra i livet. Vad är dina intressen, du hade ju ett liv innan henne. Det bästa är att försöka hitta tillbaks till dina intressen. Och låt inte allt sväva runt en person, för då blir man helt förstörd när den relationen inte håller.

Jag säger inte att du ska be dina nära och kära om hjälp. För dom har ändå inte kompetens nog att hjälpa dig ur det här om det verkligen är allvarligt.

En fråga: Om du bryter benet. Skiter du i att uppsöka sjukhus då också?
För att du "KAN SJÄLV"...

För personligen tycker jag det är seriöst nog att uppsöka hjälp om man på allvar överväger självmord.

Sitter och överväger att ta livet av mig just nu. Det ända som stoppar mig är att mamma och pappa lever och jag vet att jag skulle såra dom nått otroligt mycket.

Svaga människor begår självmord över någon annan.

Har aldrig tänkt tanken och kommer aldrig tänka tanken, såtillvida att jag inte blir mer och mer galen (Vilket jag tror) och att jag i slutändan inser att det här livet (det enda) kanske inte var så mycket att hurra över.

Men jag är långt ifrån den insikten, och inte fan skulle nån jävla fjant till ex-flickvän kunna få mig att anta den tanken. Det kan vara en del i det stora pusslet, men knappast något i närheten av en avgörande faktor.

Det är som sagt stor skillnad på tankar och verklig handling.. Men man kan ju ändå må fruktansvärt dåligt och behöva stöd och hjälp ändå! Vem står du närmast idag nu när din flickvän är försvunnen? Är du stabil nog att jobba eller plugga? Övergav din tjej dig helt totalt eller finns hon kvar i ditt liv fortfarande, om än inte som förut? Har inte dina gammla polare överseende med att du isolera dig med din tjej eftersom du inte mådde bra och gott igenom mycket skit? Vilken orsak har ditt ex angett för varför hon lämna dig? Glömm inte att du är ung och har du redan lyckats haft ett förhållande lär du ha många till i framtiden också! Det är för tidigt att kasta in handduken än på långa vägar ju. Gå lite crazy och gör sånt du inte velat riskera att göra förut när ni var ett stabilt par med seriösa framtids planer tillsammans(knulla runt som en kännin sup en massa om det behövs etc). Men ta inte slut på livet i förtid för allt guld i världen, det är det ända chansen du har att existera sen blir allt som innan du föddes = igenting för all oändlighet igen. Kanske en liten klyscha men tiden brukar även mildra även de djupaste sår så ge inte upp nu redan av det skälet heller! Ha det så bra nu(som det bara går i alla fall)..

Det här är ett enormt problem, att särskilt män inte tar kontakt med sjukvården när de mår psykiskt dåligt. "En riktig karl reder sig själv"... Skitsnack!

Sjukvården är dock patetiska när det kommer till psykvård, omkring 20% av alla svenskar som lider av ångest och depressioner får den vård de behöver (men 50% uppsöker aldrig vården öht så de ska bara ha skit för 30%...). Mitt råd är att du pratar med skolans kurator, h*n kan hjälpa dig till en början, och se till att du får den vidare hjälp du behöver. I och med våldtäkten borde du prioriteras (jag hoppas verkligen att du kan vara öppen nog att prata även om den).

Alla behöver hjälp någon gång, våga sök och ta emot den när den erbjuds.

rezwan: Livet innan henne var skit även det. haha.

thefisk: Jag bröt handleden en gång, gick med det i en vecka innan jag insåg att det inte gick. Stukade även foten riktigt seriöst på en cross, gick och festade med en sopborste som krycka. På morgonen när jag skulle hem gick hojen sönder så jag satte mig i diket. Hade inte åkt till sjukhuset om det inte var för att min pappa fick hämta mig.


Menade även att jag inte ens ber nära om hjälp, varför skulle jag då anförtro mig åt någon jävla random?

asscobra: känner med dig.

DXM: Vissa kanske har sämre förutsättningar än du när det gäller att orka med saker. Om du hade läst i tråden så var detta bara grädden på moset som gör att jag fan inte orkar med mer.

Du tar ju flykt till dina droger, visst?

Akilles:

Jag har en vän att prata med. Eller ja, en hel del vänner som lyssnar, men han pratar. Förstår du?

Jag pluggar för fullt, detta är enda dagen jag stannar hemma faktiskt. Kände när jag vaknade att jag bara orkade gråta hela dagen...

Hon gjorde slut för att hon hittat någon annan och övergav mig helt och hållet. Har inte sagt ett ord till mig. Minns hennes sista ord.

"Alltså förlåt..." då kramades vi och jag snorade ner hela hennes axel för jag grät som ett svin.

Tack för alla övriga uppmuntrande ord, behövs verkligen. Trodde inte anonyma människor på internet kunde vara snälla.

Aquabot:

alltså, jag vet att det är fel tänk att inte kunna vända sig till folk som kan med sånt här, men jag vill verkligen inte sitta och gråta framför någon jävla random. Min flickvän och lillebror är typ de enda, men båda är borta nu...

Jag kan prata om våldtäkten, men oftast blir det att jag skojar bort den. Det är verkligen en tung last att bära helt själv, seriöst... Tyngre än alla andra problem, tillsammans. Jävla bögar.

Om du aldrig ens tänkt tanken så ska du knappast uttala dig om andras självmord. Du vet uppenbarligen inte hur det känns.

Och det säger jag inte för att jag tar åt mig, jag har heller aldrig tänkt tanken, men det är fan så irriterande med "hårda" människor som ska tala om för andra vad svaghet är.

Men då ska du ta ledigt från skolan en vecka och åka hem till morsan och brorsan. Du behöver det nu mer än någonsin, kvittar ju vem du pratar med, bara det hjälper dig, så åk hem och prata med brorsan.

Tonårskärleken när den bryts kan locka fram alla andra underliggande känslor som är förtryckt innåt i själen. Så de som gör det eller funderar på det tappar fattningen och tänker inte långt alls eller så är det som sagt bakomliggande orsaker som har varit gömda lääänge.

Ledsen om jag går lite off-topic nu men vad hände sedan? Har du konfronterat äcklet?

MVH