Hur många överväger självmord efter tonårskärlek?

Har du gjort detta?
Hur kom du över henne/honom?

Uppriktigt nyfiken då jag själv övervägt det efter att ett två årigt förhållande tog slut med att hon skaffat ny kille bakom min rygg...

Var det verkligen enbart pågund av det faktum som du övervägde självmord?
Hur långt gången var du i dina planer?
Och varför valde du att trots allt leva vidare?

Iförsig inget svar på din fråga. Men är uppriktigt nyfiken. Så hoppas det är lugnt.

Inte enbart detta nej. Massa jävla skit som har kommit tillbaka samtidigt med detta... Min panikångest, saknaden av bror och mamma (de bor på annan ort), faktumet att jag blivit våldtagen och så vidare. Finns ju folk som tagit sitt liv av en av dessa anledningar...'


Jag har inte tagit mig någonstans i mina planer... Tänker på vänner och familj liksom. Trodde för övrigt inte att jag hade några vänner kvar efter dessa två år med henne då hon var den enda jag umgicks med på veckodagar...

Omöjligt att svara på, beror först på hur man är som person.
Sedan kan man heller inte avgöra om det är pga tonårskärlek eller andra skäl också.

Intressant. Men då kan man ju snarare se den här tråkiga händelsen som en utlösande faktor.

Har du funderat på att söka någon typ av hjälp?

Övergången mellan tankarna och att verkligen göra det är ENORMT stor.

Mitt första riktiga förhållande tog slut för ungefär en månad sen. Hon var min första kärlek, och vi hade ett väldigt fint förhållande. Plötsligt så gjorde hon slut en dag bara, och det lämnade mig egentligen förvirrad mer än ledsen.

Fast jag tänkte aldrig i självmordstankar, utan det känns mer som att det var bra att hon gjorde det nu, än om hon hade väntat med att göra det, då kanske man hade varit mer ledsen. Nu har man ju hela livet framför sig, och bestämmer sitt öde till fullo, så finns ingen anledning att kasta bort det. Däremot så är det olika från person till person hur man känner sig. Vissa blir förmodligen mer ledsna än andra när det är slut med en tonårsförälskälse, fast jag ser det som ett perfekt tillfälle att stärka sig mentalt, och förstå vad som är det viktiga här i livet.

Börjar man tänka på självmord efter att ett förhållande har gått i stupet, så har man förmodligen byggt hela sitt liv runt omkring partnern och det ska man aldrig göra, då sätter man sig aldrig i den situationen att man vill ta självmord om det tar slut.

Okej. Jag har verkligen ingen lust att leva och ser ingen som helst poäng med det längre. Innan så levde jag för att jag var lycklig och hade det bra.


Kom på en ytterligare faktor till min härdsmälta jag gillar att kalla den här situationen. Hösten... Blir i vanliga fall deprimerad, eller nja. Klart nedstämd är väl bättre ordval.

Fan i helvete också. Jag har inte gråtit så här mycket sen jag var spädbarn antagligen...

Har även börjat få seriösa problem med att hålla tillbaka ilska. Stukade nästan handleden här om dagen på grund av reklam på spotify.

Kallade min lärare as och var jävligt otrevlig bara för att han inte meddelat att min lektion var inställd. Jag som brukade vara snäll och glad alltid...

Håller med. De flesta har säkert någon gång tänkt att livet är allmänt pissigt och att det skulle vara så mycket enklare att bara lämna allt. Men att ta det därifrån till handling är ett jävligt stort steg.

Precis det jag gjort. Min enda och bästa vän i hela världen. Att hon kunde svika mig så....

Jag fick inget svar innan så jag försöker igen.

Har du funderat på att söka hjälp?

Nepp. Not going to happen. Åker knappt ens till sjukhuset när jag skadar mig seriöst, ogillar hjälp från utomstående. Ber väldigt ogärna ens vänner och familj om hjälp med småsaker.

"KAN SJÄLV" som mamma brukade säga