LSD - 2 år efter drogutlöst psykos

Ville inte lämna utan att skriva en kommentar;
Underbar text, otroligt välskriven, djup och framförallt ett stort nöje att läsa!

Grymt skrivet, kunde inte slita mig . Hoppas allt går åt rätt håll, du verkar vara grymt smart.

jag bara undrar om du har lust att beskriva på vilket sätt du betett dig märkligt månaderna före psykosen bröt ut? jag är nyfiken.

Intressant och välskriven rapport.

Dock jag fick ut mest av rapporten var att jag aldrig ska prova syra Tyckte det mesta fram till slutet bara lät fruktansvärt obehagligt.


5/5

Tack för alla vänliga, värmande kommentarer!


Jag trodde att jag hade blivit "återfödd" på LSD och "hittat mig själv" genom det. I verkligheten var jag inte mig själv och sade konstiga saker, även om jag fungerade normalt; jobbade, festade, umgicks med familjen osv. Något halvår efter att jag lämnat sjukhuset efter psykosen på svamp visade en kollega en film på mig när jag stod och dansade och svajade på armarna på jobbet med headset på. I efterhand blir jag rädd, kände inte igen mig alls när jag såg det där.

Tack för en bra skriven text!
Mycket intressant att läsa. Blir lite nyfiken på hur vistelsen inom psykiatrin var för dig. Var den till någon hjälp eller? Jag är lite skeptisk till psykiatrins sätt att hjälpa folk med någon form av psykos pga den strikt medicinska synen man har på sjukdomar. Psykos är ju inget som går att mäta fysiskt utan det är en förändrad upplevelsevärld för den som drabbas av psykosen. Därför vore det intressant att höra din erfarenhet. Vill du dela med dig men inte skriva om det i tråden PM:a gärna.

känner mig lite melankolisk efter att ha läst hela tråden. varför kan jag dock inte svara på.

kommit någon vart med trippkompendiumet (i brist på annat ord, tom i skallen)?

Psykos går definitivt att mäta fysiskt, det kan kort sagt sägas innebära att de mekanismer som reglerar dopaminnivåer och serotoninnivåerna i hjärnan slutat fungera så att dessa signalsubstanser får fritt spelrum och löper amok så att säga och skapar på så sätt ganska distinkta beteendeförändringar och förändringar i verklighetsuppfattningen (de flesta psykoser går att kategorisera och sortera rätt väl efter innehåll och mekanismer, etc, låt vara att patienten föder den med viss subjektivitet på vissa sätt också så klart, men arketyper finns definitivt och det brukar vara variationer på dessa som de allra flesta upplever).

Med det sagt är det väldigt mycket receptblock och kanske några timmar KBT (som är rätt värdelöst) som svensk psykiatri ägnar sig åt, mest för att det är bekvämt. Som vanligt med svensk sjukvårdsbyråkrati: få till så bra kollektiv statistik som möjligt utan större intresse för den enskilda individen.

En väldigt välskriven rapport! Jag har alltid tackat nej till LSD för att jag är rädd för att få en dålig upplevelse... Men jag ska testa det när livet är någorlunda stabilt...
Förresten jag måste fråga - Har du varit på något event som Qlimax? Att ta Ecstasy på sådana partyn är guldvärt. Det är en riktigt härlig upplevelse!

Nu svävade jag i väg lite men som sagt det var en riktigt bra rapport. Läste den med stort intresse och den fick mig att tänka lite på mitt eget liv...

Bra jobbat! 5/5

Bästa tripprapporten jag har läst här på FB.
Fick fan rysningar!

10/10!

Återigen: Tack för alla varma kommentarer! Ger en skön kick i drogfriheten!


Om du syftar på LPT (lag om psykisk tvångsvård) så handlade den inte speciellt mycket om vård för min del, utan det var mer som ett fängelse. Jag var helt enkelt inte lämpad att vistas ute bland andra människor. Först förstod jag dock inte att jag var inlåst och inte fick lämna stället när jag ville och blev såklart förtvivlad när jag insåg detta. Efter att jag efter mycket om och men, sakta sakta, började återvända till verkligheten lyckades jag tillslut övertala läkarna om att bli utskriven. Minns att jag hade ett sista möte med överläkarna och mina föräldrar innan de beslutade att jag var tillräckligt normal för att lämna enheten.

Därefter gick jag som sagt på psykologbesök och lämnade urinprov, men även om jag lydde deras råd och försökte förändra saker, så gav det mig fortfarande inte tillräckligt, eftersom jag var tvingad att vara där. Dessutom så klarar jag inte av vård där alkohol ses som okej, men alla andra droger är fel. Det är inte objektivt helt enkelt. Går en annan behandling nu, som visserligen också fördömer narkotika, men där är jag med frivilligt, eftersom jag insett att jag har problem med opioiderna. Det är en helt annan grej att ta emot hjälp, om man vill ha den själv.

Jag håller just nu på att skriva en psykosrapport där jag redogör för vad som egentligen hände med mig. Det tar dock tid men går sakta framåt, eftersom det tar emot mer än vad jag trodde att det skulle göra att minnas hur det var. Jag kan t.o.m. ana flashbacks när jag tänker tillbaks på det där. Ofta behöver jag sitta och kedjeröka för att orka...


Förmodligen känner du som du gör för att det är en jävligt tragisk berättelse egentligen, även om slutet är gott.

Boken, som blir en blandning av just tripprapporter, filosofiska texter och kanske en del dagboksinlägg börjar bli klar. Det är främst psykosrapporten som är kämpig. När den är klar ska jag väl börja sammanfatta det hela. Förhoppningsvis "wrapar" jag ihop den med en lyckad beroendebehandling i ryggen.


Med all rätt är du orolig. Jag har sneat de allra flesta gångerna och många gånger riktigt ordentligt. Men den som väntar på något gott väntar på en tripp som i denna berättelse (och slutar med en annan då man tror och försöker flyga ut genom fönstret).

Ang. MDMA och riktiga raves/trancefestivaler så är det dåligt med erfarenheter, vilket jag ångrar rejält, d.v.s. att jag slösat mina bästa stunder på hemmakvällar med bästa vännerna. Om jag fick leva om mitt liv så hade jag inte ödslat en enda kväll med MDMA någon annanstans än på ett dansgolv med världens bästa DJs. Var visserligen på Creamfields i England i somras, vilket var någonting i hästväg när det gäller bra musik, men tyvärr var det roligaste vi fick tag i inne på festivalområdet mephedrone. Funderar på att sticka till Energy (fd. Trance Energy) i februari, men är lite osäker på hur föräldrarna skulle reagera på det med tanke på att jag går en behandling just nu. Holland klingar inte så bra i deras öron...

När är Qlimax? Hur är deras drogpolicy? Har börjat notera en förändring i övriga Europa där de följer Sveriges och exempelvis Monday Bars antidrogpolicy, även om de inte förbjuder påverkan.

Fan vad bra skrivet 5/5 av mig lycka till i livet