På ett sätt tycker jag att det är jäkligt tråkigt. Svenska Akademien har varit med mig sen jag började bli musikaliskt medveten och det är ett band jag alltid kunnat återkomma till. När ett nytt album kommit har jag lyssnat på det och jag har alltid varit en sån som alltid varit lite skeptisk i början men efter ett par lyssningar ändå omfamnat skivan som de föregående.
På ett annat sätt är det ganska skönt. Jag kan på allvar börja sätta mig in i General Knas och Sture Alléns Dansorkester för att se om de är något att ha. Jag kan börja se mig om efter något som kan fylla luckan. Dessutom - kanske viktigast av allt - jag får se till att hitta något nytt favoritliveband. SA är kanske inte allra bäst live, men de har alltid bjudit mig på riktigt sköna konserter och det gör att de slutar innan jag kommer hem och är besviken efter en av deras konserter.
SA är numera ett avslutat kapitel och det är bara att hoppas att de bjuder på en hejdundrande avslutningskonsert om 10 år. Just nu är jag mest glad för allt de faktiskt gett mig.