Diffusion, Osmos och Aktiv transport

Hej,

Jag hoppas detta är i rätt forum, då det handlar om celler och molekyler, om inte ber jag om ursäkt och hoppas jag kan få den flyttad dit den hör hemma.

Jag gjorde för en vecka sedan en laboration som innebar att vi la ner potatisbitar (14% socker) i 3 olika sockerlösningar (socker och vatten) på 0%, 14% och 34%. Jag har resultatet och förstår det mesta, men något jag inte förstår är skillnaden på konsistensen efter att de legat i sockerlösningarna i 30 minuter.

Om vi antar att potatisens konsistens var från början någorlunda hård, så blev potatisen som var i 34% lösning mjukare, den i 14% ingen skillnad, och den i 0% blev hårdare.

Jag antar att potatisen och lösningen vill hitta en jämnbalans och då utbyter socker/vatten tills de ligger på samma nivå, men i den på t.ex. 34% har ju i så fall tagit åt sig mer socker, därav tycker jag att dess konsistens borde bli hårdare. Nu blev de ju tvärtom, och jag skulle vilja veta varför. Potatisbiten i denna lösning blev även mindre med ett par millimeter, och jag tycker ju som sagt att den borde blivit större, men nu är jag ju kanske helt ute och cyklar.

Någon som kan försöka förklara detta för mig (kortfattat eller inte), vad det egentligen är som gör att konsistensen skiftar? Jag är ny inom allt som har med vetenskap och celler att göra, och ja detta är för en skoluppgift.

Jag tänker skriva en felaktig hypotes då jag inte hade någon aning om vad som skulle hända, men jag vill då kunna motbevisa mig själv i slutsatsen men jag måste då veta vad som egentligen hände.

Jag hoppas ni förstår vad jag menar och jag hoppas att ni inte tycker jag försöker att få mitt skoljobb gjort åt mig. I så fall formulerar jag gärna om frågan, så säg till i så fall!

Tack på förhand.

Hej igen!

Efter mycket läsandes via google börjar jag bli lite införstådd. Bokens förklaring ger mig inte så mycket förståelse.

När vatten strömmar in (rent vatten 0% socker) i potatisen, vad händer då med sockret i potatisen? Åker socker ut ur potatisen tills det når en balans på låt säga 7% i både vatten och potatis, eller är vattnet fortsatt 0% men att sockret inuti potatisen blandas ut med vattnet som strömmar in?

Där tar det stopp i min kunskap. Jag vet ju att växter lagrar vatten i sina celler. Är det något liknande här? Att potatisen helt enkelt fyller upp sitt lager med vatten? Men varför strömmar då vatten ur potatisen som ligger i en lösning med 34% socker?

Vad är störst?

En vattenmolekyl eller en sockermolekyl?

När du vet svaret på den frågan så ställ dig frågan om det är vattnet eller sockret som rör sig.

Rör sig vattenmolekylerna till lösningen med en högre sockerhalt eller sockermolekylerna till en lösning med lägre sockerhalt?

När man pratar om osmos så kan bara väldigt små(t.ex. vatten) molekyler vandra fram och tillbaka genom cellmembranet, så mycket förstår jag. Osmos pågår tills dess att koncentrationen är lika stor på båda sidorna.

Om vatten nu går från lösning C (0%) till potatisen med 14% (eftersom dess volym ökat), och inget socker åker ur potatisen, så borde det ju inte finnas något stopp förrän vattnet är slut och allt är samlat i potatisen? Eller att den sväller och spricker/går sönder.

Okej jag gör ett nytt försök. Jag har stirrat mig blind på ordet socker, men det verkar som att nyckelordet egentligen är vatten.

Osmos försöker få en jämn koncentration på båda sidor, och om jag istället för att titta på sockerhalterna tittar på hur mycket vatten det finns kanske allt stämmer.

0% socker ger mig en vattenlösning på 100% vatten, och 14% socker i potatisen ger mig en vattenlösning med 86% vatten. Det kommer alltså att strömma in vatten i potatisen tills dess att koncentrationen når en balans. I mitt försök hade jag 150ml vatten, och en rätt så liten potatisbit. Så i mitt fall kommer osmos gör att vatten försöker att fortsatt trängas in i potatisen som inte rymmer mer vatten och potatisen kommer att gå sönder..

Kollar jag åt andra hållet, om jag tar lösningen med 34% socker. Då har jag alltså 66% vatten i den lösningen, och 86% vatten i potatisen. Vatten strömmar ur potatisen tills de når en balans i koncentrationen, och potatisen kommer att sugas torr i stort sett eftersom det är så små vattenmängder i jämförelse med en lösning på 150ml.

Är det såhär det fungerar, är jag helt ute och virrar eller är jag på rätt spår?

Edit: Enligt Wikipedia har en potatis cirkus 79,6g vatten per 100g. Så drygt 80% vatten i en potatis, då borde väl dock det jag skrev ovanför fortfarande stämma?

Fortsätter:

Det känns som att jag har förstått hela grejen vad osmos går ut på nu, såhär några timmar senare av intensivt pluggande.

Teoretisk händelse A: Vatten åker in i potatisen, potatisen går till slut sönder då den inte kan nå en sockerhalt på 0% förrän den gått sönder helt och är upplöst(?).

Teoretisk händelse B: Vatten åker ur potatisen, koncentrationen kan då nå samma procentuella sockerhalt efter en viss tid. Med tanke på att potatisbiten var mycket mindre än lösningen så lär inte vattnet som åker ur potatisen ha så stor påverkan på lösningen, utan de lär mötas i närheten av där lösningen började.

Har socker någon som helst betydelse på detta eller skulle ett liknande experiment där man gör exakt samma sak fast byter ut socker mot något annat och byter ut frukten potatis mot något annat som kan göra experimentet?