Mamma fick diagnosen bröstcancer idag :(

Idag kan det ha varit den jobbigaste dagen i mitt liv

Det hela började med att jag då fyllde år idag, frukosten kom till sängen och presenter delades ut.

Jag kände att det var någonting som var fel men det var svårt att få grepp om. Det kändes som päronen döljde något, dom var gladá för min skull men ändå inte helt "rätt"

Senare på dagen åkte mamma och pappa iväg på en "rutinkontroll" hos doktorn sade dom.

Jag satte mig ner och började kolla film men ju mer jag tänkte destå mer förstod jag att det inte var någon rutinkontroll. Jag tänkte att det kanske kunde ha att göra med min födelsedag, att dom skulle komma med någon överaskning eller något

Jag ringde mormor och frågade henne om hon ville komma över på lite tårta och det ville hon. När klockan slagit 14.00 började jag undra vad min förälldrar höll på med så jag ringde mitt i tårtätandet...

-Pappa svarade och lät väldigt ledsen.
-Ta det här starkt nu, mamma har fått diagnosen bröstcancer

Hela min kropp föll ihop och jag kunde inte prata, jag var/är i chock. Jag grät flera timmar och mådde riktigt dåligt;(

Jag satt i mitt rum som förstelnad och tänkte: Det här händer bara inte, det får inte vara sant.

Senare på eftermiddagen kom mamma och pappa hem.. Och allt var så hemskt, alla grät och kände stor sorg över det som hänt.

Nu är klockan drygt 24, det har alltså gått ett tag sedan jag fick beskedet.
Hon ska operaras antagligen nu på Måndag eller nästa Torsdag.

Min fråga till er, hur ska jag betè mig. Mår otroligt dåligt och gråter bara jag tänker på det...Jag tänker det värsta även om jag inte vill att det ska vara sant...

Förstår din sits! Förlorade min bror i leukemi för några år sen o känner igen mig de du berättar, men tänker på de värsta men hoppas på de bästa tappa INTE hoppet!!

Min mamma hade bröstcancer - idag är hon friskförklarad!

Hur illa är det? De kanske upptäckte det tidigt?!

Hon har känt av knölen någon månad sa hon. Men jag vet inte..

Usch, sånt där är riktigt jobbigt att ta. Min mamma fick cancer i äggstocken och fick opereras, men allt har gått bra och hon har sluppit cellgifter och fler operationer. Hon får däremot gå på kontroller ett par gånger per år för att ha det hela under kontroll.

Det behöver inte gå åt helvete, TS. De har ju upptäckt det, och hon ska opereras. Måla inte fan på väggen, utan ta en sak i taget.

Jobbigt! Tänk dock på att oddsen att bli frisk om man upptäcker cancern tidigt är mycket höga. 70-80% överlever bröstcancer, siffran är betydligt högre (>95%) om cancern upptäcks tidigt.

Fyyyfan alltså jag lider med dig.. Min pappa fick något fel på hjärtklaffen för 4 år sen tror jag det var och hade typ 50/50 chans att dö men det mörkade dom med och sedan ett år efter så smittade jag han med streptokocker (eller hur de nu stavas) och de satte sig på hjärtklaffen igen och då berätta dom att de var 50/50 å att de var det gången innan också och då började jag knarka... Nu har det gått några år och pappa överlevde men åker in på sjukan ibland och jag vet inte riktigt hur det är med han för han säger bara att det är bra men jag ser att han döljer nått men jag vet att han är stark och kommer klara sig ett bra tag till!! Han fyller fö 50 år idag(onsdag).. Håll inte dina känslor inne för dig själv blir det för jobbigt så se till att få professionell hjälp gör inte nått dumt som att knarka eller börja dricka de blir bara värre för dig själv och andra, tänk på din mamma.. hoppas det löser sig!

Försök att hålla upp hoppet. Det kommer göra det hela mycket lättare för både dig och din familj. Försök att se på det hela med optimistiska ögon.

Det här är min historia: För lite drygt ett och ett halvt år sedan fick min pappa efter rutinkontroll beskedet prostatacancer. Jag blev mycket besvärad och rädd när jag fick veta det. Som tur var hade cancern upptäckts tidigt. En eller två veckor efter läkarna upptäckt cancern opererades pappa. Operationen gick halvbra. Anledningen till detta var att han fått ett ärr i urinröret efter katetern, vilket resulterade i ett problem med kisseriet. Detta problem är idag löst.

Ungefär nio månader efter operationen gick han och gjorde nya cancer prover. Då fick han beskedet att PSA-värdet=0 (prostata.... nånting). Han hade blivit friskförklarad!

Bara någon månad efter pappa opererats, händer det omöjliga. Min mamma får beskedet cancer. Den här gången är det en mycket allvarligare typ av cancer. Hon hade fått cancertumörer på äggstockarna. Även hon opereras omedelbart. Läkarna tog bort äggstockarna och cancern. Operationen genomfördes utan komplikationer.

För att vara helt säker på att cancern skulle försvinna fick hon genomföra sex cellgiftsbehandlingar. Dessa genomförs under sex månader. För ca två månader sedan friskförklarades även hon! Idag håller håret på att växa ut (ca 5-7 cm).

Mitt tips till dig är att aldrig ge upp! Förmodligen kommer vissa saker att se väldigt mörka ut under tillfriskningsprocessen. Men allting kommer att bli mycket enkla för din mor och inte minst dig och resten av din familj om du försöker leva som vanligt. Försök att inte tänka på att din mamma är sjuk. Saken blir inte bättre för att man går runt och är ledsen hela dagarna. Din mamma vill ju att du ska må bra och vara lycklig!

Jag hoppas verkligen att allting kommer att gå bra. Nu kan jag omöjligen veta hur allvarligt det hela är. Men kom ihåg att dagens sjukvård är väldigt bra.

Underbara du! Började gråta när jag läste ditt inlägg. Det kan vara så otroligt orättvist ibland. De råd jag kan ge dig är att verkligen låta dig vara ledsen. Låt dig själv vara arg och förtvivlad. Håll inte inne dina känslor. Finns det någon du kan prata med? Annars kan det absolut vara ett alternativ för dig att prata med någon som är duktig på människor som är i kris. Du behöver allt stöd du kan få nu.

Att hon ska opereras på måndag är jätte bra. Och det går att bota bröstcancer idag så det finns goda chanser. Ge inte upp hoppet. har du fått veta något om det är i tidigt stadie eller så än? det kan vara skönt att få information även om man inte vill veta egentligen. Massa kramar till dig! du klarar detta!

Hej vännen!

Det du ska tänka på nu, är att man idag botar nästan 90% av bröstcancerfallen. Det kommer att bli en jättejobbig tid för din mamma och för er i familjen, och ni är alla i chock just nu, men försök håll i tankarna att de flesta klarar sig idagsläget.

Jag fick själv en ganska aggressiv variant av bröstcancer för fem år sedan - och titta, här sitter jag frisk och kry och skriver en massa smörja på flashback!

PMa mig gärna om du vill fråga nåt eller prata av dig. Jag har "coachat" flera här på fb och andra forum, vars mammor och fruar fått bröstcancer.

Det är bara att hålla hoppet uppe, det kan mycket väl gå bra!

Känner igen mig i din sits, min farsa åkte på prostatacancer för 4 år sedan, blev helt knäckt när han ringde och sa det. "Gubben" hade precis fyllt 50, fått sitt första barnbarn och så kom detta. Men, dom upptäckte cancern tidigt, han opererades och idag bedömmer läkaren risken för att cancern ska komma tillbaka näst intill obefintlig.

Gått lite över två år sedan min far fick reda på att han hade en hjärntumör.

Livet var inte direkt i sprudlande färger som du berättar då heller. Läkaren berättade att chansen att få bort tumören inte var särskillt stor. Men hur som haver så fick de bort allt.

Han är nu frisk, dock har han lite svårigheter med rörelser i sin högra hand.
Han slapp också cellgift, vilket gjorde endel

Läkare nu för tiden är duktiga på vad de gör och jag håller alla mina tummar för din mor!