Sven Edvin Salje

"Med sällsynt kraft och i personlig stil berättar Salje om de två årtiondena närmast efter Roskildefreden 1658, då Skåne och Blekinge lösgjordes från Danmark. Detta är den största katastrofen i Danmarks historia och för befolkningen i de nya svenska landskapen innebar övergången till Sverige tallösa lidanden och problem som fascinerat historiker och diktare.

För äventyraren och spelaren Karl X och senare ynglingakonungen Karl XI var situationen svår. De var hårt trängda av fiender överallt i Europa, och besittningarna på andra sidan Östersjön fordrade en oavbruten ström av folk till regementen och befästningsarbeten. Färdvägarna för dessa transporter gick genom Småland, över den Blekingska och nordskånska skogsbygden.

Det är dit Salje koncentrerar romanens handling. Han berättar om människor som verkligen levat, t.ex. storbonden Ulf Persson i Holje som arresterades av svenskarna vid en gudstjänst i Jämshög 1659, om åldermannen Torgil och hans familj, bonden Caril Ågesen, som tog skogen och gick ett fruktansvärt öde till mötes, den blide kaplanen Jon, mer bonde än präst - för att inte tala om bygdens kvinnor som under trycket av stormaktspolitikens växlingar lever sitt ångestfyllda stilla vardagsliv, så intimt och förtroget livsnära som bara Salje kan beskriva det."

"Salje har förlagt handlingen till tiden omedelbart efter Roskildefreden 1658, i geografin till Kristianopel, nu en liten "köping" i Blekinges nordöstra hörn men under några årtionden fram till 1677, då staden förstördes av Karl XI, en viktig befäst ort.

Vi lär i romanen känna inte bara kommendanterna, som växlade efter krigslyckan i Karl XI:s danska krig, utan hela stadens borgerskap. Ur myllret reser sig tre personer, som framför de övriga fängslar läsarens intresse, fiskardrängen Ib Sone, hans ungdoms älskade Hilde Kremmer, dotter till en i staden strandad tysk skeppare, samt mjölnaränkan Dörte, den sistnämnda en av de porträttstudier, som visar Saljes förmåga som inträngande människoskildrare.

Romanens centralfigur, kustridaren, torde för första gången vara beskriven i svensk litteratur. Hans farofyllda uppgift att från hästryggen bevaka sjöfarten, både den lagliga och den piratstyrda, är beskriven mot bakgrund av bl.a. samtida kungliga förordningar, och här som i övriga tillämpliga fall går Salje tillbaka på dokument från tiden."

"Tiden är Karl XI:s och ofredsåren under Karl XII fram till 1712, och romanen handlar om skånelandens dramatiska och smärtsamma försvenskningsprocess.

I Man ur huse (1958) och Kustridaren (1960) behandlade Salje de två decennierna närmast efter Roskildefreden 1658. Inte bara litteraturkritikerna utan även fackhistorikerna gav honom då sitt oreserverade erkännande för överlägsen kännedom om de historiska källorna och landskapen där händelserna utspelades.

I Natten och brödet tränger författaren ånyo ner bakom dokumenten och myterna kring de berömda namnen på fältherrar, generalguvernörer och biskopar till de anonyma bönderna. Han berättar med sådan skicklighet att man uppfattar de diktade sockenborna i Jämse lika verkligt som de historiska personligheter de möter i romanen. Bättre än historieböckerna beskriver han vilka oerhörda problem Johan Gyllenstierna, Rutger von Ascheberg och Hans Wachtmeister som generalguvernörer över de nya provinserna hade att bemästra, ständigt oroade som de var av snapphanar som stack dem som getingar i bakhåll och danskarna som levererade batalj.

Torgil Torgilsen, byåldersmannen i Jämse, var centralgestalten i Man ur huse, en rättens och den fredliga gärningens försvarare. Hans roll har i Natten och brödet överflyttats på sonen Pridbjörn. Svenskarna har ännu inte lyckats göra slut på snapphanarnas härjningar. Tre av Pridbjörns bröder har redan fått ett våldsamt slut som snapphanar, men alltjämt är den fredlöse brodern Rimbert i livet. Det är farligt för Pridbjörn. Han vet mycket väl att det innebär livets förlust för den som ger mat och husly till en fredlös, vare han så ens egen bror.

Det är en laglös tid, och allmogen i skånelanden vet inte vilken herre de skall tjäna. Alla lever under hot till liv och lem, lika från danskar, snapphanar och svenskar. Överfall, plundring, våldtäkt och olaga utskrivningar hör till oordningen för dagen. Karl XI behöver vägar, broar och fästningar till rikets värn. Han beordrar med omänskliga lidanden som följd förstörelse av de gamla städerna Sölvesborg, Ronneby och Kristianopel och bygger under folkets umbäranden de nya, Karlshamn och Karlskrona. Och när pacificeringen efter Karl XI:s död äntligen fortskridit så pass att bönderna börjat hoppas på en ny fredlig framtid, kommer den värsta hemsökelsen av alla: pesten. Under åren 1710-1712 skördar den i Jämse liksom på många andra orter bortåt halva befolkningen. Människorna vrider sig i en vånda, som på ett fruktansvärt sätt förstärks av den mörkaste okunnighet och vidskepelse.

Allt detta har Salje skildrat med stor kraft. Han övertygar med den säkra detaljkännedomen och suggererar med den skickliga inblandningen av dokumentens kärnord och bygdens uttrycksfulla dialektformer i sin egen svepande berättarstil."

"Du tysta källa är Saljes mest personliga bok. Det är den enda roman där han har lyft en smula på slöjan kring sitt eget jag. Torvid Binge, huvudperson i den här romanen, har fått låna en del drag av den unge Salje och hans väg till författarskapet. Men den har även en mera vidsträckt mänsklig giltighet. Man blir så djupt delaktig i Torvid Binges utvecklingshistoria därför att den är berättelsen om hur en ung människa måste kämpa och söka sig fram till klarhet om sin egen begåvning och sin egen väg i tillvaron. Han vinner i den hårda och ovissa kampen mot de nedbrytande krafterna i sitt jag. Det är en starkt gripande utvecklingshistoria.

Torvid Binge är biträde i en lanthandel. Kring honom rör sig samhällets liv i ett ständigt sorl av röster som skvallrar och diskuterar, berättar om födelse och död, politik och kärlekskonflikter. Salje målar upp en bred och leende tavla med människor av många sorter och vi får åskådliga och karakteristiska bilder av livet i hemmen, i arbetet och i folkrörelserna. Kärleken mellan Binge och Boel får en fin och varsam skildring. Smeden Dowitz' historia är ett grepp djupt ned i dunkla sfärer och ger romanen en farlig och lockande spänning. "Du tysta källa" fördjupar bekantskapen med en författare och leder in mot centrum i hans skapande."

"Livet är vingslag i töcken och mörker" - man måste leva vidare trots den skenbara bristen på mening och mål. Ungefär så formulerar Salje grundtanken i denna berättelse om en ung mans svårigheter att finna sig tillrätta i tillvaron. Den hemlöse, innerst ensamme pojken Gerald Rönne tas på socknens bekostnad om hand av välvilliga fosterföräldrar, men kan inte acceptera sin situation: han känner sig utomstående och utstött, tycker sig skönja ringaktning och förtäckta anspelningar överallt och reagerar våldsamt, när prästfrun vid något tillfälle låter undslippa sig ordet "sockenvalp". Detta glömmer han aldrig. Den komplexbelastade ynglingen förstorar upp sina problem, blir alltmer tillsnörd i sitt inre och söker slutligen hatiskt hävda sig genom att begå ett nidingsdåd. Detta blir dock vändpunkten i hans liv - efter avtjänat straff finner han genom kärleken både inre samling och sin plats i den mänskliga gemenskapen. Porträttet av Gerald Rönne är en fint nyanserad människostudie, men mest fascineras man kanske av den osvikligt säkra miljöskildringen..."

"Genom lindens krona är en bred historisk roman som omspänner en trettioårsperiod efter laga skiftet 1827. Den nya lagen tvingade bönderna att riva sina gårdar och flytta ut och bort från den gamla bykärnan. Århundradens trygghet och ett nedärvt behov av samhörighet försvann.

Många som nödgades bryta upp kände sig förfördelade. Man greps av ängslan och fruktan som i sin tur ledde till osämja om jordlotter, ekonomiskt trångmål, avundsjuka, ovänskap, mutor och mygel.

Hänsynslöst hårt föll häradshövdingens klubba vid tinget. Men bakom skuggor och tragedier lyser hos mången människans behov av gemenskap. Ur myndigheternas obarmhärtiga krav på en helt ny samhällsordning spirar den enskilda människans nedärvda tro på livet åter fream.

Ingvald Toresson - den omutligt sanningskrävande - och hans hustru Hildegun står i centrum för de stora omvälvningarna. Här möter vi också musikern Daniel Ax, länsman Erman, kyrkoherde Ulnerius, häradshövding von Holtzberger, Fattig-Manja, Olvi kyrkovärdspiga, Tea Dotter-Dotter och ett stort antal gestalter som får sina liv berörda av den nya tiden.

Liksom i sina tidigare historiska romaner har Sven Edvin Salje grundligt sökt i källorna. Den helgjutna och fängslande tidskrönika som här läggs fram för läsaren bygger på fiktion och verklighet, forskningar i gårdsarkiv, offentliga handlingar samt inte minst på den muntliga traditionen."