Citat:
Ursprungligen postat av Rat-The-Cat
Är du som läser det här just nu säker på att det är JAG som skriver det här, som skrivit det här? För det kan ju inte vara någon annan en just JAG som skriver här just nu, eller?
Om jag redigerar texten, byter ut JAG mot HAN. Går och slaggar, vaknar upp i morgon och glömt att jag skrivit här. Vem är då HAN i texten. Det kan vara DU som är HAN. Kanske var dig JAG tänkte på när jag skrev HAN.
Så då måste det vara DU som skriver det här, är det DU? Eller påstår DU att det är JAG?
Jag kanske inte redigerar texten och kommer ihåg imorgon att jag skrev här.
Min undran här i livet är om jag ska redigera och glömma, eller veta att jag tänkte redigera och glömma, men väljer att komma ihåg att det var JAG och inte DU.
Det beror på om du menar ordet som betecknar subjektet eller om du menar det betecknade subjektet självt. Ordet kan vi alltid ge till varandra fram och tillbaka utan att det blir några större missförstånd. Visst, ibland blir det en kulturkrock. Men oftast förstår du att jag menar mig när jag använder ordet jag.
När jag talar om det betecknade subjektet självt så brukar jag använda jag med stort J, Jag. Då måste jag säga Jag när jag talar om ditt, mitt, eller någon annans Jag. Det är ganska förvirrande för många människor, och lustigt nog är det oftast kristna som förstår vad man menar. Tre-enigheten handlar i princip om det betecknade subjektet.
