Fråga en schizofren! Jag svarar!

Nej, jag är inte ett extremfall. Men jag är diagnostiscerad schizofreni. Har sjukdomen till o från, värst är det när man inbillar sig saker.

Ja, det har hänt att jag slutar medicinera, bara för att se vad som händer. Är väldigt nyfiken o vet att jag alltid kan ta Haldol eller Nozinan för att "bli frisk" igen. Men nej, jag har aldrig blivit inlagd pga. att jag inte tagit min medicin.

Trevlig helg på dig också!

Ibland kan det låta som uppmaningar, men oftast är det inga allvarliga. Jag skulle nog inte döda någon om "rösten" sa det till mig. Skulle nog mest bara sätta mig ner o ta det lugnt.

Kan vara medfött, men vi har inga kända schizofrena i släkten. Men jag började må dåligt när jag var 16 år. Sen eskalerade det o jag fick tätare kontakt med psyk.

Ja, det kan hända, jag har bara varit på 2 begravningar o båda gångerna grät jag. Men sen råkade en polare ut för en hemsk olycka (o dog) o jag bara ryckte på axlarna o sa typ; jaha...

Frågan kanske redan har dykt upp och då ber jag om ursäkt.

Men om du skulle få barn i framtiden, är du då rädd att dom ska få sjukdomen? Finns det nått sätt att förhindra den i tidig ålder om du misstänker att dom lider av den?

Jag har sagt till mig själv, att jag aldrig kommer att skaffa barn. Har funderat på att sterilisera mig faktiskt! Just för att jag inte vill att barnen ska "ärva" mina psykiska problem.

Men som sagt är det oklart om man föds med schizofreni, eller det utvecklas senare. Men samtidigt tror jag inte att jag skulle bli en bra pappa.

Okej, tack för svaren.

Hur gör du om du träffar en helt ovetande människa som undrar varför du beter dig konstigt (jag vet inte du beter dig som en normal människa, men om du skulle få ett "anfall" menar jag mer) förklarar du då för den personen att du är schizofren?

Hur reagerar dom?
Är du rädd för att tala om det för folk?
Hur många av dina närmaste vänner vet om att du har sjukdomen?

Tack för en mycket givande tråd

intressant tråd tycker jag, o väldigt generöst av dig o svara på frågorna o så

känner igen det där du skrev om tankar att de ibland kan vara svårt o skilja på vad som är tankar o så.. ett problem jag har, är att jag kan få väldigt svårt att tänka, för att det känns som om tankarna virvlar runt massor o att det är "för mkt" tankar ^^, vet inte om du känner igen det..

har förvisso inte schizofreni, men en annan diagnos som folk lätt har fördomar mot, du vet nog vilken jag menar..

tycker du det är jobbigt med att så många har fördomar om schizofreni? (inget illa om frågorna här) jag vet iaf att jag har det udda kanske.. tror de kan bero på alla fördomar om, jaa..

vet inte om du vet vem berny pålsson är, men om du vet, tror du hon har schizofreni? (hon påstår det själv i sina böcker osv, men många här på flashback verkar anse annorlunda..)

Asperger eller?

Och Hannibal.Lecter, du kanske redan har svarat på den här frågan i tråden, men du skrev att du började må dåligt när du var 16, och sen eskalerade det. Hur fort gick det därifrån, hur gammal var du när du fick diagnosen?

Hej o tack!

Jag har aldrig fått ett anfall offentligt, förutom ett par gånger då jag varit full. Jag berättar naturligtvis inte på t.ex första dejten att jag är schizofren. Kan på sin höjd säga att jag är sjukskriven, o när de frågar varför, så svarar jag bara att jag inte mår så bra psykiskt (depression).

De flesta av mina vänner har jag berättat om min sjukdom för. Det är inte bara att säga att man är schizofren, utan måste förklara ens situation, så de inte tror att man är värsta Thomas Quick. Man får förklara att schizofreni inte är det samma som olika personligheter. Mer att man kan inbilla sig saker.

Hej o tack!

Nej, jag tycker inte det är jobbigt. De flesta är mest nyfikna. Men sen att det associerar till t.ex seriemördare o andra är ju inte lika roligt.

Men nej, Berny Pålsson har jag aldrig hört talas om, men ska kolla upp honom.