Tankar kring mitt påstående [Apropå sanningsvärde hos satser om framtiden /Mod]

Ditt påstående blir sant då vulkanen smäller av. Däremot kan man kolla tillbaka och säga att ditt påstående var sant då du sa det. Men varför skulle framtiden vara förutbestämd för detta?

Nej, det är sant eller falskt nu. Men framtiden är inte förutbestämd ändå.

Du blandar ihop saker och gör det jobbigt för dig.

Antag att du vid en viss tidpunkt T1 uttalar dig om en framtida händelse H vid tidpunkten T2, enligt följande schema:

P - Vid T2 kommer H att inträffa.

P har, vid T1, ett sanningsvärde, så mycket stämmer. Liksom det vore sant att 1780 uttala sig om att jag skulle skriva just de ord jag skriver nu just nu.

Att P redan nu har ett sanningsvärde innebär ingenting för P:s modala status. P kan vara kontingent eller nödvändigt sann/falsk.

Men troligen förvirras du av det här: om P är sann vid T1, så kan P inte misslyckas med att inträffa vid T2. Det liknar resonemanget om att eftersom Gud vet allt, så är allt som sker nödvändigt (eftersom Gud redan vet det, och då kan det inte ske). Det ingår ett tankefel här.

Det är nödvändigt att Gud vet allt (eller att P liksom alla satser har ett sanningsvärde). Det innebär inte att det specifika faktum Gud vet (eller JUST DET sanningsvärde som P har) är nödvändigt i sig. Nödvändighet kan inte överföras på det sättet.

Så här ser det ut (N betyder nödvändighet)

N (P -> "H kommer att inträffa vid T2")
Inte:
P -> N ("H kommer att inträffa vid T2")

Jag ställer upp lite övertydligt så du ser vad som gäller. Egentligen kan påståendena inom citat ersättas av P. Men naturligtvis är det nödvändigt att våra sanna påståenden motsvaras av reella sakförhållanden. Men att vi råkar uttala oss sant om en viss händelse gör den inte oundviklig i sig. Det oundvikliga är relationen mellan påståendet och sakförhållandet, inte sakförhållandets realisering.
Läs här så får du säkert mycket nöje:
http://users.ox.ac.uk/~ball0888/sala...abattlehub.htm

Va? Om jag säger att imorgon är det den 12 september, och så är det det. Då är ju mitt påstående sant. Ja, mitt påstående just då jag säger det är ju antingen falskt eller sant. Du kanske missförstod mig, jag tror inte att framtiden är förutbestämd.

Om jag påstår tex. att "Imorgon kommer det smälla av en vulkan i Tjottahejti" så har det påståendet redan ett sannigsvärde. Antingen är det sant, alltså kommer det smälla av en vulkan i Tjottahejti imorgon, eller så är det falskt, det komer inte att smälla av en vulkan i Tjottahejti.

Tankar kring detta? Vad betyder det egentligen i filosofisk mening? Betyder det att framtiden redan är bestämd?

Jag vet inte om du redan har fått ungefär det här svaret, men i krångligare form, av exempelvis Thucydides. Jag har inte tålamod nog att försöka sätta mig in i det han skriver, och antagligen skulle jag inte fatta, ens om jag försökte.

Att något har ett sanningsvärde betyder bara att det kan verifieras eller falsifieras i efterhand. Det betyder motsatsen till förutbestämt – det betyder bestämt i efterhand. Att något verifieras betyder inte att verkligheten var förutbestämd. Jag kan säga att jag kommer att få en finne på näsan mot alla odds imorgon, men om det händer, så är det inträffandet inget bevis för att framtiden är avgjord på förhand. Det visar bara att jag hade tur när jag gissade på det.

Du kan skriva en lottorad och få alla rätt, men det visade sig i så fall i efterhand att du råkade skriva ner rätt rad. Det kallar man slump eller sammanträffande. Det finns ingen annan relation mellan den rad du skrev ner, och den rad som drogs i lottningen. Att de råkade sammanfalla var ren slump.

Allt annat än slumpen skulle innebära att en korrekt gissning om vad som händer imorgon vore ett bevis för att framtiden är förutbestämd. Hur blir det då med alla felaktiga gissningar om vad som händer imorgon? De är lika god bevis för att framtiden inte är förutbestämd. Och de är antagligen lika många som de korrekta gissningarna.

Om jag påstår tex. att "Imorgon kommer det smälla av en vulkan i Tjottahejti" så har det påståendet redan ett sannigsvärde. Antingen är det sant, alltså kommer det smälla av en vulkan i Tjottahejti imorgon, eller så är det falskt, det komer inte att smälla av en vulkan i Tjottahejti.

Tankar kring detta? Vad betyder det egentligen i filosofisk mening? Betyder det att framtiden redan är bestämd?

Sanning, rent filosofiskt delas upp i Absolut sanning, Objektiv sanning, Subjektiv sanning och Relativ sanning.

Den absoluta sanningen kommer när tiden för ditt antagande är inne. Det kan hända att du hade rätt i ditt förutspående, för att du hade gjort väldigt nogranna objektiva analyser om vulkanens beteende, därför visste du att imorgon så skulle det hända, och ja, då visade sig din aktuella objektiva sanningssyn vara även den absoluta. Du hade insikt i framtiden med hjälp av detta. Det hela är ju som sagt scenariobaserat och beroende på hur ackurat dina objektiva och nogranna studier visar sig vara. Men som någon skrev tidigare i tråden så pratar du om futurum och om att förutspå den. Med statistik (objektiv analys) så kan man se vissa trender beroende på t ex våra sociala och mentala strukturer. Man vet att x antal människor får betalt runt den 25 varje månad. Man vet att y antal människor har råd att köpa semesterbiljetter månad z.

Om man tänker sig det hela som en katt i en låda, så är alla påståenden om framtiden både sanna och falska samtidigt. Om man ser det hela från ett nu-centrerat perspektiv (cinc-centrism? ) så är alla påståenden om framtiden falska eftersom framtiden inte finns. Om man ser det hela från ett probabilistiskt perspektiv så blir det väldigt intressant tycker jag. Man måste till exempel skilja på sannolikhet och möjlighet. Ingenting är omöjligt, men inget kan bli mer än oändligt mycket/lite sannolikt. Det borde betyda att påståenden om framtiden har en viss sannolikhet, beroende på en mängd faktorer (och här kan vi då börja flika in determinism), men att dessa sannolikheter inte säger något om dom möjliga utfallen till påståendena. Då kan man tala om påståenden kring framtiden som sanna eller falska med en viss sannolikhet, men man kan inte säga något om sanning eller falskhet gällande det faktiska utfallet. Framtiden är alltid okänd, precis som allt det som är bortom horisonten. Så fort katten gått ut ur min fenomenalistiska perception så existerar den inte. (Och då kommer vi in på schismen mellan rationalism och empirism, och den diskussionen kommer vi nog inte kunna lösa här, även om det är dristigt att försöka )

Jag har skrivit väldigt otydligt och det är mitt fel att så många missförstår inlägget men jag syftar alltså inte på påståendets sannolikhet utan enbart på värdet (men håller med om att det inte går att diskutera ur ett cinc-centristiskt(?) perspektiv).
Jag vill gärna ha ett förtydligande från Thucydides, förklara gärna nödvändighet och vad det har för betydelse i det här avseendet.