2009-10-29, 18:14
#25
Citat:
Ursprungligen postat av yidaki
Om sannolikhet/trolighet inte spelar någon roll så är alla påståenden lika mycket värda. "Jag kommer äta frukost imorrn" har lika mycket sanningsvärde som "Jag blir kidnappad av aliens imorrn".
Eller nja, man kan se påståenden som intentionaliteter också, men det är svårt att säga om det är sanningsvärde eller någon annan form av värde i ett sådant fall. Till exempel, om jag hoppas på att bli kidnappad av aliens imorrn, så ter sig det påståendet mer positivt, dess möjliga sanning är mer värd för mig än huruvida jag kommer äta frukost imorrn. Det vill säga, man sätter sitt sinne i framtiden efter det att påståendet blivit sant eller falskt, och reflekterar över utkomsten av resultatet. För det är där meningen med händelsen skapas, i efterhand. Även om det råkar utspela sig i framtiden, i sinnet. Det är en dubbel objektifieringsprocess, fram och tillbaka. Ganska häftigt egentligen.
Men tja, vad tycker du själv om påståenden om framtiden såsom dessa?
Eller nja, man kan se påståenden som intentionaliteter också, men det är svårt att säga om det är sanningsvärde eller någon annan form av värde i ett sådant fall. Till exempel, om jag hoppas på att bli kidnappad av aliens imorrn, så ter sig det påståendet mer positivt, dess möjliga sanning är mer värd för mig än huruvida jag kommer äta frukost imorrn. Det vill säga, man sätter sitt sinne i framtiden efter det att påståendet blivit sant eller falskt, och reflekterar över utkomsten av resultatet. För det är där meningen med händelsen skapas, i efterhand. Även om det råkar utspela sig i framtiden, i sinnet. Det är en dubbel objektifieringsprocess, fram och tillbaka. Ganska häftigt egentligen.
Men tja, vad tycker du själv om påståenden om framtiden såsom dessa?
Hur kan alla påståenden vara lika mycket värda? Antingen stämmer mitt påstående eller så stämmer det inte. Menar du att påstående får sitt värde vid tidpunkten då det uttalas eller vid tidpunkten då påståendets utfall ska inträffa?
Mina tankar kring det här är att det är jobbigt att jag inte kan motbevisa det och jag hittar inga argument som gör det ogiltigt. Det verkar som att det är ett bra argument för determinism helt enkelt och det irriterar mig då jag inte uppskattar att leva i en deterministisk värld. Inte för att det har någon direkt praktisk inverkan på mitt liv men jag tycker inte om determinismen på ett intuitivt plan.
