Tjenare!
Detta är mitt första inlägg här och ja vill mer än gärna dela mig min efarenhet av företaget Transcom.
Arbetade där i ett år då jag var bosatt i värmland en sväng och var i stort behov efter ett arbete. Transcom är ett av de största Callcenter och har tre avdelningar:
Tele2, Viasat och Bredbandsbolaget. Efter en månads utbildning blev ja satt på Bredbandsbolagets avdelning och skulle således sälja allt ifrån modem till IP telefoni.
Till en början, (ungefär en månad) så var det faktiskt ganska så behagligt att varje dag prata med olika personer som ville ha bredband eller telefoni. Men eftersom det endast ringde in privatkunder, så kunde det ringa in enormt mycket.
Så det behagliga vände snabbt till de obehagliga..
Vissa dagar slutade jag närapå på 250 samtal. På den hemskt fula telefonen som vi hade när vi arbetade, så fanns det ett antal knappar.
Det fanns en knapp med ordet RELEASE, det ordet som folk älskade men också fruktade.
Det betydde nämligen att ifall du tryckte på denna hemska, men samtidigt så underbara knapp, då försvann kunden ifall du inte orkade prata med denne längre.
Självfallet fungera den också som ett avslut, den knapp du tryckte på när du var färdig med kunden. Men som sagt så kunde man om det kom in någon jobbig jävel som antingen var otrevlig eller inte fattade, trycka på RELEASE så vipps! Borta.
Både jag och mina arbetskamrater gjorde detta då och då, när man hade tagit upp till 90 samtal och det vägrade sluta ringa..I varje bås, eller skepp som det kallades, så satt det en liten monitor med en massa siffror. Om det blinkade rött, då var det kö och ifall det var grönt så var det stilla vatten.
Tyvärr blinkade det rött närapå hela tiden..och var det kö så var det den personal som då arbetade tvunga att ta ner kön, ingen rast eller lunch eller toalettbesök.
Du fick skita på dig om det var så eller pissa på dig. Personalen som arbetade där var dem mest inkompententa jag stött på i hela mitt liv, dem hade arrangerat så att personalen var indelade i tre olika pass:
Morgon
Dag
Kväll.
Dem som började arbeta på morgonen var ungefär en 5 stycken och dem slutade vid 3-4.
När klockan hade passerat 11 så började det ringa galet, och när man då bara var fem pers så var det ett helvete.
Efter klockan passerat tolv så droppade det in 3 pers till, dem skulle arbeta till klockan 8 på kvällen.
Resten av kvällspersonalen började vid 3-4. På kvällen kanske man var fem stycken och då ringde det mer än vad det gjorde på dagen.
Varje månad sammlyssnade en chef på en då man pratade med en kund i telefon.
Man skulle bättra på saker och ting, och en del var jätte bra..bla bla bla.
Vår grupp hade en fet slyna som ingen gillade och hon älskade att sätta upp ett papper med resultat som gruppen hade åstadkommit.
Låg man på 85 procent och hade bra produktivitet då var man hennes lille gullegris, låg man inte till så bra då blev det ett förhör direkt. I vilket fall som helst så hade jag inget annat val än att arbeta där, och hade det inte varit för alla sköna polare så hade man inte pallat. Men nu till det riktigt roliga och enormt sjuka!
Jag var anställd på proffice och fick då ut en bra hyffsad lön på cirka 15 tusen efter skatt.
Men ivrig som jag var i början, då jag tyckte det var hyffsat kul plus att det var mitt första riktiga arbete, så ville jag så gärna gå över till Transcom. Mina arbetskamrater varnade mig att inte gå över, men eftersom jag var så jävla stolt över att få chansen till att få fast anställning på ett stort företag så slog jag dövörat till.
Det var det mest idiotiska val jag någonsin har gjort. Istället för att få femton tusen efter skatt, så sänktes nu min lön till 10 tusen efter skatt! Det var fan femtusen mindre varje jävla månad.
Detta hade hänt alla som arbetat där, som gick över från bemaningsföretag, och ingen visste att det var någon ide att ta upp det för då fick man garanterat sparken.
I alla fall så blev min så kallade produktivitet sämre och efter något halvår så hade ja sålt för dåligt för att få arbeta med att sälja bredband och IP telefoni.
Istället blev jag satt på kundtjänst, vilket var ännu värre och mycket svårare. Som tur var så hamnade även en polare i kundtjänsten också, men tyvärr inte i min grupp.
Detta gjorde mig sjukt förbannad eftersom det stod på samåkningslistan att vi och två till hade åkt tillsammans i ett halvår. För att ta de kort så samåkte ja med en polare då busstiderna var usla och gick en gång i timmen.
I varje fall så tog ja upp det med högsta chefen och frågade varför inte vi kom i samma grupp när dem visste att vi samåkte. Förvånad som ja blev så blev jag flyttad till min polares grupp, kors i taket. Där började mitt andra halvår till helvete.
Tiderna var värre och schemat sög getkuk. Vi arbetade nästan åtta dagar i sträck, med olika pass.
Eftersom Transcom skulle vara så duktiga eftersom dem repressenterade Huvudkontoret i Stockholm, så hade dem öppet alla dagar om året till klockan 22 på kvällen.
Så vissa pass arbetade vi från 11:45 till 20:30..Men det brydde sig inte Transcom om, utan pallade man inte fick man sparken och då tryckte dem in en massa stundenter istället.
På sommaren då jag arbetade där så var det så fullt med studenter att när man kom så fanns det ingen plats ledig, eftersom vi hade fria platser. Och att inte ha en egen plats, var hemskt eftersom hygienen på arbetet var fruktansvärd.
Det stod kaffemuggar med små flugor surrandes över, papperskogar som var överfyllda, skräp på arbetsbordet.
Ni kan ju tänka hur mysigt det var att använda en annans headset, som kanske hade varit förkyld och suttit och snorat och hostat..
Till råga på allt så hade vi tre choacher som absolut inte kunde ett piss. Hade man en fråga om någonting så skulle man vända sig till dem, och fråga man alla tre så fick man tre olika svar, snacka om inkompentens på hög nivå.
I varje fall så skulle jag flytta till sthlm, och eftersom det var en månads uppsägningstid så var jag tvungen att fortsätta lida.
Men en dag, tror det var en söndag, så kommer det fram en ful tant till mig och vill att ja ska komma in på personalkontoret.
När jag väl är inne och slår mig ner på en fult grön stoppad stol så märker ja att det finns en till där inne, vilket är en kvinna som ser ut som om nyss fått reda på att hon ska dö. Hon frågar mig:
"Tycker du att du behandlar kunderna väl?"
"Jag gör mitt bästa." Säger jag kort. och märker hur mitt svar får henne att rygga tillbaks.
"Tycker du verkligen det?" Frågar hon. Den andra kärringen sitter bara i stirrar på mig.
"Jag försöker alltid vara trevlig och-"
"Vi tycker inte det när du sitter och trycker bort samtal." avbryter hon mig.
"Va?" Säger ja, som av en ren reaktion.
"Vi har ett par listor här", Säger kvinnan och tar fram lite papper, " det är flera månader tillbaks som tryckt bort kunderna" Fyller kärringen i. Kvinnan påpekar vilka månader det är och lägger sen ner listorna.
"Tycker du det är moget gjort?" Frågar kvinnan som uppenbarligen har höjt rösten en aning. Jag svarar inte utan tänker bara att det finns så många andra som Releaser, och varför dem gör det.
"Vi vet att du snart ska sluta, om tre veckor. Vi vill att slutar idag" Säger kärringen.
"Förstår du att vi ger dig ett val här?" Frågar kvinnan och ger mig ett uppsägningspapper och en penna. Jag förstår, antingen sparken eller så säger ja upp mig själv.
Så enkelt val, ja sa upp mig själv och gick och hämtade mina grejer vid arbetsplatsen sen sa ja hej då för alltid.
Det var en underbar dag
Vet inte ifall någon orkat läsa detta..finns säkert mkt mer att säga om detta skit företag.
Ser ni en jobb annons från detta jobb, så tänk inte ens tanken att ta de!!!!
Transcom är HEMSKA och dem utnyttjar sin personal till den grad att man inte orkar längre.
så nu tackar ja för mig, ha en fortsatt bra dag och kom ihåg:
ARBETA ALDRIG PÅ TRANSCOM, DET ÄR FÖRETAGET SOM DJÄVULEN SJ HAR SKAPAT.
Detta är mitt första inlägg här och ja vill mer än gärna dela mig min efarenhet av företaget Transcom.
Arbetade där i ett år då jag var bosatt i värmland en sväng och var i stort behov efter ett arbete. Transcom är ett av de största Callcenter och har tre avdelningar:
Tele2, Viasat och Bredbandsbolaget. Efter en månads utbildning blev ja satt på Bredbandsbolagets avdelning och skulle således sälja allt ifrån modem till IP telefoni.
Till en början, (ungefär en månad) så var det faktiskt ganska så behagligt att varje dag prata med olika personer som ville ha bredband eller telefoni. Men eftersom det endast ringde in privatkunder, så kunde det ringa in enormt mycket.
Så det behagliga vände snabbt till de obehagliga..
Vissa dagar slutade jag närapå på 250 samtal. På den hemskt fula telefonen som vi hade när vi arbetade, så fanns det ett antal knappar.
Det fanns en knapp med ordet RELEASE, det ordet som folk älskade men också fruktade.
Det betydde nämligen att ifall du tryckte på denna hemska, men samtidigt så underbara knapp, då försvann kunden ifall du inte orkade prata med denne längre.
Självfallet fungera den också som ett avslut, den knapp du tryckte på när du var färdig med kunden. Men som sagt så kunde man om det kom in någon jobbig jävel som antingen var otrevlig eller inte fattade, trycka på RELEASE så vipps! Borta.
Både jag och mina arbetskamrater gjorde detta då och då, när man hade tagit upp till 90 samtal och det vägrade sluta ringa..I varje bås, eller skepp som det kallades, så satt det en liten monitor med en massa siffror. Om det blinkade rött, då var det kö och ifall det var grönt så var det stilla vatten.
Tyvärr blinkade det rött närapå hela tiden..och var det kö så var det den personal som då arbetade tvunga att ta ner kön, ingen rast eller lunch eller toalettbesök.
Du fick skita på dig om det var så eller pissa på dig. Personalen som arbetade där var dem mest inkompententa jag stött på i hela mitt liv, dem hade arrangerat så att personalen var indelade i tre olika pass:
Morgon
Dag
Kväll.
Dem som började arbeta på morgonen var ungefär en 5 stycken och dem slutade vid 3-4.
När klockan hade passerat 11 så började det ringa galet, och när man då bara var fem pers så var det ett helvete.
Efter klockan passerat tolv så droppade det in 3 pers till, dem skulle arbeta till klockan 8 på kvällen.
Resten av kvällspersonalen började vid 3-4. På kvällen kanske man var fem stycken och då ringde det mer än vad det gjorde på dagen.
Varje månad sammlyssnade en chef på en då man pratade med en kund i telefon.
Man skulle bättra på saker och ting, och en del var jätte bra..bla bla bla.
Vår grupp hade en fet slyna som ingen gillade och hon älskade att sätta upp ett papper med resultat som gruppen hade åstadkommit.
Låg man på 85 procent och hade bra produktivitet då var man hennes lille gullegris, låg man inte till så bra då blev det ett förhör direkt. I vilket fall som helst så hade jag inget annat val än att arbeta där, och hade det inte varit för alla sköna polare så hade man inte pallat. Men nu till det riktigt roliga och enormt sjuka!
Jag var anställd på proffice och fick då ut en bra hyffsad lön på cirka 15 tusen efter skatt.
Men ivrig som jag var i början, då jag tyckte det var hyffsat kul plus att det var mitt första riktiga arbete, så ville jag så gärna gå över till Transcom. Mina arbetskamrater varnade mig att inte gå över, men eftersom jag var så jävla stolt över att få chansen till att få fast anställning på ett stort företag så slog jag dövörat till.
Det var det mest idiotiska val jag någonsin har gjort. Istället för att få femton tusen efter skatt, så sänktes nu min lön till 10 tusen efter skatt! Det var fan femtusen mindre varje jävla månad.
Detta hade hänt alla som arbetat där, som gick över från bemaningsföretag, och ingen visste att det var någon ide att ta upp det för då fick man garanterat sparken.
I alla fall så blev min så kallade produktivitet sämre och efter något halvår så hade ja sålt för dåligt för att få arbeta med att sälja bredband och IP telefoni.
Istället blev jag satt på kundtjänst, vilket var ännu värre och mycket svårare. Som tur var så hamnade även en polare i kundtjänsten också, men tyvärr inte i min grupp.
Detta gjorde mig sjukt förbannad eftersom det stod på samåkningslistan att vi och två till hade åkt tillsammans i ett halvår. För att ta de kort så samåkte ja med en polare då busstiderna var usla och gick en gång i timmen.
I varje fall så tog ja upp det med högsta chefen och frågade varför inte vi kom i samma grupp när dem visste att vi samåkte. Förvånad som ja blev så blev jag flyttad till min polares grupp, kors i taket. Där började mitt andra halvår till helvete.
Tiderna var värre och schemat sög getkuk. Vi arbetade nästan åtta dagar i sträck, med olika pass.
Eftersom Transcom skulle vara så duktiga eftersom dem repressenterade Huvudkontoret i Stockholm, så hade dem öppet alla dagar om året till klockan 22 på kvällen.
Så vissa pass arbetade vi från 11:45 till 20:30..Men det brydde sig inte Transcom om, utan pallade man inte fick man sparken och då tryckte dem in en massa stundenter istället.
På sommaren då jag arbetade där så var det så fullt med studenter att när man kom så fanns det ingen plats ledig, eftersom vi hade fria platser. Och att inte ha en egen plats, var hemskt eftersom hygienen på arbetet var fruktansvärd.
Det stod kaffemuggar med små flugor surrandes över, papperskogar som var överfyllda, skräp på arbetsbordet.
Ni kan ju tänka hur mysigt det var att använda en annans headset, som kanske hade varit förkyld och suttit och snorat och hostat..
Till råga på allt så hade vi tre choacher som absolut inte kunde ett piss. Hade man en fråga om någonting så skulle man vända sig till dem, och fråga man alla tre så fick man tre olika svar, snacka om inkompentens på hög nivå.
I varje fall så skulle jag flytta till sthlm, och eftersom det var en månads uppsägningstid så var jag tvungen att fortsätta lida.
Men en dag, tror det var en söndag, så kommer det fram en ful tant till mig och vill att ja ska komma in på personalkontoret.
När jag väl är inne och slår mig ner på en fult grön stoppad stol så märker ja att det finns en till där inne, vilket är en kvinna som ser ut som om nyss fått reda på att hon ska dö. Hon frågar mig:
"Tycker du att du behandlar kunderna väl?"
"Jag gör mitt bästa." Säger jag kort. och märker hur mitt svar får henne att rygga tillbaks.
"Tycker du verkligen det?" Frågar hon. Den andra kärringen sitter bara i stirrar på mig.
"Jag försöker alltid vara trevlig och-"
"Vi tycker inte det när du sitter och trycker bort samtal." avbryter hon mig.
"Va?" Säger ja, som av en ren reaktion.
"Vi har ett par listor här", Säger kvinnan och tar fram lite papper, " det är flera månader tillbaks som tryckt bort kunderna" Fyller kärringen i. Kvinnan påpekar vilka månader det är och lägger sen ner listorna.
"Tycker du det är moget gjort?" Frågar kvinnan som uppenbarligen har höjt rösten en aning. Jag svarar inte utan tänker bara att det finns så många andra som Releaser, och varför dem gör det.
"Vi vet att du snart ska sluta, om tre veckor. Vi vill att slutar idag" Säger kärringen.
"Förstår du att vi ger dig ett val här?" Frågar kvinnan och ger mig ett uppsägningspapper och en penna. Jag förstår, antingen sparken eller så säger ja upp mig själv.
Så enkelt val, ja sa upp mig själv och gick och hämtade mina grejer vid arbetsplatsen sen sa ja hej då för alltid.
Det var en underbar dag
Vet inte ifall någon orkat läsa detta..finns säkert mkt mer att säga om detta skit företag.
Ser ni en jobb annons från detta jobb, så tänk inte ens tanken att ta de!!!!
Transcom är HEMSKA och dem utnyttjar sin personal till den grad att man inte orkar längre.
så nu tackar ja för mig, ha en fortsatt bra dag och kom ihåg:
ARBETA ALDRIG PÅ TRANSCOM, DET ÄR FÖRETAGET SOM DJÄVULEN SJ HAR SKAPAT.

.