Ensamkommande asylsökande barn, Q&A. [ämnen sammanfogade]

Efter att ha läst diverse gissningar, fördomar och funderingar i ett otal trådar så tänkte jag att jag som jobbar med asylsökande ensamkommande barn kan försöka svara på frågor, ifall det är någon som har sådana.

Jag kan inte svara på allt, och jag kommer inte att svara på rena påhopp. Har ingen jätteinsyn i migverket, och kommer heller inte att ta några direkta politiska diskussioner.

Så är det någon som vill veta mina empiriska erfarenheter under 5 års arbete med "28-åriga skäggiga barn" så shoot.

Vad är den vanligaste orsaken till att man avvisar ett asylsökande barn?

Falska papper? Skäggväxten? De behöver inte asyl?

Hur ser du på brottsligheten bland dessa?
Hur motiverade är de till att stanna i Sverige, och på vilket sätt visar de det?
Vad är den allmänna uppfattningen om Sverige bland dessa asylsökande?
Vad gör ni för att integrera dem i samhället?

Det kan antagligen Migrationsverket svara bättre på, men generellt sett så handlar det mest om situationen i hemlandet. Personer från forna öststaterna är generellt de som har minst skäl att stanna. Irakier, Afghaner och Somalier har jag aldrig varit med om att de skickas tillbaka (kom ihåg att vi pratar om ensamkommande).

Problemet är att hemländerna inte alltid är speciellt intresserade av att få tillbaka sina medborgare, och därmed fördröjer processen så länge att det i vissa fall kan bli så att personen i fråga får stanna av "särskilt ömmande skäl" (tror inte att det finns något som heter "humanitära skäl" längre).

Skäggväxten har jag aldrig hört att det skulle vara ett asylskäl, eller ett skäl för att skickas tillbaka.

Tack för svar. Det där med skäggväxten var ett försök till skämt

Hur bedömmer du saken, blir vi lurade att att ta hand om folk som inte behöver hjälp eller är det OK med det antal som vi hjälper? Hur stor andel är korrekt att vi tar emot?

Detta är baserat på mina personliga empiriska erfaranheter vill jag börja med att påpeka... De som jag tycker har lättast att falla in i brottslighet i form av stölder, inbrott, olovliga körningar och liknande är personer från forna öststaterna, det verkar finnas rätt stora nätverk där det är oerhört lätt att dras in. Vare sig man vill eller inte, skulle jag tro... När det gäller våldsbrott (typ slaggis) så är min erfarenhet att det oftast är bataljer mellan olika nationaliteter, typ kurder mot colombier.

Av ca 120-150 ensamkommande som jag jobbat med så är det kanske ett 10-tal som varit inblandade i någon slags skärmytsling, och kanske 5 av dem har gått så långt som till polisanmälan. En av dessa dömdes till 4 års fängelse och livstids utvisning för en våldtäkt. Han visade sig dock vara 22, ha bott många år i Holland, och hade flyttat ut flera månader innan våldtäkten skedde. Förjävligt är det i vilket fall som helst.


De flesta är mycket motiverade att stanna i Sverige. Hur visar man det...? Tja, genom att lära sig språket, visa intresse för hur saker i Sverige fungerar, försöka snappa upp sociala koder, gå i skolan, sköta sig bra, vara trevliga... De flesta som passerat via vår mottagning har gått vidare till utbildning och arbetsliv, och kommer att bli mycket produktiva "svenskar" - och är väldigt stolta över att få bidra istället för att få bidrag.

Det finns även de som är skickade av familjerna och som slits väldigt mycket mellan en egen vilja att åka hem och återförenas, och en lojalitet mot pappa och mamma som skickat iväg en för att få chansen till utbildning, exempelvis. Kan vara en poäng att säga att de som har familj kvar i hemlandet för den skull inte per automatik är "ankarbarn" som ska få hit familjen, kan även vara så att familjen skickat iväg dem för att jobba och skicka hem pengar. Leder också till en viss ångest för dessa när de inser under asyltiden att det är oerhört svårt att få några pengar över till att skicka - vilket ju är ett indicie på att dagsersättningen är ganska väl avvägd.


Att Sverige är ett demokratiskt land, med många möjligheter, där man är trygg och inte behöver oroa sig lika mycket för framtiden. Om man nu kan prata om en allmän uppfattning, det är ju trots allt individer vi pratar om...


Eftersom vi inte vet om de ska stanna kvar i Sverige eller åka tillbaka till hemlandet, så jobbar vi inte med någon direkt integrationsplan. Asyltiden är dessutom rätt osäker, och det är svårt att försöka "trycka in" kunskap.

Men det är klart att de ändå lär sig av oss... De får chansen att umgås med svenskar mer eller mindre dygnet runt, de lär sig språk, man har möjlighet att diskutera alla möjliga sociala situationer, vi hjälper dem in i föreningar (fotboll, exempelvis)...

Däremot efter PUT (permanent uppehållstillstånd) så flyttar man ut till ett PUT-boende där man jobbar mer målinriktat med en integrationsplan.

Oj, svår fråga. Beror ju helt på vad man lägger in i begreppet "lurad".

När det gäller ensamkommande barn, så går det inte att blunda för att vissa av dem är äldre än vad de uppgett. Andelen är dock inte så stor som man kan luras att tro när man läser i vissa trådar på FB. Det är ju oerhört svårt att avgöra om någon är över eller under arton, även om det är plus/minus ett par år åt varje håll. Det räcker ju att gå på en "svensk" gymnasieskola och försöka med "ursvenskar" för att inse det... Inte blir det lättare med invandrare. Så där kan man väl säga att det finns fall där vi blir "lurade". Enligt min erfaranhet så kanske det rör sig om 5-10% där man varit verkligen misstänksam själv.

Har även blivit "lurad" med både nationalitet och asylskäl, men för mig är det inget större bekymmer då det inte är jag som är ansvarig för asylutredningen. Har ju även hänt att det direkt efter PUT plötsligt dykt upp föräldrar, men det känns ju inte som någon nyhet. Kan dock säga att det är i en klar minoritet av fallen. De flesta ensamkommande är verkligen utan familj i hemlandet, enligt min erfarenhet, och de allra flesta fortsätter som "ensamstående" även efter PUT.

Jag tänker inte lägga mig i Mig-verkets bedömningar av hur många vi ska ta emot, det är inte mitt jobb. Det är ju dessutom svårt att påverka hur många som tar sig in i landet...

Vad gäller antalet ensamkommande barn vi tar emot så tror jag att det antalet skulle kunna minskas om man kunde hitta en tillförlitlig metod för åldersbedömning. Jag har ju dock inte något intresse av att förlora mitt jobb, så för mig är antalet helt OK även idag.

Ska jag återigen generalisera och sammanfatta så skulle jag säga att alla som kommer har sina skäl för att göra det, men att dessa skäl kanske inte alltid står i linje med vad som egentligen krävs för att få PUT. En del är ju även matade med en historia från flyktingsmugglare som tryckt på att det är viktigt att de håller sig till den historian för att få stanna, och då man har stenhård press på sig att stanna, så gör man det.

Enligt min åsikt så har åtminstone 85-90% skäl som gör att jag tycker att det är rätt att mina skattepengar går till att hjälpa dem.

Hur kommer dom hit? Smugglare? Röda Korset? Eller samlar familjen ihop till en reguljär flygbiljett, i de fall familjen vill att dom skall jobba här?

Kan de yngsta som kommer betraktas barn, i mina ögon under 15 år, eller är alla mellan 16-23, som man ju får intryck när man se bilder, d.v.s. fullvuxna, skägg/mustasch, polisonger med mera? Jävligt virrigt, alltså hur unga är de yngsta du stött på?

Hur stor andel av 'barnen' är tjejer?

Emperiska kunskaper från en insatt person är just vad som behövs för denna extremt högerradikala forumsdel.

Du ser ju själv hur uppfattningen är bland dessa användare. De är trångssynta och har problem med att tänka dimensionellt.

Tack för svaren

Tror alla former förekommer. En del kommer med reguljärflyg, andra instuvade i bagageutrymmet på bilar, andra med finlandsfärjan... En del kommer från familjer med relativt ordnad ekonomi, där man vill säkerställa att barnet får en "proper education", en del kommer från familjer där man lånat pengar till dyr ränta för att betala flyktingsmugglare, och där barnet är kanske deras enda chans till ett drägligt liv. En del har kommit bort från familjen i tidig ålder, arbetat hårt i fabriker, och flytt ensamma för att slippa skiten... Finns alla varianter.


Den yngsta jag själv tagit emot var 11 år, och inte en dag äldre. Det förekommer gott om barn som garanterat är under 16, men merparten (kanske 70%) är nog ändå mellan 16,5 och 17,5 år. Enligt egen utsago, alltså. Som jag skrev tidigare, det förekommer definitivt de som är äldre än 20 också, men andelen är inte stor. Kan på rak arm komma på kanske 7-8 stycken där jag är rätt övertygad om att de var äldre än 18, förmodligen äldre än 20 också (baserat på utseende i viss mån, men även på agerande). Finns även ett liknande antal som varit i gråzonen.


Kanske 10%, mest från afrikanska länder.

Tänkte även svara på Robbe74:as inlägg, men det verkade ha blivit raderat...

Hur som helst, klart att det vore svårt i mitt jobb att vara direkt flyktingfientlig, det skulle liksom inte fungera.

Jag har ju dessutom förmånen att få se dessa ungdomar som just ungdomar och individer i första hand, istället för att se dem som en klump invandrare, vilket så klart påverkar min syn på detta.

Dessutom skulle jag vilja sticka ut hakan och påstå att det är väl investerade pengar rent samhällsekonomiskt att ta hand om dessa ungdomar på det sätt som nu görs, och det inte bara för att det skapar arbetstillfällen.

Ungdomar som kommer hit och får ett bra bemötande av svenskar, blir behandlade på ett medmänskligt sätt, blir en del av en gemenskap, dessa har garanterat större möjligheter och intresse av att ge tillbaka något till samhället i nästa skede av livet. Ger man respekt så får man respekt tillbaka, det är universellt om du frågar mig.

ja det kostar inget heller?