Ensamkommande asylsökande barn, Q&A. [ämnen sammanfogade]

Tja, inte fan tänker jag jobba gratis. Jag har en familj att försörja.

Åstorp har gått 10 miljoner back likaså Sigtuna som ej fått pengar MIgrationsverket lovat. Är det nån som tror att MIgrationsverket har pengar till alla som kommer?

Känns inte direkt relevant i den här tråden. Vare sig min kommun eller någon annan jag hört talas om har haft några problem med Migrationsverkets ersättningar för ensamkommande barn. Vad som gått snett (om något gått snett, ser inga direkta källhänvisningar) mellan dessa kommuner och Migverket har jag inte den blekaste aning om.

Min kommun har skapat i runda tal 50 arbetstillfällen kring ensamkommande barn, vilket naturligtvis är positivt.

Vad kostar ett sånt barn? Hörde på radio att de kostade typ 2000 kr per dygn och att kommunerna fick typ 1,5 mille per barn av staten årligen. Minns inte riktigt, har du de korrekta siffrorna?

Händer det att dessa barn tar hit familjemedlemmar som anhöriginvandrare? Hur frekvent är det?

Förekommer det att barnen visar sig ha en familj i sverige nånstans och bara blivit bortlämnade?

Nej, jag har tyvärr inte siffrorna. Vet bara att de höjdes då det var svårt att få tillräckligt många kommuner som ställde upp. Tror att de siffror du nämnde kan stämma ganska bra, den där 1,5-miljonersposten är jag lite osäker på dock. Hittade detta citat:


Tror att det är en engångsersättning per tillgänglig plats och år, men är inte helt säker.

All-in-all så är det en plusaffär för kommunerna, förutsatt att man inte har en idiot som ekonomiansvarig.


Det händer, men är väldigt ovanligt enligt min erfarenhet. Vet en enda kille som fick hit sin mamma, en annan återförenades med sina två systrar som dock tagit sig hit först själva och sökt asyl.

Mer vanligt (men ändå inte vanligt!) att man har kontakt via telefon med någon i hemlandet.

Hur vanligt är det att de ensamkommande "barnen" lyckas få hit hela släkten?
Kalla dem ankarbarn är befogat?

Som jag skrev i förra posten, det förekommer att man får hit familjemedlemmar efter att man fått uppehållstillstånd, men det är rätt sällsynt. Att någon skulle få hit hela släkten har jag aldrig ens hört talas om att det skulle ha hänt, ännu mindre upplevt det.

Ankarbarn finns, men det är definitivt inte befogat att göra ett likhetstecken mellan "ensamkommande barn" och "ankarbarn".

Jag har alltid tyckt detta resonemang varit märkligt.
Vem är arbetsgivaren? Är det statligt och kommunalt betalda arbeten?

I så fall kan ju staten/kommunen hitta på en massa jobb och ge folk betalt, det är fortfarande våra skattepengar.

Ungefär som att Sverige har 0% privat anställda genuspedagoger.

För övrigt har det varit intressant att läsa dina svar.

Upplever du att ensamkommande 'barn' har en lägre tendens att hamna i ghetton och den allmänna invandrarmentaliteten och istället pluggar och satsar på att få jobb och bli 'svensk'?

Tror du att fenomenet med ensamkommande flyktingbarn kan urarta till en industri om vi fortsätter att ösa pengar över dem? Att ryktet sprids i deras hemländer osv om det nu inte redan gjort det.

Tja, det kan ju tyckas märkligt beroende på ur vilket perspektiv man ser det. Utan att gå in politik eller ideologi allt för mycket, så kan jag säga att jag ser det ur ett pragmatiskt och ganska egoistiskt perspektiv.

Sverige tar emot ett antal ensamkommande flyktingbarn varje år. Det kan finnas vissa möjligheter att påverka detta utifrån vilken politik som förs och vilka signaler Sverige sänder ut, men för mig är detta rätt oväsentligt. Vad jag ser är att det kommer barn, och dessa ska tas om hand.

Migrationsverket ansvarar för att placera ut dem, och tecknar ganska förmånliga avtal med de kommuner som är intresserade. Alla ensamkommande barn ska alltså ut till någon kommun, och om min kommun kan tjäna pengar på det så är det väl alldeles utmärkt. Det handlar inte om "påhittade" jobb, utan om beslut som är fattade av regeringen. Dessutom är det ett riktigt fritt och roligt jobb.

Jag vill ha jobb, detta ger mig jobb, alltså är jag nöjd. Genuspedagoger kanske också skulle behövas, se till att få ett politiskt beslut så är det bara att köra!


Jag tror att ensamkommande barn både har för- och nackdelar.

Helt klart så är det ju inte så önskvärt för barn i någon del i världen att tvingas separeras från sin familj, sin bakgrund och sitt kulturella sammanhang. De barn som kommer MED sin familj har en annan trygghet. Nackdel för ensamkommande alltså.

Fördelen man istället får är att man "tvingas" ut i samhället på ett annat sätt, dessutom har man ju fördelen att ha daglig kontakt med svenskar och därigenom lära sig språket betydligt snabbare.

Sen söker man sig naturligtvis till sånt man känner igen, det är nog inget som är unikt för invandrare i Sverige. Se på Chinatown i San Fransisco, svenska "kolonier" i Spanien osv. Jag vet att jag skulle göra samma sak om jag tvingades fly till Irak... Skillnaden kan ju möjligen vara att de ensamkommande kidsen har lite lättare att stå med en fot i vardera läger.

Vi får se, den typen av mottagande som nu sker har ju inte funnits så länge. Många är väldigt ambitiösa i alla fall, andra är det inte alls, och däremellan finns hela gråskalan.

Den officiella statistiken ger en hel annan bild av ankarbarnsproblematiken.

År 2006 anlände inte färre än 820 nya ankarbarn till riket. Unga skäggiga män som skickats hit av bidragssuktande föräldrar. Satsningen verkar vara mycket lönande för föräldrarna eftersom vi under 2006 beviljade 530 personer uppehållstillstånd på grund av anknytning till misstänkta ankarbarn.

Att först skicka hit enstaka släktingar verkar för övrigt vara det bästa sättet att säkra en plats i bidragsparadiset, år 2006 beviljades nämligen uppehållstillstånd i över 70 % av anknytningsärendena. År 2006 sökte inte färre än 43 000 personer uppehållstillstånd på grund av anknytningsskäl.

Det verkar således vara som så att du, för att låna en sliten klyscha från försvarsmakten, inte har alla ingångsvärden. För den som har alla ingångsvärden är det en helt annan bild som visar upp sig.

Källa:
http://www.regeringen.se/content/1/c...9/2438d347.pdf

http://www.migrationsverket.se/


De här ”barnen” kommer förmodligen aldrig bli produktiva medborgare och mottagandet av dem är därför en ENORM förlustaffär. Många av dem kan varken läsa eller skriva. De saknar relevant arbetslivserfarenhet. De har avskyvärda värderingar. Hur det kan vara en lönsam affär att importera människor som först måste lära sig att läsa och skriva innan de kan användas i näringslivet övergår mitt förstånd. De här herrarna är nämligen i sådan ålder att de egentligen borde gå direkt in i produktionen. Det brukar ibland anges som ett problem att svenskar numera studerar vid alldeles för hög ålder, varför då importera människor som vi måste lära att skriva och läsa vid samma höga ålder?

”I hemlandet har de gått i skola i sex år, bortsett från en som därför inte kan läsa eller skriva, men i gengäld varit snabbast på att snappa upp lite av det svenska språket. efter skolan har pojkarna arbetat, till exempel har en lagat bilar, en annan har arbetat med snickeri och en tredje varit fåraherde.”

”- Som exempel var en av pojkarna hos tandläkaren, men denne visade sig vara en kvinna. Han ville först inte behandlas av henne, utan reste sig upp och gick.”

Sex års skola i en bergsby är inte mycket att komma med. Laga bilar i de här länderna är inte bilmekaniker i vår mening, utan förmodligen har pojken arbetat med att byta däck, fylla bensin i flaskor eller något liknande. Fåraherdar är INTE eftertraktade på den svenska arbetsmarknaden. Hur i helvete skall en människa som inte ens kan gå till en kvinnlig tandläkare kunna anpassa sig till världens mest jämställda samhälle? Förmodligen var det också första gången den otacksamma slyngen besökte en tandläkare över huvud taget. Han var alltså inte ens tacksam när han för första gången fick laga sina av karies hårt angripna tänder.

Citaten hämtade från Norra Skåne, 14 augusti 2007.

Svårt att sia om, men nej, jag tror inte att det kommer att peaka speciellt mycket högre än hur det ser ut nu.

Sen får man inte glömma bort att titta på vart alla pengar tar vägen. Det är lätt att bara stirra sig blind på kostnader... Det är inte de ensamkommande barnen i sig som får pengarna, det är ju en ytterst liten del. Lönerna betalas ju till svenskar (och en stor del går ju tillbaka som skatter...), hyror för lokaler går företrädesvis till svenskar, maten som köps in köps från svenska leverantörer, elvärmen köps från svenska bolag osv osv. Majoriteten av alla pengar går ju alltså raka vägen tillbaka ner i svenska fickor. Det är en del av diskussionen som jag tycker ofta går förlorad.

Att vi "öser" pengar över de ensamkommande barnen är en myt. De lever generellt sett på eller under socialbidragsnormen om man räknar bort personalkostnader och andra kringkostnader.