Ensamkommande asylsökande barn, Q&A. [ämnen sammanfogade]

Merit Wager har en del poänger, men skjuter som vanligt myggor med luftvärnskanon.
Det här är rent skitsnack. Det händer absolut med jämna mellanrum att man hittar föräldrar eller syskon, men det är (enligt mina erfarenheter och enligt officiell statistik) snarare ett litet fåtal än "så gott som alla".

Jag har träffat alla varianter; De som öppet har kontakt med föräldrar i hemlandet via dator eller telefon, de som tappat bort föräldrar någonstans på vägen och letar via Röda Korset (och ibland hittar, ibland inte), de som påstår sig inte ha föräldrar i livetmen som i fallen ovan ändå automagiskt dyker upp efter PUT. Den största kategorin är ändå de som startar om livet ensamma i Sverige, utan släkt och med enbart nyfunna vänner (eller åtminstone utan att ta hit någon från hemlandet...).

Att "miggan" hittar exempel på folk som ljuger är ingen överraskning. Att Merit Wager frikostigt bjuder på utrymme för henne att dra egna och totalt ovetenskapliga slutsatser utifrån ett begränsat urval är inte heller någon överraskning. Att välja ut 5 fall av sammanlagt (gissningsvis) 7000-8000 asylsökanden i år ger inte mycket kredibilitet (av de fem exemplen är det ju uppenbarligen bara 1-3 som rör barn, så alla asylsökande under året bör ju räknas in).

Även jag tycker att det är rätt illa när det visar sig att man helt uppenbart ljugit, och rent principiellt borde PUT återkallas. Det är dock inte lika lätt att säga när det gäller människor man lärt känna. Det vore absolut intressant att se om det går att få svar på frågan om hur många som återförenas med föräldrar inom ett år, och jag hoppas på en uppföljning.

Vad bra, då kan du säkert hänvisa till den statistiken som visar hur många av dom ensamkommande "barnen" som inom, låt oss säga, ett till tre års tid "hittar" sina föräldrar?

Om jag inte missminner mig formulerar FN:s barnkommision att man skall prioritera ensamkommande "barns" sökande efter sina föräldrar och i händelse av att man finner dom så skall dom snarast återförenas i deras hemland.

Är det din erfarenhet att så sker, eller är det i Sverige den tårdrypande "återföreningen" sker?

Vi diskuterade frågan på sidan 5 i den här tråden, läs gärna där. Nu är siffrorna ett år äldre än sist, och det kan ha kommit nya. Tror dock knappast att det är speciellt stora skillnader.

Min erfarenhet är som sagt att det i de flesta fall inte sker någon återförening alls. Däremot är det vanligare i de fall det faktiskt sker att återföreningen sker i Sverige, utan tvekan. Jag känner igen direktiven du nämner, däremot trodde jag att den sista delen - om hemlandet - var Migrationsverkets egna direktiv. Hur som helst så verkar de inte följas, antagligen eftersom man som regel ger PUT istället för TUT.

Jag klickade på din länk men kunde tyvärr inte hitta något av den officiella statistik som du hänvisade till.


OK, tack för det svaret. Då kan vi ju då, baserat på dina empiriska erfarenheter, konstatera att i dom fall det sker någon återförening så inträffar den i Sverige, trots att det då uppenbarligen finns direktiv som säger något annat.

Då finns det ju naturligtvis en naturlig följdfråga, varför är det på detta viset? Är det "bekvämare" att låta resten av familjen, asylskäl eller inte, komma till Sverige? För vi vet ju att ett asylskäl, vad det nu månne vara för dumheter man åberopar, i princip nästan alltid leder till att det uppenbarar sig ytterligare familjemedlemmar som vill ha PUT på endast anknytning och alltså inga som helst asylskäl. En blir alltså lätt 5-10 inom några år.

För att om inte återföreningen skedde i Sverige skulle ingen återförening ske kanske?

Finns länk i det här inlägget, sökningen i pdf:en får du fixa själv.

Och varför inte?

OK, jag tror mig kunna utläsa att det under 2006 (tre år sedan) var 30 "ensamkommande barn" vars föräldrar ansökte om uppehållstillstånd, har jag rätt då? Vad som vore intressant är hur många det blir om man ser det över en längre period.

Hur mycket har antalet "ensamkommande barn" ökat under 2007, 2008 och hittills under 2009? Jag vill minnas att antalet har rakat i höjden ganska så kraftigt? Om så är fallet torde vi väl kunna få se ännu fler "lyckliga återföreningar" på skattebetalarnas bekostnad framöver. Det vore ju oehört synd om dom skäggiga "barnen" i sexton-sjuttonårsåldern inte fick hit resten av familjen också.......

I många av dom kulturkontext dessa "barn" kommer ifrån gifter man sig och skaffar barn väldigt tidigt. Vi skall ju alltså ha i minnet att det inte direkt rör sig om några storögt stirrande nioåriga flickor precis, det är unga män som kommer. Känner man till i vilken utsträckning dessa manliga "barn" redan har familj i hemlandet? Alltså fru och barn?

Statistik över antal ensamkommande barn, årsvis:

2008: 1510
2007: 1264
2006: 820

(Källa: Migrationsverket)

Om vi tolkat statistiken rätt för 2006 så skulle det innebära att 30 av 820 ensamkommande asylsökande barn hade anknytningsärenden, dvs ca 3,7%. Eftersom antalet ensamkommande fördubblats så borde det vara i storleksordningen 60-70 fall under 2008. Jämför den siffran med "Miggans" uppgifter i Merit Wagers blogg, så ser man att diskrepansen är rätt så stor.

Nu ska man alltid vara försiktig i tolkningen av siffror, i det här fallet kan man väl anta att det finns en viss eftersläpning, dvs att de 30 fallen egentligen lika skulle kunna komma från barn som kom under 2005. Hur som helst så är det ganska tydligt att det inte är den jätteindustri som en del påstår, och att familjeåterföreningar är relativt ovanligt.

Vad gäller giftermål så har jag personligen inte sett ett enda fall där det kommit en make eller barn efter PUT.

App, app, app... Du kan inte anta att de 30 fallen under 2006 härrör från ensamkommande barn från samma år. 3,7% är alltså taget ur luften. Inte OK.

...vilket jag varnade för i stycket under. Den enda slutsats man kan dra är att antalet "ankarbarn" inte är speciellt stort i förhållande till antal ankomna ensamkommande asylsökande barn.

Alternativet blir att anta att det är ännu färre än 30 av de som kom 2006 som ansökte om någon slags familjeåterförening under det året, så en viss bäring har ändå siffrorna.

Glöm inte detta från samma stycke:


Nu vet vi naturligtvis inte hur många av de här äldre syskonen som kom hit som ensamkommande barn. Men borde vara ett antal.