onedbrytbara filosofiska ismer

Finns det filosofiska ismer som är omöjliga att nedbryta? Mig veterligen går alla filosofiska ismer att nedbrytas, som till exempel: individualism <> gemenskapare. Hör ej alla ismer i ett och samma släkte? Går det att förena alla ismer i ett onedbrytbar ism?

Vad menas med "onedbrytbar"?

en tes som ej kan ge upphov till en antites

Människor tänker i binära oppositioner, så antingen får du hitta en omänsklig person eller så hittar på en egen term för det. Det senare var vad Derrida höll på med, då han menade att alla motsatspar förutsatte logocentrism.

Min argumentation är enkelt förklarad och idén är mycket logiskt, alla sanna filosofiska ismer hör samman i ett släkte (en filosofisk ism). Denna ism har inga konkurrenter.

OT:

En fråga, yidaki, logocentrism, kan det ses som ett av de här med "purity", okorrumperade, "Edens lustgård" och hela den grejen? Att logocentrism då är någon sådan text som har detta oberättigade centreringen kring logos, det rena logos? Att detta "rena" är omöjligt? Eller har jag missupfattat?

Hmm, får nog göra en Derrida-tråd någon gång så att man kan reda ut det här.

Det är inte kopplat till en specifik idé, utan snarare bara det att det är en viss sorts grundtanke om hur verkligheten är beskaffad, en idé om något som styr allting annat. Biologism, psykologism, och andra, är exempel på logocentriskt tänkande. Motsatsen till dekonstruktionism kan man säga. Det logocentristiska tänkandet menar på att det finns en grund, en "renhet", som inte bara är möjlig utan också nödvändig. Rentav naturlig...

Jag förstår inte vad som är så enkelt. Vad är det som brukar brytas ned, och hur bryts det ned? Alla "ismer" lever ju vidare, som en del av det idéhistoriska arvet. Om vi ska använda det postmoderna språket så ger tes och antites tillsammans en syntes. Eller är konstruktionism också en nedbrytning?

En mening: filosofins Pangea! Med andra: alla filosofiska ismer hör till en och samma släkte, och alla filosofiska ismer är nedbrytbara (delvis har konkurrenter eller ger upphov till nya ismer), förutom filosofins pangea (som har inga konkurrenter).

Antagligen inte: "Philosophy is the study of general and fundamental problems concerning matters such as existence, knowledge, values, reason, mind, and language.[1][2] Philosophy is distinguished from other ways of addressing these questions (such as mysticism or mythology) by its critical, generally systematic approach and its reliance on reasoned argument." -- http://en.wikipedia.org/wiki/Philosophy

Redan i definitionen där ges ett exempel på vad som inte ingår i filosofin.

Fel. Enligt min filosofi "Filosofins Pangea" är att söka en normalitet i mångt och mycket, som i till exempel vardagslivet. För att nå maximalt effekt ska man alltid försöka nå "en normalitet", i vad som helst. Filosofins Pangea är ett sätt att sammanföra mänskligt vetande. Här ingår alla sanna ismer. Man kan exempelvis inte tro på enda sak. Man inser bland annat att blandekonomi är "en normalitet", delvis en förening av två ismer. Det är föreningen som måste eftersträvas, en kompromiss. Min filosofiska idé är omfattande och mångfacetterad men fortfarande på begynnelsestadiet.

Låter som religion. Buddhism eller Taoism kanske. Om inte, så får du utveckla vad du menar med "fel", "normalitet" och "sanna ismer". Annars är syntes av tes och antites precis vad som åsyftas med "förening av två ismer".

Jag menar ej "en förening av två ismer" utan "en förening av alla ismer". Denna ism har inte några konkurrenter, delvis ingen syntes/antites. Jag anser att alla sanna filosofiska ismer är beståndsdelar av en helhet, en filosofis pangea. Falska ismer såsom extremism, rasism, nazism, fascism ingår ej i denna helhet eftersom falska ismer är perinormala. Härav, att söka en normalitet i det filosofiska tänkandet är en lösning för ideologiska problem och filosofiska stridigheter. Denna filosofiska föreningen är den perfekta blandningen. I ett pluralistiskt tankesystem som denna ska också kunna bekämpa inre och yttre politiska problem, människans största gissel, eftersom att vara "en som söker normalitet" avspeglar alla goda människors strävan att skapa det ideala samhället. En politiker som "söker efter normalitet" i politiken är en som är liberal, socialist eller konservativ men med förbehåll (dvs utan extremistiska drag/falska ismer).