Citat:
Matilda vet inte hur länge hon sovit när hon vaknar, av smärta.
Caroline har lagt sig med sin tyngd över det skadade benet, och fört upp sina fingrar i hennes kön.
– Hon hade fast mig. Jag kom inte loss. Hon såg helt vansinnig ut i blicken, hon var tom.
Matilda beskriver att hon försöker vrida sig undan, vira in sig i täcket så att Caroline inte ska komma åt med sina händer.
– Då lägger hon sig grensle över mig. Hon håller mig bara hårdare, slickar mig på halsen, kysser mig. Jag säger flera gånger att jag vill inte, stopp, sluta.
Under de tio till femton minuter hon uppskattar att det pågår förmår Matilda inte att slå sig fri.
– Min enda tanke var att jag kan inte slåss. Det här kommer att eskalera om jag ens råkar slå henne nu. Jag kommer inte att kunna parera slaget som kommer tillbaka.
När Matilda till slut kommer loss går hon ner och berättar för sin väninna vad som hänt. Trots vad som just utspelat sig går de upp igen, och bestämmer att väninnan ska lägga sig i mitten.
– Jag förstår att det låter underligt. Men det enda stället jag har att sova på är där uppe. Jag vet inte vad jag ska göra, för jag kan inte sova med killarna där nere.
Enligt Matilda hinner de inte mer än lägga sig förrän Caroline gör nya närmanden, både mot väninnan och henne. Den här gången lyckas Matilda sms:a sin son som kommer upp. Han förmår Caroline att lämna rummet och hon ombeds gå ut och lägga sig i en husvagn på gården. Men istället slutar kvällen med att hon och chauffören lämnar platsen och kör mot Skåne.
Sydsvenskan