Igår, 14:42
  #1
Medlem
TheSamePersons avatar
En sak jag märker hos rätt många om inte de flesta filosofer är att de tenderar att se ner på andra människor och underskatta vanligt folks förmåga att leva livet utan att komplicera det i onödan.

En gemensam nämnare är att de flesta verkar se på andra människor som mindre kapabla att förstå tillvaron, som fokuserar på ytligheter, saknar mening i livet och lever för levandets skull.

De underskattar till och med de mest framgångsrika människornas prestationer. So what liksom om man lever ett fredligt liv i ett bra hus, har en fungerande familj, ett bra liv och en bil som fungerar eller har några miljoner på kontot? Man har ju ändå inte skrivit en eller två böcker eller ägnat halva sitt åt att fundera över livets mening och då är man tydligen inte värd ett skit enligt dessa pajaser till filosofer.

Men vad avslöjar detta om filosoferna själva egentligen? Är de i själva verket extremt mörka människor som har svårt att glädjas åt att andra människor mår bra och är nöjda med sina liv? Eller har de ändå en poäng i att de flesta människor går genom tid och rum i tron att de har levt utan att egentligen ha levt?

Och nej, fråga inte mig vad dessa filosofer heter då jag bara lyssnar på poddar och liknande när jag går eller tränar och det sista jag bryr mig om är namn.
Citera
Igår, 14:49
  #2
Medlem
Det är bra att det finns människor som ifrågasätter sin samtid och ger oss en spegel att skåda oss själva i. Naturligtvis blir vanligt folk provocerade av den skrattspegel man då ser sig själv i, men sånt är livet.

Sedan kan jag tycka du har rätt i att en del av "de stora namnen" var väldigt små människor (även om de uppenbarligen kunde gräva ut intressanta saker ur vårt inre själsliv).

Edit:
Varför har de en "mörk själ"? Ja, det kanske beror på någonting så enkelt som att de redan från början hamnade lite utanför. På skolgården, på universitetet. Fördelen med denna typen av social isolation är nog att man får ett utanförperspektiv som annars dränks i det sociala gyttret, ett perspektiv som man sedan kan extrapolera vidare på hela det mänskliga samhället. Nackdelen är väl att man blir en ensam, bitter människa.
Citera
Igår, 14:55
  #3
Medlem
TheSamePersons avatar
Detta var faktiskt intressant.

Citat:
Ursprungligen postat av ladicius
Varför har de en "mörk själ"? Ja, det kanske beror på någonting så enkelt som att de redan från början hamnade lite utanför. På skolgården, på universitetet. Fördelen med denna typen av social isolation är nog att man får ett utanförperspektiv som annars dränks i det sociala gyttret, ett perspektiv som man sedan kan extrapolera vidare på hela det mänskliga samhället. Nackdelen är väl att man blir en ensam, bitter människa.

Lite bakgrund:

He was talking about people who apparently have everything. People who achieved what society calls success. People who should be happy, but who wake up every day with an emptiness they can't explain, a discomfort they can't name, a feeling that something is wrong even when everything seems right.


He was talking about people who have a full house.
But feel empty inside. People who work 40, 50 years of their lives to buy things they don't need, to impress people they don't know, to sustain an image they don't even know anymore if it's theirs or if it's just another fantasy built by social pressure, by constant comparison, by advertising that teaches you from an early age that you're never enough the way you are.
Citera
Igår, 15:01
  #4
Medlem
Vilken mörk inställning till trådstart.
Folk som inte går med på- och acceptera vad ”familj och vänner” vill att man ska krympa sig till är väl oftare dom som är bittra och stör sig. Likaså stör sig ”familj och vänner” på den som inte vägrar gå med på att krympa sig själv.
Sen kan man ju undra varför folk lägger sig i så jävla mycket och har så jävla mycket åsikter om hur andra lever eller vill leva.

Jättebra att det finns folk som mår bra i radhus, Volvo, två barn, vovve, 8-17 jobb, charterresa.
Det glädjer mig och önskar själv att jag uppskatta ett sådant liv.
Citera
Igår, 15:03
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av TheSamePerson
Detta var faktiskt intressant.

Lite bakgrund:

He was talking about people who apparently have everything. People who achieved what society calls success. People who should be happy, but who wake up every day with an emptiness they can't explain, a discomfort they can't name, a feeling that something is wrong even when everything seems right.

He was talking about people who have a full house.
But feel empty inside. People who work 40, 50 years of their lives to buy things they don't need, to impress people they don't know, to sustain an image they don't even know anymore if it's theirs or if it's just another fantasy built by social pressure, by constant comparison, by advertising that teaches you from an early age that you're never enough the way you are.

Ja precis - det är enklare att se sådant klart och tydligt när man själv inte är en del i det.

Ett dåligt exempel, men jag har till exempel inget körkort. Har åkt kollektiv hela livet (40+ år). För mig är det helt bisarrt att alla människor åker omkring i var sin bil, susar förbi varandra i 100km/h, ibland utan någon avgränsning mellan mötande filer. Anledningen till att jag kan se bilkörandet utifrån på detta vis är ju såklart att jag själv inte är en del i det.
Citera
Igår, 15:10
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av ladicius
Ja precis - det är enklare att se sådant klart och tydligt när man själv inte är en del i det.

Ett dåligt exempel, men jag har till exempel inget körkort. Har åkt kollektiv hela livet (40+ år). För mig är det helt bisarrt att alla människor åker omkring i var sin bil, susar förbi varandra i 100km/h, ibland utan någon avgränsning mellan mötande filer. Anledningen till att jag kan se bilkörandet utifrån på detta vis är ju såklart att jag själv inte är en del i det.
Bilkörning hindrar faktiskt människor från att möta verkligheten. Har jag ofta tänkt. De kapslar in sig i ett skydd som skonar dem från att mötas och blötas med andra människor. Då är det lätt att hålla kvar vid sin idealbild av hur samhället ser ut.


Filosofer är som regel fattiga, det är verkligen ingen högbetald sysselsättning. Kan även vara så att de är något mer intellektuellt begåvade än genomsnittet och den kombon är en rätt bra väg in i en mörk syn på vårt varande och levande.
Eller som jag brukar kalla det, realistisk.
Citera
Igår, 15:28
  #7
Medlem
Cyborg2030s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av TheSamePerson
En sak jag märker hos rätt många om inte de flesta filosofer är att de tenderar att se ner på andra människor och underskatta vanligt folks förmåga att leva livet utan att komplicera det i onödan.

En gemensam nämnare är att de flesta verkar se på andra människor som mindre kapabla att förstå tillvaron, som fokuserar på ytligheter, saknar mening i livet och lever för levandets skull.

De underskattar till och med de mest framgångsrika människornas prestationer. So what liksom om man lever ett fredligt liv i ett bra hus, har en fungerande familj, ett bra liv och en bil som fungerar eller har några miljoner på kontot? Man har ju ändå inte skrivit en eller två böcker eller ägnat halva sitt åt att fundera över livets mening och då är man tydligen inte värd ett skit enligt dessa pajaser till filosofer.

Men vad avslöjar detta om filosoferna själva egentligen? Är de i själva verket extremt mörka människor som har svårt att glädjas åt att andra människor mår bra och är nöjda med sina liv? Eller har de ändå en poäng i att de flesta människor går genom tid och rum i tron att de har levt utan att egentligen ha levt?

Och nej, fråga inte mig vad dessa filosofer heter då jag bara lyssnar på poddar och liknande när jag går eller tränar och det sista jag bryr mig om är namn.
Jag tror att det kan vara så att djupa och lite svårmodiga människor ofta är det av en anledning. Kanske var deras föräldrar dåliga, rent av taskiga. Det kan tvinga barnet att söka egen mening och glädje. De kanske leker mer för sig själva eller börjar läsa böcker ovanligt tidigt. Detta är på gott och ont. De mår kanske inte så bra alla dagar men å andra sidan blir de mer bildade och mer intelligenta i många fall. Jämfört med den typiska curlingungen som får allt serverat på ett silverfat och som får spela så mycket CS de vill för att föräldrarna är generösa och snälla (dumsnälla).

Verkligheten är komplex. Det finns många nyanser av grått. Det är inte lämpligt att föreställa sig att alla "filosofer" är av samma skrot och korn, så enkelt är det inte. Det finns nog en och annan curlingunge som läste många böcker och började plugga filosofi.

Du ska vara glad för att det finns svårmodiga och djupa människor. De skapar många bra saker. De kanske växer upp till att bli forskare eller kreatörer av olika slag.

De som skapade din dator och Internet var inte coola techno kids, de satt hemma och programmerade i tonåren.
Citera
Igår, 15:31
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av XY3000
Bilkörning hindrar faktiskt människor från att möta verkligheten. Har jag ofta tänkt. De kapslar in sig i ett skydd som skonar dem från att mötas och blötas med andra människor. Då är det lätt att hålla kvar vid sin idealbild av hur samhället ser ut.

Filosofer är som regel fattiga, det är verkligen ingen högbetald sysselsättning. Kan även vara så att de är något mer intellektuellt begåvade än genomsnittet och den kombon är en rätt bra väg in i en mörk syn på vårt varande och levande.
Eller som jag brukar kalla det, realistisk.

Ja, det kan säkerligen stämma (skulle bli mycket förvånad om det inte vore så).
Citera
Igår, 16:00
  #9
Medlem
trewqs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av TheSamePerson
En sak jag märker hos rätt många om inte de flesta filosofer är att de tenderar att se ner på andra människor och underskatta vanligt folks förmåga att leva livet utan att komplicera det i onödan.

En gemensam nämnare är att de flesta verkar se på andra människor som mindre kapabla att förstå tillvaron, som fokuserar på ytligheter, saknar mening i livet och lever för levandets skull.

De underskattar till och med de mest framgångsrika människornas prestationer. So what liksom om man lever ett fredligt liv i ett bra hus, har en fungerande familj, ett bra liv och en bil som fungerar eller har några miljoner på kontot? Man har ju ändå inte skrivit en eller två böcker eller ägnat halva sitt åt att fundera över livets mening och då är man tydligen inte värd ett skit enligt dessa pajaser till filosofer.

Men vad avslöjar detta om filosoferna själva egentligen? Är de i själva verket extremt mörka människor som har svårt att glädjas åt att andra människor mår bra och är nöjda med sina liv? Eller har de ändå en poäng i att de flesta människor går genom tid och rum i tron att de har levt utan att egentligen ha levt?

Och nej, fråga inte mig vad dessa filosofer heter då jag bara lyssnar på poddar och liknande när jag går eller tränar och det sista jag bryr mig om är namn.
Jag ser det tvärtom. I grunden tycker jag att filosoferna har en poäng – jag känner väldigt lite samhörighet med folk som bara tuffar på som oreflekterande djur på ren vana, utan att någonsin stanna upp och ifrågasätta vad de egentligen håller på med. Ett fungerande hus och några kronor på kontot gör inte ett liv automatiskt levt på djupet.

Samtidigt är det precis där baksidan sitter, och det är där jag ser mitt eget problem: när man dras åt det hållet är det lätt att fastna i överanalys, tvekan och ändlöst grubblande. Man ser igenom självklarheterna, men betalar priset i form av obeslutsamhet och att man fastnar i huvudet istället för att bara agera.

Den verkliga konsten ligger i att skilja på reflektion och grubbel. Reflektion är att stanna upp, granska vad man gör och varför – och sedan gå vidare och handla med större skärpa. Grubbel är när tankarna bara går på tomgång i en loop utan att leda till något annat än friktion och tvekan. Ett reflekterat liv behöver inte betyda att man står och väger varje steg i evighet; ibland är det mest ärliga och levande man kan göra att välja en riktning, ta smällen om det blir snett och låta handlingen avgöra, istället för att låta huvudet blockera kroppen.
Citera
Igår, 16:28
  #10
Medlem
OstermalmWeeknds avatar
De flesta som senare av blinda & bortkollrade följare hypas till att ses som sin sam tids största fiLLosofer börjar i tonåren som självupptagna narcissister som ser sig som långt förmer än Flocken.

De ser sig som Übermenchen som fattat allt, medan de dumma fåren låter sig luras och mutas av Borgarna å Kapitalet.

De blir i unga år ateister å kommunisster å femmenisster och drar runt i svarta paltor å lyssnar till A-tonal musik. Om de kan skriva hjälpligt så får de jobba på kulturredaktioner där radikalism b-lönas.

De är inga lattjo-lajban muntergökar, för det passar sej inte om en har Jean Paul Sarrte till husse.
Citera
Igår, 16:28
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av TheSamePerson
En sak jag märker hos rätt många om inte de flesta filosofer är att de tenderar att se ner på andra människor och underskatta vanligt folks förmåga att leva livet utan att komplicera det i onödan.

En gemensam nämnare är att de flesta verkar se på andra människor som mindre kapabla att förstå tillvaron, som fokuserar på ytligheter, saknar mening i livet och lever för levandets skull.

De underskattar till och med de mest framgångsrika människornas prestationer. So what liksom om man lever ett fredligt liv i ett bra hus, har en fungerande familj, ett bra liv och en bil som fungerar eller har några miljoner på kontot? Man har ju ändå inte skrivit en eller två böcker eller ägnat halva sitt åt att fundera över livets mening och då är man tydligen inte värd ett skit enligt dessa pajaser till filosofer.

Men vad avslöjar detta om filosoferna själva egentligen? Är de i själva verket extremt mörka människor som har svårt att glädjas åt att andra människor mår bra och är nöjda med sina liv? Eller har de ändå en poäng i att de flesta människor går genom tid och rum i tron att de har levt utan att egentligen ha levt?

Och nej, fråga inte mig vad dessa filosofer heter då jag bara lyssnar på poddar och liknande när jag går eller tränar och det sista jag bryr mig om är namn.

Filosofin är i själva verket som regel raka motsatsen.

Livet innehåller prövningar, sjukdomar krig och annat mörkt.
Filosofin fungerar som ett verktyg att finna hopp och hantera detta, det här är kärnan i nästan all stor humanistisk och existentiell tanketradition.

Att nätet domineras av andra slutsatser är tyvärr inget unikt för just filosofi.
Det startas ju nätkrig om precis vad som helst nuförtiden.
Citera
Igår, 18:51
  #12
Medlem
fjollciggs avatar
För tio år sen jobbade jag med en kille som heter Olle och då pluggade filosofi. Idag är han leg. filosof och en en fantastisk människa. Godhjärtad.

Olle är mindre känd än Sokrates, men mer känd för mig. Jag menar, jag känner ju Olle personligen. Det kallas för ”anekdotisk bevisföring”, men blir inte mindre sann för det.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in