Hur blir man en vanlig människa

Hur var det när du var barn? Har du alltid känt så här? Tänker att det kanske inte handlar endast om en funktionsnedsättning längre utan kanske en extrem anhedoni när du säger att du inte ens njuter av att äta.

Tack i vilket fall.

Ja givande, du får något av det. Mina regler är oerhört stora begränsningar. Men begränsningar till saker jag ej vill. Och jag vill kunna få förmågan att kunna vilja ändra på mig o vilja göra dessa saker.

Som barn var jag mycket energifull och det är jag nu också. Dampig skulle dom kalla det. Jag gick bara på impulser, det som hjärnan snappar upp och tar mig dit. Inte för att det var kul eller för att jag ville göra det. Hjärnan sa att du måste göra detta för att inte vara uttråkad, nedstämd och ledsen. Det är som att folk med OCD måste tvätta händerna i 3 minuter annars kliar det inombords.

DET, däremot, hör till din diagnos.
Att du känner att ingen på riktigt förstår hur just DU känner.

Inte för att det är någon större tröst, men så känner de flesta människor. Även de som verkligen verkar vara vanliga människor.

Men du tänker troligen mer på det.

Okej, men vad är det som har förändrats sedan dess? Var du nedstämd som barn liknande hur du är nu? Du beskriver ju att du fortfarande har samma rastlöshet och impulsivitet, men att du inte längre låter dig dras med av det som fångar din uppmärksamhet. Kan det vara så att du har blivit mer självmedveten och börjat analysera och värdera dina impulser på ett sätt som du inte gjorde som barn? Kanske skulle du må bra av att tillåta dig själv lite av den där naiva barnsligheten igen, att bara följa en impuls ibland utan att behöva rättfärdiga den eller förvänta dig att den ska leda till någon särskild njutning?

Jag är exakt samma som när jag var barn förutom att jag nu har utökad självmedvetenhet, väldigt mycket självmedvetenhet.

Jag drivs av impulser. Men impulser är inte längre att gå och slå någon. För jag förstod rätt tidigt att det handlar inte om att vara den som alla hatar. Utan den som gör rätt och aldrig syndar, jag ska ha ryggen fri ifall någon kommer o ska jävlas.

Men det gör dom inte. Annars hade jag inte tagit upp dessa exemplen. Varför skrattar folk och ser helt exalterade ut när dom gifter sig. Varför klappar folk och hejjar när dom gift sig? Jo för att de är glada, de har kul, dom VILL vara där. Dom flesta människor skulle vara glada att gifta sig, glada att se någon dom känner gifta sig osv. Annars hade det inte funnits giftemål för utan vilja finns ingen fantasi.

Jag förklarade det där flera inlägg bakåt. Vinsten senare.

Koppla ner, läs om i lugn och ro.

Sorry jag kan inte förstå osynliga meningar. Jag har jättesvårt för sånt.

Det jag tycker är intressant i det du skriver är att du verkar ha gått från att agera på impulser rent utåt till att i stället rikta väldigt mycket av din energi mot självkontroll. Du beskriver nästan en tillvaro där du hela tiden måste försäkra dig om att du har gjort rätt, inte syndat och inte gett någon anledning att kritisera eller angripa dig.

Men jag undrar om det verkligen handlar om att du inte längre har några drivkrafter, eller om de snarare har tagit sig ett annat uttryck. Att slippa obehag, kritik och känslan av att vara utsatt kan ju i sig bli en väldigt stark drivkraft. Frågan är vad som händer med allt det andra när så mycket av din energi går åt till att hålla ryggen fri. Finns det något du faktiskt gör för att du själv vill det, snarare än för att undvika att något dåligt ska hända? Det måste det finnas men du kanske inte kommer på det på en gång. Om det inte fanns skulle du knappast ha skapat den här tråden.

För övrigt känner jag igen mig i att drivas av olika potentiella negativa konsekvenser snarare än av något annat men det kan inte fortgå om du vill leva ett lyckligt liv, du måste återigen hitta något att tro på som är större än dig själv.

Jag lovar, de är inte osynliga. Bara läs sida för sida av tråden och kolla noga vilka av dina inlägg som citeras. I lugn och ro.

Yes det jag gör är att säga till för mig själv att jag har gjort rätt. Viktigt att inte synda. Viktigt att vara en bra människa enligt vad jag anser en bra människa är. Utsatt blir jag om jag har gjort något fel medvetet, förstört något med flit, gjort någon oskyldig illa.