Hur blir man en vanlig människa

Men min broder i Kristus. Jag säger ju att jag inte pratar om negativa upplevelser utan positiva saker. Jag har till exempel farit av väggen I 200 blås. Det var en skithäftig upplevelse att sitta fast där i bilen utan att kunna göra något annat än att acceptera det som händer. Det gick liksom inte att göra något annat än att se mig runt i vad som kändes som slowmotion och tänka att det här kommer nog att göra ont.

För att inte tala om känslan att kravla sig ur vraket och konstatera att vi inte bara överlevde utan otroligt nog utan större skador.

Ja, jag ser det som en positiv upplevelse, om inte annat för att det har gett mig en story att berätta - en erfarenhet.

Men farten kittlar säkert inte dig...

Du vägrar ju dessutom att förstå att upplevelser i sig har ett värde, även fast det inte ens är kul.

Jag kan svara på alla frågor riktigt och rakt. Kan hända att jag missat någon och det ber jag om ursäkt för.

Jag har sagt sanningen under hela förloppet dock. Jag kan inte ljuga det får mig att må dåligt.

Jag jag gjort flera trådar i search för någon som är som mig. Någon som inte vill vilja. Någon som gör bara saker som inte gör dom nedstämda inte pga vilja. Viljan har jag inte. Jag vill ha viljan. Viljan att vilja leva, viljan att vilja socialisera mig, viljan att vilja ta bort mina regler jag har satt på mig själv.

Som du ska glädjas åt dessa regler och principer när de sista andetagen lämnar din kropp!

Oh shit, du åkte på Autobahn gissar jag? Vilken sträcka var det? Själv har jag legat och cruisat i 180 km/h då jag körde ner till Frankrike via Autobahn i min rostiga 07:a diesel-Golf.

Du kan så klart inte bli normal, det är omöjligt. Och att försöka uppnå något omöjligt gör en bara ännu mer deprimerad. Du behöver sänka kraven. Så du kan inte bli normal, då kanske du kan sikta på att i alla fall bli mindre onormal. Vilket man lättast blir genom att göra normala saker. Ibland bara för erfarenheten och upplevelsen skull.

Det skulle förmodligen inte hjälpa.

Ja det har ju gett dig något. Du tycker säkert att det är kul att berätta och dela med dig till andra om din erfarenhet. Jag skulle behålla den för mig själv för jag finner ingen ro i att berätta det. Dessutom kan jag bara torska på det för folk blir sura för att man har kört snabbt och tappar tilliten till ens beslutsfattande. Det gör mig nedstämd.

Men du gör inget då alltså som är kul? Du dricker vatten och äter knäckebröd för att mat är inget positivt? Jag ser mat som att tanka bilen, jag njuter inte av smaken, jag äter för att bli mätt. Kan du förstå nu hur jag upplever världen?

Ja tyvärr, dessa regler och principer gör mig nedstämd. Men att bryta mot dom gör mig också ledsen.

Jag vill faktist tacka er alla för er tid och framförallt tankekraft som ni har lagt ner.

Jag vill inte känna att ni tror att jag lallar med er eller inte tar er seriöst. Ni har inte sagt något dumt eller illa till mig. Jag ser er frustration.

Nej, det var här i Sverige på en ödslig motorväg miss i nassa. I en 9-5 Turbo har jag för mig. Jag rekommenderar hela upplevelsen, samtidigt som jag inte gör det. Tog veckor innan jag kunde gå normalt.

Men visst är det du som pratar om att försöka hitta något större än sig själv? Det håller jag helhjärtat med om. Vad det skulle vara kan jag givetvis inte säga för det finns ju ingen patentlösning som fungerar för alla.

Att vara ledsen är en del av livet. Oundviklig.
Som jag sa i början, du är redan högst vanlig.
Jag beklagar.

Du behöver inte beklaga. Jag är bara så oerhört frustrerad hur svårt det är att förklara det jag känner. För ibland vet jag inte ens själv.

Jag som sagt vill inget förutom att vilja vilja. Ni ger mig massa tips. Och det känns som att ni alla här är genuina o vill mig väl. Jag vill inte leva såhär. Jag vill kunna vilja saker. Om någon frågar mig om fanta eller cola så har jag jättesvårt att säga vilken för jag vet inte. Jag har ingen viljekraft.

Det är klart att jag gör. Det här tycker jag till exempel är kul. Jag älskar att använda min kunskap och mina erfarenheter till att försöka hjälpa människor. Eller.. Kul är fel ord. Jag känner att det är givande.

Du måste sluta hänga upp dig på exempel. Jag berättar inte dom har sakerna för att du ska göra samma sak. Sen är dina regler uppenbarligen begränsningar och jag förstår så klart att det är ett skydd från att bli sårad igen. Men dom är också din fiende.