Hur blir man en vanlig människa

Se. Det är inget som jag sitter på. Jag har inte roligt. Därför ingen vilja. Jag vill inte ha kul, för att ha kul är inte roligt för mig. Försökt säga det hela tiden. Men ni tror att jag menar jobb, att träna och överkomma rädslor o samla mod. Nej absolut inte. Jag har ingen socialfobi, jag är inte särskilt rädd och jag tränar fysiskt varje dag. Inte för att jag vill. Det är mitt huvud som drar mig dit. Men utöver den skiten. När folk har jobbat klart, tränat klart, tar semester och ska ha KUL. Då har jag inte KUL jag har aldrig KUL när det ska vara KUL. Roligt har jag ej, när roligt ska has.

Jag står fast vid att TS skulle behöva en rejält tripp, eller göra något som gör att han känner att han är på gränsen till att dö. Något som tvingar honom att känna utan att kunna övertänka.

Jag känner som sagt igen mig i TS, men så har det hänt mig saker som har gjort att jag har varit tvungen att bara fokusera på att överleva.

Drar man en lott i en random generator och helt plötsligt tror på något. Hur ska man hitta något och övertala sig själv att tro på det?

Ibland är det just det som behövs. Har samma erfarenhet.

Ja det tror jag också skulle kunna vara en lösning. Vad för preparat skulle det vara? Känner igen mig väldigt mycket i TS och vill veta vad det skulle vara om jag befinner mig i en liknande situation som hans igen.

Jo jag har suttit med spice och hjärtat i 190bpm absolut livrädd för att dö. Jag kunde lika gärna ha sprungit naken inför hela stockholm och inte brytt mig i den stunden för allt slocknade. Ingenting spelade roll längre.

Jag har blivit jagad med en bayonet i mellanstadiet. Jag har haft folk påväg till mig hus för jag bad om att få tillbaka pengarna för ett lån jag gav ut till en vän som hade tydligen allierat sig med foxtrot.

Och när man kommer ut på andra sidan har man en helt annan förståelse och möjlighet att uppskatta det lilla i livet.
För dom flesta så är liksom inte kul dygnet runt utan snarare tvärtom. Han vekar inte heller förstå att det flowstate som han nämnde, det är ett exempel på hur det känns när man har just kul. Att ha kul innebär liksom inte att alla ens problem försvinner, bara att man glömmer bort att tänka på hur kasst allting är.

Det kan vara något du kommer fram till att du tror på rent intellektuellt, som i mitt fall, men det kan också vara något som grundar sig i mer fundamentala mänskliga drivkrafter och känslor, såsom hat, ilska, avund eller kanske kärlek och längtan efter tillhörighet.

Vad knarkade du då?

Positiva upplevelser, givetvis. Åka en fet bergodalbana, hoppa fallskärm, köra motorcykel jättefort.

Men du verkar liksom inte ens vilja visa dina plågoandar att dom har fel.

Exakt. Väl beskrivet.

Men suck. Varför vill folk fortfarande gå på en fotbollsmatch, äta på restaurang o hela alltet alla gör för att ha kul och koppla av? Jag har aldrig gjort något som har gett mig dopamin, inget som jag kan säga varit kul. Dom flesta sakerna gör mig mer nedstämd. Men dom sakerna som inte gör det kan jag göra, som till exempel att jobba. För att jobba är inte kul men varken något som gör mig nedstämd.