Hur blir man en vanlig människa

Gymma är ju en bra grej för kropp och själ. Och väldigt "svensson".

Ja presis och nu går jag och gymmar lite 😁

Jag har inte sagt att det är någon annans fel alls. Nej som sagt också, jag har ej valt dessa saker. Jag går på vad min hjärna säger. Jag har inga tycken knappt. Jag hänger inte med i samtal då jag ej kan relatera till något. Någon ska gifta sig, jag kan inte svara på det. Vet att folk tycker det är kul. Jag tycker inte det är särskilt stort, och därför kan jag ej fakea en reaktion. Någon pratar om att de ska försöka hitta en brud på klubben. Jag vet inget om den världen så jag kan bara lyssna. Någon pratar om konflikt mellan sin partner. Jag vet inte heller vad jag ska säga där. Någon är stressad och arg på chefen. Jag kan inte bli stressad alls, jag vet inte hur den personen kan känna så. Alla har så starka emotionella uttryck, det är rätt obehagligt för folk kollar på en som man vore en robot, vilket jag förstår att jag delvis är.

Varför lever folk ihop med en partner om det inte är något som är bra? Varför ska man inte bara ha det bra? Jag förstår inte hur folk kan bråka, hamna i skuld. Tappa känslor för den personen man är ihop med. Vara otrogen osv. Det känns som alla är här för att utnyttja och utnyttja. Jag avskyr det. Alla föredetta polare har råkat ut för tjejer som är otrogna. De är otrogna, ingen har självrespekt eller respekt för någon annan. Det är riktigt läskigt att jag ska försöka komma nära en person som kanske drar och knullar grannen nästa dag. För då finns det ingen annan tanke i mitt huvud än att mörda.

En nyfiken fråga . Vad är det du känner att ett socialt rikt liv skulle ge dig ? Vad tror du skulle förändra din situation till det bättre ?

Jag har själv valt bort det sociala livet då jag upplever att " normala " människor både är lite smått begränsade i sitt tänkande samt lite långsamma ( vilket enbart leder till frustrationer )

Jag har dock haft förmånen att välja bort människor själv ( det är väl antagligen den stora skillnaden och den avgörande skillnaden )

TS har autism, ADHD och är deprimerad. Klassisk trifecta. Också klassiskt att han tror sig vara helt ensam om det i hela världen. Väldigt typiskt för den kombinationen. Jag är inte så mycket på autismspektrumet, bara så där 'lagom' att jag har ett rätt snävt känsloliv gillar ordning och reda och att göra saker på mitt sätt - men deprimerad och har ADHD och jag kände mig också jävligt ensam om hur jag är - faktum är att jag är rätt övertygad om jag är det. Men. Jag är också till säkert 40% precis som alla andra - något jag har förstått genom att - föga förvånande - ta till mig vad andra säger.

Jag är weird. Så weird att andra weirdon tycker att jag är det. Men vi finner ändå gemenskap i att vi är lite udda.

Men till skillnad från TS så har jag velat kliva utanför min egen komfortzon och prova nya saker. För det har flera gånger visat sig att jag har gillat det. Givetvis inte allt någonsin. Men tillräckligt mycket för att förstå vad för typ av saker som ger mig glädje i livet.

Nej jag vill inte dricka alkohol, klubba, festa, spela poker, spela padel, klättra, spela spel, äta på restaurang osv. Jag gör inte saker andra gör.

Jag gör saker hela tiden. Känner inget av det.

Ja men ända lösningen är att jag ska på något sätt övertala mig själv att jag ska bli en annan person och tro på att jag är den personen jag inte är.

Ja

Vid Odens öga och Tors bälte vad du är precis som många andra negativa autister.

Kanske bara göra det i mindre skala.
Dom super och du tar ett glas vin.

Nej jag önskar inte ett rikt socialt liv. Önskar endast en livskamrat, det skulle räcka för att tillfredsställa dom sociala behoven.