Hur blir man en vanlig människa

Jo men han har ju inget gemensamt med alla negativa autister som har det svårt socialt och söker kärlek och upplever att alla bara utnyttjar och sårar en hela tiden.

Mig själv. Men det är inte självvalt direkt.

Precis, verkar leva lite i förnekelse. Kallar sin negativitet för envishet istället, verkar det som.

Men problem två verkar vara att personen inte litar på sig själv när det kommer till att ordna sig själv en hjärterelation. Han vill ha en karta på hur man ska bete sig.

Mig veterligen finns ingen sån. Man får försöka och missyckas och försöka igen med de nya erfarenheter man samlat på sig.

Kanske en far, äldre bror eller liknande kan dela sin livserfarenhet, så man slipper göra de första misstagen iallafall.

Ett av problemen är ju att han verkar se varje nederlag som ett personligt angrepp på honom. Men det är ju så man blir stark. Inte fan gick det bra för mig dom första, jag vet inte 100 gånger jag försökte prata med tjejer. Men det var ju bara på det igen.

Du menar att dina diagnoser är herre över dig?

Tävlingsinriktat. Typ Overwatch. Inte rört spelet på ett år dock

Kunde inte sagt det bättre själv.

Är likadan. Har du inget du uppskattar att göra som en hobby? För mig fungerar det bra att hålla mig sysselsatt med hushållet, träning och mina hobbys. Dagarna bara flyger iväg när man håller sig sysselsatt men något man brinner för, Om jag mot förmodan få lite tid över så brukar jag sätta mig i soffan med husdjuren knäcka en bärs och se någon schysst film/serie.

Småprat är inte autisters starlaste gren, men du pratar väl på jobbet?

Definitivt autismen styr över mig ja.

Sakta i backarna, det låter lite mörk här kompis. Att vara en vanlig människa är något jag strävat efter sen tonåren. Haft mantran varje morgon ”sluta va en pajas, du behöver inte underhålla gruppen”, ”säg inte ALLT du tänker på idag, ha filter” osv. Alla är olika, vissa lite udda, så även jag. Nu skiter jag i vilket, är omtyckt ändå och de som hatar, låt dom hata. Bara jag mår bra och är mig själv.

Man måste ha en värdefull vardag för att inte hamna i en loop av mentalt mörker. Psykiatrin kan inte heller hjälpa mig, det var Capio som gjorde. En light version av KBT vart de verktyg som fick mig att sluta känna mörker, att vara ambivalent i humöret och självskadande. Dom kan bara ge dig verktyg och tips på hur dom används, men det är du som gör jobbet.

Vad är värdefullt för dig? Kan du fylla din tillvara med mer sånt? En rask promenad och få dagsljus är otroligt underskattat när du känner att du stirrar in i väggen. Bara avbryt.

Jag spyr på sociala sammanhang eller event som dränerar mig totalt. Men jag har min handfull av djupa relationer som ger mig energi. Mina bästa vänner. Men helt ärligt, egentid är det bästa jag vet. Men egentid och att vara själv är inte samma sak som att vara ensam… Man måste göra denna egentid värdefull, vad mår du bra av, vad gillar du att göra? I vilken epok av livet mådde du som bäst, vad gjorde att då mådde så bra då? Kan du plocka upp detta igen? Beta ner och analysera sånt här är hur jag använder verktygen jag fått. Vilka situationer får dig att må dåligt, kan du hantera detta på annars sett så du mår mindre dåligt eller helt enkelt klippa bort dessa situationer helt, om så krävs.

Kollegor är också viktigt, du kan ha världens pissjobb men det är kollegor som gör det värt att gå till jobbet. Har du valt rätt karriär? Det är 8h om dagen du spenderar där.

Detta med berusningsmedel… passa dig från sånt. Talar av erfarenhet. Gräs är fantastiskt och jag önska det var lagligt och reglerat. Men jag kan inte, vågar inte. För stora lagliga och psykiska konsekvenser. Och det gör det garanterat värre i längden, dippar i humöret när du inte fyller på vilket tar dig längre det i gropen. Och med diagnoser ska du ta de jävligt passivt, helt klart undvika det helt. Vem vet en dag kanske en kronisk psykos knackar på dörren, att ha schizofreni latent i generna står inte skrivet i pannan. Så ge fan i att jaga något som bara bedövar. Gå till roten av problemet istället.

Fråga dig själv, vad kan jag förgylla min vardag med som får mig att må bra? Föreningslivet? Aktiviteter? Hobbys? Projekt? Mänskliga möten? En partner? Husdjur? Osv

Summa sumarum. Stanna upp, ta ett steg tillbaka och granska dig själv och situationen ur ett tredje perspektiv. Var din egen psykolog. KBT är awsome.

Hoppas verkligen att du kan komma underfund med ditt dilemma.

Du kan förändra dig TS, även om det kanske känns omöjligt just nu.
Jag skrev ett PM till dig men skriver här också.
Börja med koppar och zink tillskott.

Nej, så är det inte. Din autism gör att du är annorlunda och har begränsningar jämfört med en normalvarierad person. Men den styr inte över dig, det är du själv som gör den till herre över dig. Du är ingen felprogrammerad robot, du är fortfarande en människa.