Hur blir man en vanlig människa

Arbeta.

Förr hade du suttit i din lilla stuga ute på bygden i din socken med dina bröder och systrar, fastrar och mostrar, farbröder och morbröder, föräldrar, syskonbarn och kusiner och kusinbarn och du hade fått arbeta (om du inte var fullständigt utvecklingsstörd eller fysiskt helt inkapabel till rörelse eller båda delarna). T.o.m gamla svaga knäppgökar fick hjälpa till, kanske hålla ett öga på de allra minsta eller vakta någon get, och de allra yngsta fick också hjälpa till, kanske bära något vedträ etc. En fullvuxen karl fick ARBETA. Det fanns inte så mycket tid att filosofera över huruvida man var normal eller ej, det fanns inte så mycket tid att sitta och ynka över sig själv på olika skattesubventionerade vårdinrättningar, ja det fanns helt enkelt inte så mycket tid till denna outtröttliga källa till mental onani som stora delar av befolkningen konstant sysselsätter sig med. Man behövde arbeta för att leva. Det fanns alltid något att göra och alla kunde göra något. Ungefär som barnfamiljer kan uppleva idag, man behöver ta hand om andra än sig själv, det är människans naturliga tillstånd. Ta hand om andra och indirekt bli omhändertagen själv. Hjälpas åt. ARBETA. Du hade kanske aldrig gift dig, det fick inte alla karlar göra, du kanske inte ens hade fått ligga (men de flesta fick nog till det någon gång inte minst om de kunde reda sig själva och därför kunde erbjuda en änka eller annat en stabil(are) tillvaro). Många av dagens karlar hade dock haft det bättre, de som kan reda sig hade kunnat erbjuda många kvinnor något de inte verkar kunna erbjuda idag. Med kvinna och barn har du inte tid att fundera på något annat än... arbete.

Arbeta på.

Det finns inga vanliga människor. Alla är ovanliga. Se det så.

Folk har ju diagnoser till höger och vänster. Kolla Facebook så hittar du snart någon med samma beteende som du själv.

Vad får dig att dra slutsatsen att ifall du vore "normal" skulle folk hopa sig kring dig?

Ifall du vill ha en kvinna så får du leta där inga andra män letar.

Eller passar inte kärlek från vilken kvinna som helst dig?

Att tro du är körd och saker aldrig kan hända dig, den sortens negativitet passar bättre i autismforumet

Jo men han har ju inget gemensamt med alla negativa autister som har det svårt socialt och söker kärlek och upplever att alla bara utnyttjar och sårar en hela tiden.

Precis, verkar leva lite i förnekelse. Kallar sin negativitet för envishet istället, verkar det som.

Men problem två verkar vara att personen inte litar på sig själv när det kommer till att ordna sig själv en hjärterelation. Han vill ha en karta på hur man ska bete sig.

Mig veterligen finns ingen sån. Man får försöka och missyckas och försöka igen med de nya erfarenheter man samlat på sig.

Kanske en far, äldre bror eller liknande kan dela sin livserfarenhet, så man slipper göra de första misstagen iallafall.

Ett av problemen är ju att han verkar se varje nederlag som ett personligt angrepp på honom. Men det är ju så man blir stark. Inte fan gick det bra för mig dom första, jag vet inte 100 gånger jag försökte prata med tjejer. Men det var ju bara på det igen.

Mig själv. Men det är inte självvalt direkt.

Tävlingsinriktat. Typ Overwatch. Inte rört spelet på ett år dock

Exakt det jag gör. Jag jobbar hela tiden och är sysselsatt mestadels av tiden. Men när man inte är det så kommer nedstämdheten och även ibland kommer det till på jobbet.

Inte alls. Har aldrig hittat någon som delar samma besvär. Går inte ens att söka till sig.

Det har jag gjort. Ledde till att jag nästan tog mitt liv. Kan du tänka dig att man köper in mat och diverse men horan går till klubben direkt efter flyget o ligger med en annan.