Hur blir man en vanlig människa

Hur ska jag efter blivit tillsagd att ”Det finns inget mer vi kan göra för dig” av psykiatrin bli normal. Jag är en mycket tålig människa. Men isoleringen tar verkligen kol på mig.

Jag är för envis. Är för olik och har inga erfarenheter socialt. Tycker ej om sociala sammanhang då jag kan ej hänga med alls.

Börjar tänka lite vad man ska göra. Jag har redan kommit till realisationen att det inte kommer komma att ändra sig. Alltså behöver jag inga tips på hur jag ska socialisera mig. Behöver veta om det finns någon medicin, drog eller något som gör att man ej kan känna sig ensam och oälskad.

Livet är som om att kolla in i väggen flera timmar on dagen. På morgonen är det okej men på eftermiddagen då kommer verkligheten tillbaka. Känns som man blir knivhuggen i magen varje dag, och har ej aning om hur länge jag pallar detta. Funderat länge på att go out with a bang

Dom kan ändå inte fixa dig, du måste göra jobbet

Psykiatrin kan bara ge dig piller du inte vill ha och lite samtal, resten får du jobba på själv!

Att diska, tvätta, duscha 4–5 gånger i veckan och borsta tänderna 3–5 gånger i veckan - jäklar, man skulle kunna klara sig på mindre sömn.

Problemet är hur ska jag göra det. Jag kan inte tvinga mig själv att tro att solen är kall. Spelar ingen roll hur länge jag ska försöka övertala mig själv att solen är kall, så kommer det ändå inte funka.

Hur ska jag göra det

Gör jag redan

Du får leta lösningar som fungerar för dig, jag vet inte

ok

Vet inte beror på vilka diagnoser du har!

Haha! Jag var på väg att skriva 'kanske börja med att kolla upp om du har autism eller kanske ADHD', men så tog jag en titt på TS andra trådar och se på fan; Han är autist.

Då är min nästa tanke att TS bör slå tanken på att bli normal ur, well, ur tankarna - eftersom det är biologiskt omöjligt och att istället försöka få verktyg till att leva med sin autism.

Det enda mer konkreta råd jag har är att försöka acceptera det du inte kan förändra, mod att förändra det du kan och förstå skillnaderna mellan detta.
Du kan inte sluta ha autism, men du kan försöka sluta att jämföra dig med andra. Livet är ett maraton, inte en sprint - och i slutändan är det bara mot dig själv som du tävlar.

Börja bli dig själv.
Om du inte är väggtittare då