Hur blir man en vanlig människa

Jag älskar att vara själv oftast. Men när man inte gör något och sitter där ensam framför TV’n eller när man käkar. Det funkar inte. Allting händer runt omkring och för mig står världen stilla.

Då får du försöka lösa ditt problem på egen hand som alla andra.

(Psykoterapi är att rekommendera.)

Då har du ännu inte kultiverat frid i ensamheten.

Sätt dig på golvet och stäng ögonen.

Ingen tv, ingen telefon.

Bara tankar kommer att manifesteras. Detta är var sann frid kan kultiveras.

Jag kan underhålla mig själv. Men som sagt en människa lever för länge. Kan inte sitta på ett golv hela livet.

Då driver du det för långt. Förr eller senare kommer en bajskorv behövas tryckas ut, urin behövas kissas och näring behövas konsumeras.

Konsten ligger inte i att förneka kroppens grundläggande behov, utan i att kultivera en inre frid mellan dem.

Det är därför jag inte hänger i ett rep ännu. Jag har alltid känt mig trygg i mig själv, isolerat mig för att skydda mig själv från ondska. Jag funktionerar mycket bra själv.

Då har du inte kultiverat frid i ensamheten i dess sanna bemärkelse, utan snarare gjort den till en sköld, ett skydd och en flykt från det du egentligen behöver konfrontera.

För att uppnå verklig inre frid krävs att du förmår omfamna både den inre och den yttre ondskan, snarare än att försöka distansera dig från eller fly undan den.

Att fly från ondskan är den ondska som du behöver möta.

Så svaret är att ändra mig själv? Jag kan fortfarande inte övertala mig själv att solen är kall.

Hur ska jag efter blivit tillsagd att ”Det finns inget mer vi kan göra för dig” av psykiatrin bli normal. Jag är en mycket tålig människa. Men isoleringen tar verkligen kol på mig.

Jag är för envis. Är för olik och har inga erfarenheter socialt. Tycker ej om sociala sammanhang då jag kan ej hänga med alls.

Börjar tänka lite vad man ska göra. Jag har redan kommit till realisationen att det inte kommer komma att ändra sig. Alltså behöver jag inga tips på hur jag ska socialisera mig. Behöver veta om det finns någon medicin, drog eller något som gör att man ej kan känna sig ensam och oälskad.

Livet är som om att kolla in i väggen flera timmar on dagen. På morgonen är det okej men på eftermiddagen då kommer verkligheten tillbaka. Känns som man blir knivhuggen i magen varje dag, och har ej aning om hur länge jag pallar detta. Funderat länge på att go out with a bang

Flyr jag inte negativitet, konflikter och personer som förått mig så kommer jag göra saker jag ångrar. Hade tjejen som förått mig senaste bott nära mig så hade jag berövat henne på livet.

Du har 2 val antingen ändra på dig eller fortsätt på samma bana vilket du inte gillar

Allt i livet som har med beslut är svårt för alla oavsett livssituation, för att sån är verkligheten så varför ska den vara annorlunda för dig?

Solen är inte kall är du hög? 😂

Nej då. Du kan fortfarande använda konsekvenstänkande, disciplin och förlåtelse.

Förlåt dem som har gjort dig illa, inte för att de ska förändras eller ens få veta att du har förlåtit dem, utan för din egen skull. Förlåtelsen handlar inte om att rättfärdiga deras handlingar eller ursäkta deras beteende. Den handlar om att befria dig själv från det lidande som annars riskerar att hålla dig fången i det förflutna.