2026-11-11, 22:05
  #61
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av K-Glitchen
Tja. Hennes ord ordagrant " jag kommer viga resten av mitt liv för dig och barnen om du låter mig".

Självklart vill jag inte att nån ska må dåligt och leva med att sona det förflutna i all evighet. Det funkar ju såklart inte.
Jag mår inte dåligt över det längre. Har gjort peace med det förflutna och ältat den skiten alldeles för länge.
Just nu känns det bara som det gjorde en gång i tiden. Inget bråk. Ingen svartsjuka. Ingen silent treatment. Hennes ord är naturligtvis bara bullshit. Inget jag tar på allvar men hon verkar faktiskt vara annorlunda nu mot för för 10 år sen. Jag har faktiskt bara sagt att jag har en regel.

Ljug aldrig för mig igen. Gör du det så förnedrar du inte bra mig utan dig själv också.

Sen om hon gör det så gör hon det. Hennes val. Kanske jag är en mellanlandning ?Jag går inte sönder. Hon behöver mig fan så mycket mer än jag behöver henne känns det som.

En kvinna säger vad du vill höra och använder sin kvinnliga list för att snärja sitt kap...de flesta är likadana finns såklart undantag som i allt. Ditt ex tillhör inte undantaget..

Jag har varit i dina kläder...ångrar bittert att jag gav människan fler chanser bortkastad tid och det är inte riktigt så som du tror! Du har kontroll just nu, just idag kanske nästa månad men någon dag så förändras det, då du åter igen blir rädd att bli lämnad när tilliten inte finns där. Du kommer aldrig mer kunna lite på henne! Hur ska man kunna bo med någon som man inte litar på? Men gör som några här är inne på va särbo då?

Men om jag läser dig rätt så tror du på en familjekonstalation tror du älskar mer tanken på en hel familj än just ditt ex. Men kan lova dig att dina barn mår sämre och har mindre tillit till sin mor än vad du har även om de såklart inte säger det rakt ut.
Citera
2026-11-11, 22:14
  #62
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av K-Glitchen
Varning för lång text och om jag drar upp en egen tråd för nåt som det sökert finns många av redan.

Mod får ta bort eller samanfoga i så fall.


Jag blev lämnad för en 9-10 år sedan av min fru. Hon lämnade mig för en man som hade hög status i samhället. Mycket pengar, sommarstuga vid kusten och granne med gamla NHL spelare, Vinkännare på dyra viner och van vid att röra sig i maktens korridorer liksom.
Jag har sett skithögen i duschen vid simhallen så jag vet att han har en stor jälva kuk dessutom. Åtminstone i slakt tillstånd som han skröt om i basun med benen så särade att höftkulan borde gått sönder. Han är dessutom lång, typ över 1,9.
Lite som nån av dom där narcissisterna i serien EXIT om ni sett den.
En skithög långt uppe i toppen och naturligtvis way över min medelmåtte status, om man nu kan mäta sånt.

Vi var ett normalt par som alla andra. Tänkte väl inte så mycket på det då men insåg senare och än idag anser jag att det var den lyckligaste tiden i livet trots slit med barn och ganska taskig ekomomi. Varken rik eller speciellt fattiga. Ett vanligt jävla svenssonpar liksom.

Min dåvarande fru fick hans uppmärksamhet och blev som förbytt. Som att prata med en skrivmaskin.
Våra barn, vårt gemensamma hus och framtida planer/drömmar vi delat osv osv betydde inget längre

"Det löser sig" och "Jag vet inte" var standardsvaret på alla frågor, när hon berättade att dom hade ett förhållande sedan flera månaders tid eller så och att dom förmodligen skulle flytta ihop.

Lite som blixt från klar himmel kändes det då även om jag i efterhand naturligtvis borde känt igen alla klassiska tecken!
"Jobba över på helgen" "Konferensresor" unvikande ögonkontakt, Humörsvängningar och till slut likgiltighet inför vad jag gjorde eller var jag befann mig.

Man kan lätt säga att min värld rasade. Ensamstående med en ekomomi, barn som vägrade vara hos mamma, Medioker lön, mediokert utseende, medioker kuk och längd.

X frun reste världen runt med sin nya storkukade kärlek.
Fy fan vad jag hatade henne. Jag hatade honom.
Barnen var ledsna och ingen tyckte om honom. Mamma däremot hade bara ögon för honom.

Jag var tvungen att acceptera alla lögner, alla svek och att bli utbytt. Ni kan ju bara ana hur dåligt jag mådde då jag visste att hon var nykär och knullade vilt i hela världen med det jävla aset. Jag var hemma med barnen och kämpade för att ha råd att bo kvar i huset.


Åren gick och jag undvek henne/dom allt jag kunde. Såg jag henne/dom på affären så gick jag en annan väg eller ut och väntade. Det gick liksom på vana till slut. Jag krävde att vår kommunikation som vi naturligtvis måste ha skulle vara i skriftlig form och jag var var alltid formell. Ungefär som man skriver till en myndighet.
Jag pratade aldrig illa om henne iför våra barn trots att jag då önskade att hon skulle bli bränd på bål som en häxa.

Åren gick vidare och eftersom vi människor är som vi är så orkar vi inte gå omkring och känna ilska och hat då man till slut inser att det bara äter upp en så en dag efter kanske 5 år eller så så släppte jag bara ilskan. Det fick vara nog liksom. Det var mitt bästa beslut i livet. Typ som den där frasen att man måste acceptera det man inte kan förändra. Vår relation var lika sval som vanligt men det var inte så mycket känslor från min sida.

För ca 1 år sedan kom det indikationer på att detas förhållande var ett kaos. Det var våld, alkohol, skithögen hon lämnat mig för hade gått i förtidspension nåt år tidigare då inte ens 60 år , men 13 år äldre än henne.

Jag blev i ärlighetens namn lycklig! Äkta sann skadeglädje. Alla år jag i omgångar varit ensam och funderat på detta och mått dåligt för hade gått i uppfyllelse.
Vad hade hänt? Var inte drömprinsen med mycket pengar och den stora kuken nå bra längre?
Han som du pratade om som om han vore en ängel som skulle göra hennes liv så underbart.

Sen gick det nån månad och jag kom på mig själv att inte bry mig så mycket. Hennes problem och hennes liv. jag ville inte ha något med det där att göra.
Sen kom det sig att vi var tvungen att tfäffas regelnundet. Ska inte ge så mycket detaljer men det handlar om ett av våra gemensamma barn. Vi var tvungen att gå på flera möten i månaden och det kom sig så att vi började prata för första gången på riktigt igen. Det var nog första gången vi pratade helt ensamma sedan vår skilsmässa om man inte räknar med några kalla fraser som "hej" och "ha en fin semester" om det inte gick att undvika varandra.
Vi klaffade igen liksom med den speciella humor som vi alltid haft och hon började öppna sig mer och mer.
Ska som sagt inte gå in på detaljer men hon har under alla år

Trott att jag hatade henne ( vilket jag gjorde några år)

saknat mig/oss
Ångrade sig stort efter nykärperioden var över efter nåt år
Levt med dåligt samvete med vad hon gjort mot oss och vår familj.
Längtat efter sex med mig igen
Typ stalkat mig och visste om saker jag gjort och sagt genom åren. ( själv pratade jag aldrig om henne förutom i mitt eget huvud)
Skulle ha gett vadsomhest för att det skulle bli vi igen.
Den nye hade varit snål
Den nye hade varit konrollerande
Den nye hade varit elak och hon hade gått runt på tå i nästan alla år.

I somras var vi tvungen att vara i samma stad och hjälpa ett av våra barn. Det blev alkohol och naturligtivs hade vi sex på mitt hotellrum.
Vårt sex har alltid varit något helt otroligt bra och jag kunde inte fatta hur hon kunde byta bort det.


flytta fram till idag:

Hon har flyytat från skiten till en egen lägenhet men är oftast hos mig och barnen som bor här.
Är en sån där drömkvinna just nu. Tar hand om mig och allt och vill ha sex närsomhelst.
En sån där alla män drömmer om tror jag.
Vill flytta hit på riktigt och vill att vi blir seriösa utåt igen.

De första månaderna var jag i himlen. Vi hade sex varje dag typ. Pratade om gamla minnen och skrattade utan en massa anklagelser eller så från min sida. Jag kände en sån jävla tillfredställekse eller kanske upprättelse.
Det var som om åren som gått inte fanns. Så kändes det.
Här har man gått och trott att deras fina liv med mycket pengar och resor var lyckliga medan dom mer eller mindre varit olyckliga och bråkat och våldet har legat nära.

Så nu är jag här. Hon vill tillbaka och säger att hon är tacksam.
Själv vet jag inte vad jag känner. Just nu tror jag inte att jag skulle bry mig så mycket om hon helt enkelt bara skulle försvinna igen. Det ska gå jävligt långt innan jag släpper in nån igen.
Så jag njuter mest av tillfället. Nån som hjälpter till att städa och laga mat och mycket bättre ekonomi och som vill ha sex ofta.

Vad gör jag nu? Vi (hon) har börjat planera resor och saker vi ska göra i framtiden. Känns som att det är ett sätt att låsa in mig.
Känner mig rätt obrydd nu som sagt men är livrädd att känna att jag börjar bry mig "på riktigt" eller vad man ska säga.
Det som betyder mest nu är att vår situation med ett av barnen är bättre sedan vi blev "ihop" eller vad man ska säga.
Jag vet som sagt vad hon gjort och hur lätt hennes lögner kom den gången och oavsett hur mycket hon säger att hon inte är samma människa längre så vet jag hur människor fungerar.
Skulle nån annan snubbe dyka upp igen så betyder inte dom här orden ett dugg,


SÅ min fråga är:
Ska jag njuta av nutiden och bara låta tiden gå och se hur det blir. Vi måste som sagt ha mycket kontakt av anledningar som jag inte vill gå in på. Vi bor inte ihop och håller inte ihop pga ekonomi eller nåt sånt,

Ska jag säga att vi inte bör träffas nåt mer? Kommer att bli tomt och ensamt och jag vill egentligen inte det även om jag kanske vet att det vore det bästa. Vet varken in eller ut nu.

En gång otrogen alltid otrogen. Jag vet att det är så. Accepterar det. Jag äger inte henne och vi är inte gifta längre.

Vet samtidigt att jag inte skulle bry mig på samma sätt om hon är med andra nu. Jag själv skulle inte bry mig för 5 öre eller känna nåt samvetskval om jag hade sex med andra.
Jag har sagt allt det här till henne och hon accepterar det vad det verkar bara det blir vi,


Lång text.
Nån som har några kloka råd eller som kanske varit i samma läge?
Förtjänar hon en till chans efter alla svek?
Hon kommer lämna dig för någon ny igen. Du är en cuck så plocka fram rullstolen och rulla åt andra hållet, eller titta på när frugan suger negerkuk.
Citera
2026-11-12, 01:44
  #63
Medlem
Nej nej nej,
På sin höjd kan du ge igen och skaffa en ny !
Glöm det gamla tömmehålet!

Sen en sak, vad lär du barnen! Att det är ok att bli behandlad illa,
__________________
Senast redigerad av Aryan333 2026-11-12 kl. 01:47.
Citera
2026-11-12, 02:50
  #64
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av K-Glitchen
Varning för lång text och om jag drar upp en egen tråd för nåt som det sökert finns många av redan.

Mod får ta bort eller samanfoga i så fall.


Jag blev lämnad för en 9-10 år sedan av min fru. Hon lämnade mig för en man som hade hög status i samhället. Mycket pengar, sommarstuga vid kusten och granne med gamla NHL spelare, Vinkännare på dyra viner och van vid att röra sig i maktens korridorer liksom.
Jag har sett skithögen i duschen vid simhallen så jag vet att han har en stor jälva kuk dessutom. Åtminstone i slakt tillstånd som han skröt om i basun med benen så särade att höftkulan borde gått sönder. Han är dessutom lång, typ över 1,9.
Lite som nån av dom där narcissisterna i serien EXIT om ni sett den.
En skithög långt uppe i toppen och naturligtvis way över min medelmåtte status, om man nu kan mäta sånt.

Vi var ett normalt par som alla andra. Tänkte väl inte så mycket på det då men insåg senare och än idag anser jag att det var den lyckligaste tiden i livet trots slit med barn och ganska taskig ekomomi. Varken rik eller speciellt fattiga. Ett vanligt jävla svenssonpar liksom.

Min dåvarande fru fick hans uppmärksamhet och blev som förbytt. Som att prata med en skrivmaskin.
Våra barn, vårt gemensamma hus och framtida planer/drömmar vi delat osv osv betydde inget längre

"Det löser sig" och "Jag vet inte" var standardsvaret på alla frågor, när hon berättade att dom hade ett förhållande sedan flera månaders tid eller så och att dom förmodligen skulle flytta ihop.

Lite som blixt från klar himmel kändes det då även om jag i efterhand naturligtvis borde känt igen alla klassiska tecken!
"Jobba över på helgen" "Konferensresor" unvikande ögonkontakt, Humörsvängningar och till slut likgiltighet inför vad jag gjorde eller var jag befann mig.

Man kan lätt säga att min värld rasade. Ensamstående med en ekomomi, barn som vägrade vara hos mamma, Medioker lön, mediokert utseende, medioker kuk och längd.

X frun reste världen runt med sin nya storkukade kärlek.
Fy fan vad jag hatade henne. Jag hatade honom.
Barnen var ledsna och ingen tyckte om honom. Mamma däremot hade bara ögon för honom.

Jag var tvungen att acceptera alla lögner, alla svek och att bli utbytt. Ni kan ju bara ana hur dåligt jag mådde då jag visste att hon var nykär och knullade vilt i hela världen med det jävla aset. Jag var hemma med barnen och kämpade för att ha råd att bo kvar i huset.


Åren gick och jag undvek henne/dom allt jag kunde. Såg jag henne/dom på affären så gick jag en annan väg eller ut och väntade. Det gick liksom på vana till slut. Jag krävde att vår kommunikation som vi naturligtvis måste ha skulle vara i skriftlig form och jag var var alltid formell. Ungefär som man skriver till en myndighet.
Jag pratade aldrig illa om henne iför våra barn trots att jag då önskade att hon skulle bli bränd på bål som en häxa.

Åren gick vidare och eftersom vi människor är som vi är så orkar vi inte gå omkring och känna ilska och hat då man till slut inser att det bara äter upp en så en dag efter kanske 5 år eller så så släppte jag bara ilskan. Det fick vara nog liksom. Det var mitt bästa beslut i livet. Typ som den där frasen att man måste acceptera det man inte kan förändra. Vår relation var lika sval som vanligt men det var inte så mycket känslor från min sida.

För ca 1 år sedan kom det indikationer på att detas förhållande var ett kaos. Det var våld, alkohol, skithögen hon lämnat mig för hade gått i förtidspension nåt år tidigare då inte ens 60 år , men 13 år äldre än henne.

Jag blev i ärlighetens namn lycklig! Äkta sann skadeglädje. Alla år jag i omgångar varit ensam och funderat på detta och mått dåligt för hade gått i uppfyllelse.
Vad hade hänt? Var inte drömprinsen med mycket pengar och den stora kuken nå bra längre?
Han som du pratade om som om han vore en ängel som skulle göra hennes liv så underbart.

Sen gick det nån månad och jag kom på mig själv att inte bry mig så mycket. Hennes problem och hennes liv. jag ville inte ha något med det där att göra.
Sen kom det sig att vi var tvungen att tfäffas regelnundet. Ska inte ge så mycket detaljer men det handlar om ett av våra gemensamma barn. Vi var tvungen att gå på flera möten i månaden och det kom sig så att vi började prata för första gången på riktigt igen. Det var nog första gången vi pratade helt ensamma sedan vår skilsmässa om man inte räknar med några kalla fraser som "hej" och "ha en fin semester" om det inte gick att undvika varandra.
Vi klaffade igen liksom med den speciella humor som vi alltid haft och hon började öppna sig mer och mer.
Ska som sagt inte gå in på detaljer men hon har under alla år

Trott att jag hatade henne ( vilket jag gjorde några år)

saknat mig/oss
Ångrade sig stort efter nykärperioden var över efter nåt år
Levt med dåligt samvete med vad hon gjort mot oss och vår familj.
Längtat efter sex med mig igen
Typ stalkat mig och visste om saker jag gjort och sagt genom åren. ( själv pratade jag aldrig om henne förutom i mitt eget huvud)
Skulle ha gett vadsomhest för att det skulle bli vi igen.
Den nye hade varit snål
Den nye hade varit konrollerande
Den nye hade varit elak och hon hade gått runt på tå i nästan alla år.

I somras var vi tvungen att vara i samma stad och hjälpa ett av våra barn. Det blev alkohol och naturligtivs hade vi sex på mitt hotellrum.
Vårt sex har alltid varit något helt otroligt bra och jag kunde inte fatta hur hon kunde byta bort det.


flytta fram till idag:

Hon har flyytat från skiten till en egen lägenhet men är oftast hos mig och barnen som bor här.
Är en sån där drömkvinna just nu. Tar hand om mig och allt och vill ha sex närsomhelst.
En sån där alla män drömmer om tror jag.
Vill flytta hit på riktigt och vill att vi blir seriösa utåt igen.

De första månaderna var jag i himlen. Vi hade sex varje dag typ. Pratade om gamla minnen och skrattade utan en massa anklagelser eller så från min sida. Jag kände en sån jävla tillfredställekse eller kanske upprättelse.
Det var som om åren som gått inte fanns. Så kändes det.
Här har man gått och trott att deras fina liv med mycket pengar och resor var lyckliga medan dom mer eller mindre varit olyckliga och bråkat och våldet har legat nära.

Så nu är jag här. Hon vill tillbaka och säger att hon är tacksam.
Själv vet jag inte vad jag känner. Just nu tror jag inte att jag skulle bry mig så mycket om hon helt enkelt bara skulle försvinna igen. Det ska gå jävligt långt innan jag släpper in nån igen.
Så jag njuter mest av tillfället. Nån som hjälpter till att städa och laga mat och mycket bättre ekonomi och som vill ha sex ofta.

Vad gör jag nu? Vi (hon) har börjat planera resor och saker vi ska göra i framtiden. Känns som att det är ett sätt att låsa in mig.
Känner mig rätt obrydd nu som sagt men är livrädd att känna att jag börjar bry mig "på riktigt" eller vad man ska säga.
Det som betyder mest nu är att vår situation med ett av barnen är bättre sedan vi blev "ihop" eller vad man ska säga.
Jag vet som sagt vad hon gjort och hur lätt hennes lögner kom den gången och oavsett hur mycket hon säger att hon inte är samma människa längre så vet jag hur människor fungerar.
Skulle nån annan snubbe dyka upp igen så betyder inte dom här orden ett dugg,


SÅ min fråga är:
Ska jag njuta av nutiden och bara låta tiden gå och se hur det blir. Vi måste som sagt ha mycket kontakt av anledningar som jag inte vill gå in på. Vi bor inte ihop och håller inte ihop pga ekonomi eller nåt sånt,

Ska jag säga att vi inte bör träffas nåt mer? Kommer att bli tomt och ensamt och jag vill egentligen inte det även om jag kanske vet att det vore det bästa. Vet varken in eller ut nu.

En gång otrogen alltid otrogen. Jag vet att det är så. Accepterar det. Jag äger inte henne och vi är inte gifta längre.

Vet samtidigt att jag inte skulle bry mig på samma sätt om hon är med andra nu. Jag själv skulle inte bry mig för 5 öre eller känna nåt samvetskval om jag hade sex med andra.
Jag har sagt allt det här till henne och hon accepterar det vad det verkar bara det blir vi,


Lång text.
Nån som har några kloka råd eller som kanske varit i samma läge?
Förtjänar hon en till chans efter alla svek?
Det du gör är att säga till henne "det här är okej att göra jag är en lättlurad masochist idiot"

Och nej för de kvinnor som säger här att "alla gör misstag" och alla andra ursäkter ni drar från arslet är bara lögner det enda ni försöker göra är att ursäkta dåligt beteende genom manipulation men djupt inne så skrattar ni över hur dumma män är och njuter utav det

Det här är inte okej aldrig för någon människa att göra mot någon och du gör dig själv en tjänst att dumpa henne omedelbart innan du går in djupare i relationen

Lev med tankarna och behåll din frid istället.
Citera
2026-11-12, 03:17
  #65
Medlem
Tavastehuss avatar
Läst tråden kursivt s a s.

Bryr du dig inte om vad omgivningen ska säga? Antar att dina och kanske också hennes släktingar tog ditt parti den gången för tio år sen? Arbetskamrater, grannar… dina egna barn. Går du på en nit igen kan du inte räkna med deras stöd; många kommer tycka att du varit dum i huvudet rent av.

Inte blir det lättare av att ni verkar bo i en liten stad. Känns som man kan räkna ut vilken i o m att du nämner NHL-proffs. Är det den jag tänker på är byskvallret ganska omfattande…

Å andra sidan har livets tredje period (en hockeyreferens, sorry) för dig redan inletts och vem vet om du får ligga regelbundet igen om du dumpar exet. Jag hade möjligen fallit offer för detta faktum också; här och nu och solen som lyser just idag.

Bygg åtminstone upp ett skydd för kommande dagar av regn. Lycka till.
Citera
2026-11-12, 07:31
  #66
Medlem
Merwinnas avatar
Det kan ju ingen annan än du själv svara på. Men jag tror att det finns för mycket bagage här, att du inte kommer att kunna sluta tänka på den där andra mannen (och jämföra dig med honom) och få upp bilder i huvudet av när de hade sex. Samt det faktum att hon faktiskt en gång valde bort dig för någon annan. Jag tror att det blir lugnare för dig att börja om med en helt ny kvinna.
Citera
2026-11-12, 07:56
  #67
Medlem
Trolltråd?

Du skrev att hennes ex:et var 60 år,. Sttår gubbar i den åldern verkligen i simhsllens dusch, viftar och skrävlar? Låter väldigt barnsligt

Ärligt talat tror jag de flesta högstatus gubbar tar sitt pick och pack efter simningen och kör hem i sin stora skrytiga bil och duschar hemma.
Eller?

Era barn borde ju vara rätt stora nu,. De kanske inte barn längre?
__________________
Senast redigerad av Tissetiss 2026-11-12 kl. 08:01.
Citera
2026-11-12, 08:21
  #68
Medlem
Risken är väl att du blir känslomässigt mer involverad igen och att historien upprepar sig. Inte så kul för barnen heller om (när) det händer. Många har gjort det misstaget och ångrat sig. Har hon någon trovärdig förklaring till varför hon inte kom tillbaka tidigare när hon säger att det inte var bra från början med honom och att hon saknade dig? Människor ändrar sig absolut, men att gå tillbaka till någon man haft ett långt förhållande med och vuxit ifrån sedan länge, speciellt när det slutade sådär, nej. Känns säkert bra ett kort tag, men risken är nog stor att det går över rätt snabbt när euforin lagt sig. Men bara du kan avgöra om hon faktiskt ändrat sig på ett sätt som skulle funka.

Livet är kort så hitta någon ny för ett sunt förhållande är mitt tips.
__________________
Senast redigerad av marageo 2026-11-12 kl. 08:26.
Citera
2026-11-12, 08:25
  #69
Medlem
K-Glitchens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Tavastehus
Läst tråden kursivt s a s.

Bryr du dig inte om vad omgivningen ska säga? Antar att dina och kanske också hennes släktingar tog ditt parti den gången för tio år sen? Arbetskamrater, grannar… dina egna barn. Går du på en nit igen kan du inte räkna med deras stöd; många kommer tycka att du varit dum i huvudet rent av.


Bygg åtminstone upp ett skydd för kommande dagar av regn. Lycka till.


Jo det har du rätt i. Klart jag fick en massa stöd.
Det jag märkte ganska snabbt dock är att människor ÄLSKAR att gräva ned sig i gyttjebadet med andras problem. Då är det så lätt att tala om för andra vad dom ska göra och hur dom ska hantera problemen. Helt plötsligt så blir dom experter på relationer fast deras eget äktenskap övergått i vänskap, eller kanske att härda ut med varandra sedan många år.

Jag är tacksam för det stöd jag fick såklart i början men jag upplevde att , speciellt min mor, ältade min fd fru mer än mig till slut. Hur dum hon varit, hur elakt hon betett sig mm.
Visst har hon rätt i det men släpp det för fan nån gång och koncentrera dig på ditt eget istället.
Genom alla år har det alltid kommit nån gliring hur illa och dåligt hon gjort i olika situationer.
Det är ju alltid skönare att ha någon annan att klaga på än att se till sig själv och sina egna brister. Antar att det får dom att känna sig som en bättre människa eller nåt?

Själv har jag kommit upp i en ålder och erfarenhet där jag inte bryr mig så mycket, eller iallafall lika mycket längre om vad andra i min närhet tycker.
Kollar man på det utifrån så håller jag såklart med. Det är ju fan galenskap att ens ta i en människa med tång som sårat en så mykclet. Inte bara en gång heller.
Jag erkänner att jag är förvånad själv över hur lite jag bryr mig över hennes svek som gjorde så fruktansvärt ont och som jag tänkt så mycket på genom åren.

Men, tycker mina nära att det är bättre att jag är ensam år efter år? Att jag ska vara det 5 hjulet hela tiden. Att ständigt få höra "har du träffat nån"?
Att jag ska fira högtidsdagar ensam ( inte för att jag bryr mig om sådana dagar längre) om jag inte blir bjuden eller bjuder in mig själv?

Mitt skydd för regniga dagar är att jag vet att jag klarar mig alldeles utmärkt själv. Visst har jag haft förhållanden från och till under åren men i stort har jag mest varit ensam.
Den där ensamheten man var så jävla rädd för i början är idag nästan nåt man längtar till. Jag har lärt mig att trivas i mitt eget sällskap. Jag planerade faktiskt för att ta en semester helt ensam en vecka bara för att prova på.
Citera
2026-11-12, 08:29
  #70
Medlem
K-Glitchens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Tissetiss
Trolltråd?



Era barn borde ju vara rätt stora nu,. De kanske inte barn längre?


Yes. en har lämnat boet och de andra är tonåringar. Den minsta har nog nästan inga minnen kvar från den tidien vi var gifta. Hon hade inte ens börjat grundskolan
Citera
2026-11-12, 08:39
  #71
Medlem
CC75s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av K-Glitchen
Jo det har du rätt i. Klart jag fick en massa stöd.
Det jag märkte ganska snabbt dock är att människor ÄLSKAR att gräva ned sig i gyttjebadet med andras problem. Då är det så lätt att tala om för andra vad dom ska göra och hur dom ska hantera problemen. Helt plötsligt så blir dom experter på relationer fast deras eget äktenskap övergått i vänskap, eller kanske att härda ut med varandra sedan många år.

Jag är tacksam för det stöd jag fick såklart i början men jag upplevde att , speciellt min mor, ältade min fd fru mer än mig till slut. Hur dum hon varit, hur elakt hon betett sig mm.
Visst har hon rätt i det men släpp det för fan nån gång och koncentrera dig på ditt eget istället.
Genom alla år har det alltid kommit nån gliring hur illa och dåligt hon gjort i olika situationer.
Det är ju alltid skönare att ha någon annan att klaga på än att se till sig själv och sina egna brister. Antar att det får dom att känna sig som en bättre människa eller nåt?

Själv har jag kommit upp i en ålder och erfarenhet där jag inte bryr mig så mycket, eller iallafall lika mycket längre om vad andra i min närhet tycker.
Kollar man på det utifrån så håller jag såklart med. Det är ju fan galenskap att ens ta i en människa med tång som sårat en så mykclet. Inte bara en gång heller.
Jag erkänner att jag är förvånad själv över hur lite jag bryr mig över hennes svek som gjorde så fruktansvärt ont och som jag tänkt så mycket på genom åren.

Men, tycker mina nära att det är bättre att jag är ensam år efter år? Att jag ska vara det 5 hjulet hela tiden. Att ständigt få höra "har du träffat nån"?
Att jag ska fira högtidsdagar ensam ( inte för att jag bryr mig om sådana dagar längre) om jag inte blir bjuden eller bjuder in mig själv?

Mitt skydd för regniga dagar är att jag vet att jag klarar mig alldeles utmärkt själv. Visst har jag haft förhållanden från och till under åren men i stort har jag mest varit ensam.
Den där ensamheten man var så jävla rädd för i början är idag nästan nåt man längtar till. Jag har lärt mig att trivas i mitt eget sällskap. Jag planerade faktiskt för att ta en semester helt ensam en vecka bara för att prova på.

Jag delar inte majoritetens uppfattning här. När jag läser ovan blir jag än mer säker på min sak. Ser du att hon kan tillföra positiva saker i ditt liv, så kör på. Livet är för kort för att man ska gå runt med en massa "groll" i kroppen. Ni två kommer alltid pga era barn att ha en sammankoppling ändå.

Ni två är inte samma människor som ni var förra gången. Även om majoriteten av människor förblir mycket samma finns det de som faktiskt lär sig, som utvecklas av sina erfarenheter. Du t ex verkar vara betydligt mer mogen, har fått en mer "f* you" attityd till saker och ting vilket jag (som är runt din ålder) känner igen mig i. Är man stark i sig själv (vilket du verkar vara) har man inget att oroa sig för. Folk kan bara behandla dig illa med din tillåtelse.

Jag vidhåller alltså att om du har glädje av att ha henne i ditt liv så behåll henne men sluta inte att utveckla dig själv. Låt henne inte göra dig bekväm (till en fet katt) utan gå din egna väg. Vill hon följa med, låt henne om hon bidrar positivt och inte är en barlast. Bara du kan avgöra om det är mer positivt att ha henne i ditt liv eller mer negativt.

// CC
Citera
2026-11-12, 08:54
  #72
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av K-Glitchen
Varning för lång text och om jag drar upp en egen tråd för nåt som det sökert finns många av redan.

Mod får ta bort eller samanfoga i så fall.


Jag blev lämnad för en 9-10 år sedan av min fru. Hon lämnade mig för en man som hade hög status i samhället. Mycket pengar, sommarstuga vid kusten och granne med gamla NHL spelare, Vinkännare på dyra viner och van vid att röra sig i maktens korridorer liksom.
Jag har sett skithögen i duschen vid simhallen så jag vet att han har en stor jälva kuk dessutom. Åtminstone i slakt tillstånd som han skröt om i basun med benen så särade att höftkulan borde gått sönder. Han är dessutom lång, typ över 1,9.
Lite som nån av dom där narcissisterna i serien EXIT om ni sett den.
En skithög långt uppe i toppen och naturligtvis way över min medelmåtte status, om man nu kan mäta sånt.

Vi var ett normalt par som alla andra. Tänkte väl inte så mycket på det då men insåg senare och än idag anser jag att det var den lyckligaste tiden i livet trots slit med barn och ganska taskig ekomomi. Varken rik eller speciellt fattiga. Ett vanligt jävla svenssonpar liksom.

Min dåvarande fru fick hans uppmärksamhet och blev som förbytt. Som att prata med en skrivmaskin.
Våra barn, vårt gemensamma hus och framtida planer/drömmar vi delat osv osv betydde inget längre

"Det löser sig" och "Jag vet inte" var standardsvaret på alla frågor, när hon berättade att dom hade ett förhållande sedan flera månaders tid eller så och att dom förmodligen skulle flytta ihop.

Lite som blixt från klar himmel kändes det då även om jag i efterhand naturligtvis borde känt igen alla klassiska tecken!
"Jobba över på helgen" "Konferensresor" unvikande ögonkontakt, Humörsvängningar och till slut likgiltighet inför vad jag gjorde eller var jag befann mig.

Man kan lätt säga att min värld rasade. Ensamstående med en ekomomi, barn som vägrade vara hos mamma, Medioker lön, mediokert utseende, medioker kuk och längd.

X frun reste världen runt med sin nya storkukade kärlek.
Fy fan vad jag hatade henne. Jag hatade honom.
Barnen var ledsna och ingen tyckte om honom. Mamma däremot hade bara ögon för honom.

Jag var tvungen att acceptera alla lögner, alla svek och att bli utbytt. Ni kan ju bara ana hur dåligt jag mådde då jag visste att hon var nykär och knullade vilt i hela världen med det jävla aset. Jag var hemma med barnen och kämpade för att ha råd att bo kvar i huset.


Åren gick och jag undvek henne/dom allt jag kunde. Såg jag henne/dom på affären så gick jag en annan väg eller ut och väntade. Det gick liksom på vana till slut. Jag krävde att vår kommunikation som vi naturligtvis måste ha skulle vara i skriftlig form och jag var var alltid formell. Ungefär som man skriver till en myndighet.
Jag pratade aldrig illa om henne iför våra barn trots att jag då önskade att hon skulle bli bränd på bål som en häxa.

Åren gick vidare och eftersom vi människor är som vi är så orkar vi inte gå omkring och känna ilska och hat då man till slut inser att det bara äter upp en så en dag efter kanske 5 år eller så så släppte jag bara ilskan. Det fick vara nog liksom. Det var mitt bästa beslut i livet. Typ som den där frasen att man måste acceptera det man inte kan förändra. Vår relation var lika sval som vanligt men det var inte så mycket känslor från min sida.

För ca 1 år sedan kom det indikationer på att detas förhållande var ett kaos. Det var våld, alkohol, skithögen hon lämnat mig för hade gått i förtidspension nåt år tidigare då inte ens 60 år , men 13 år äldre än henne.

Jag blev i ärlighetens namn lycklig! Äkta sann skadeglädje. Alla år jag i omgångar varit ensam och funderat på detta och mått dåligt för hade gått i uppfyllelse.
Vad hade hänt? Var inte drömprinsen med mycket pengar och den stora kuken nå bra längre?
Han som du pratade om som om han vore en ängel som skulle göra hennes liv så underbart.

Sen gick det nån månad och jag kom på mig själv att inte bry mig så mycket. Hennes problem och hennes liv. jag ville inte ha något med det där att göra.
Sen kom det sig att vi var tvungen att tfäffas regelnundet. Ska inte ge så mycket detaljer men det handlar om ett av våra gemensamma barn. Vi var tvungen att gå på flera möten i månaden och det kom sig så att vi började prata för första gången på riktigt igen. Det var nog första gången vi pratade helt ensamma sedan vår skilsmässa om man inte räknar med några kalla fraser som "hej" och "ha en fin semester" om det inte gick att undvika varandra.
Vi klaffade igen liksom med den speciella humor som vi alltid haft och hon började öppna sig mer och mer.
Ska som sagt inte gå in på detaljer men hon har under alla år

Trott att jag hatade henne ( vilket jag gjorde några år)

saknat mig/oss
Ångrade sig stort efter nykärperioden var över efter nåt år
Levt med dåligt samvete med vad hon gjort mot oss och vår familj.
Längtat efter sex med mig igen
Typ stalkat mig och visste om saker jag gjort och sagt genom åren. ( själv pratade jag aldrig om henne förutom i mitt eget huvud)
Skulle ha gett vadsomhest för att det skulle bli vi igen.
Den nye hade varit snål
Den nye hade varit konrollerande
Den nye hade varit elak och hon hade gått runt på tå i nästan alla år.

I somras var vi tvungen att vara i samma stad och hjälpa ett av våra barn. Det blev alkohol och naturligtivs hade vi sex på mitt hotellrum.
Vårt sex har alltid varit något helt otroligt bra och jag kunde inte fatta hur hon kunde byta bort det.


flytta fram till idag:

Hon har flyytat från skiten till en egen lägenhet men är oftast hos mig och barnen som bor här.
Är en sån där drömkvinna just nu. Tar hand om mig och allt och vill ha sex närsomhelst.
En sån där alla män drömmer om tror jag.
Vill flytta hit på riktigt och vill att vi blir seriösa utåt igen.

De första månaderna var jag i himlen. Vi hade sex varje dag typ. Pratade om gamla minnen och skrattade utan en massa anklagelser eller så från min sida. Jag kände en sån jävla tillfredställekse eller kanske upprättelse.
Det var som om åren som gått inte fanns. Så kändes det.
Här har man gått och trott att deras fina liv med mycket pengar och resor var lyckliga medan dom mer eller mindre varit olyckliga och bråkat och våldet har legat nära.

Så nu är jag här. Hon vill tillbaka och säger att hon är tacksam.
Själv vet jag inte vad jag känner. Just nu tror jag inte att jag skulle bry mig så mycket om hon helt enkelt bara skulle försvinna igen. Det ska gå jävligt långt innan jag släpper in nån igen.
Så jag njuter mest av tillfället. Nån som hjälpter till att städa och laga mat och mycket bättre ekonomi och som vill ha sex ofta.

Vad gör jag nu? Vi (hon) har börjat planera resor och saker vi ska göra i framtiden. Känns som att det är ett sätt att låsa in mig.
Känner mig rätt obrydd nu som sagt men är livrädd att känna att jag börjar bry mig "på riktigt" eller vad man ska säga.
Det som betyder mest nu är att vår situation med ett av barnen är bättre sedan vi blev "ihop" eller vad man ska säga.
Jag vet som sagt vad hon gjort och hur lätt hennes lögner kom den gången och oavsett hur mycket hon säger att hon inte är samma människa längre så vet jag hur människor fungerar.
Skulle nån annan snubbe dyka upp igen så betyder inte dom här orden ett dugg,


SÅ min fråga är:
Ska jag njuta av nutiden och bara låta tiden gå och se hur det blir. Vi måste som sagt ha mycket kontakt av anledningar som jag inte vill gå in på. Vi bor inte ihop och håller inte ihop pga ekonomi eller nåt sånt,

Ska jag säga att vi inte bör träffas nåt mer? Kommer att bli tomt och ensamt och jag vill egentligen inte det även om jag kanske vet att det vore det bästa. Vet varken in eller ut nu.

En gång otrogen alltid otrogen. Jag vet att det är så. Accepterar det. Jag äger inte henne och vi är inte gifta längre.

Vet samtidigt att jag inte skulle bry mig på samma sätt om hon är med andra nu. Jag själv skulle inte bry mig för 5 öre eller känna nåt samvetskval om jag hade sex med andra.
Jag har sagt allt det här till henne och hon accepterar det vad det verkar bara det blir vi,


Lång text.
Nån som har några kloka råd eller som kanske varit i samma läge?
Förtjänar hon en till chans efter alla svek?
Lite bögvarning när man står och kollar in andra mäns kukar. Men varför skulle hon vilja gå tillbaka till dig?
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in