Bli ihop med sin fd fru igen efter nästan 10 år

Varning för lång text och om jag drar upp en egen tråd för nåt som det sökert finns många av redan.

Mod får ta bort eller samanfoga i så fall.


Jag blev lämnad för en 9-10 år sedan av min fru. Hon lämnade mig för en man som hade hög status i samhället. Mycket pengar, sommarstuga vid kusten och granne med gamla NHL spelare, Vinkännare på dyra viner och van vid att röra sig i maktens korridorer liksom.
Jag har sett skithögen i duschen vid simhallen så jag vet att han har en stor jälva kuk dessutom. Åtminstone i slakt tillstånd som han skröt om i basun med benen så särade att höftkulan borde gått sönder. Han är dessutom lång, typ över 1,9.
Lite som nån av dom där narcissisterna i serien EXIT om ni sett den.
En skithög långt uppe i toppen och naturligtvis way över min medelmåtte status, om man nu kan mäta sånt.

Vi var ett normalt par som alla andra. Tänkte väl inte så mycket på det då men insåg senare och än idag anser jag att det var den lyckligaste tiden i livet trots slit med barn och ganska taskig ekomomi. Varken rik eller speciellt fattiga. Ett vanligt jävla svenssonpar liksom.

Min dåvarande fru fick hans uppmärksamhet och blev som förbytt. Som att prata med en skrivmaskin.
Våra barn, vårt gemensamma hus och framtida planer/drömmar vi delat osv osv betydde inget längre

"Det löser sig" och "Jag vet inte" var standardsvaret på alla frågor, när hon berättade att dom hade ett förhållande sedan flera månaders tid eller så och att dom förmodligen skulle flytta ihop.

Lite som blixt från klar himmel kändes det då även om jag i efterhand naturligtvis borde känt igen alla klassiska tecken!
"Jobba över på helgen" "Konferensresor" unvikande ögonkontakt, Humörsvängningar och till slut likgiltighet inför vad jag gjorde eller var jag befann mig.

Man kan lätt säga att min värld rasade. Ensamstående med en ekomomi, barn som vägrade vara hos mamma, Medioker lön, mediokert utseende, medioker kuk och längd.

X frun reste världen runt med sin nya storkukade kärlek.
Fy fan vad jag hatade henne. Jag hatade honom.
Barnen var ledsna och ingen tyckte om honom. Mamma däremot hade bara ögon för honom.

Jag var tvungen att acceptera alla lögner, alla svek och att bli utbytt. Ni kan ju bara ana hur dåligt jag mådde då jag visste att hon var nykär och knullade vilt i hela världen med det jävla aset. Jag var hemma med barnen och kämpade för att ha råd att bo kvar i huset.


Åren gick och jag undvek henne/dom allt jag kunde. Såg jag henne/dom på affären så gick jag en annan väg eller ut och väntade. Det gick liksom på vana till slut. Jag krävde att vår kommunikation som vi naturligtvis måste ha skulle vara i skriftlig form och jag var var alltid formell. Ungefär som man skriver till en myndighet.
Jag pratade aldrig illa om henne iför våra barn trots att jag då önskade att hon skulle bli bränd på bål som en häxa.

Åren gick vidare och eftersom vi människor är som vi är så orkar vi inte gå omkring och känna ilska och hat då man till slut inser att det bara äter upp en så en dag efter kanske 5 år eller så så släppte jag bara ilskan. Det fick vara nog liksom. Det var mitt bästa beslut i livet. Typ som den där frasen att man måste acceptera det man inte kan förändra. Vår relation var lika sval som vanligt men det var inte så mycket känslor från min sida.

För ca 1 år sedan kom det indikationer på att detas förhållande var ett kaos. Det var våld, alkohol, skithögen hon lämnat mig för hade gått i förtidspension nåt år tidigare då inte ens 60 år , men 13 år äldre än henne.

Jag blev i ärlighetens namn lycklig! Äkta sann skadeglädje. Alla år jag i omgångar varit ensam och funderat på detta och mått dåligt för hade gått i uppfyllelse.
Vad hade hänt? Var inte drömprinsen med mycket pengar och den stora kuken nå bra längre?
Han som du pratade om som om han vore en ängel som skulle göra hennes liv så underbart.

Sen gick det nån månad och jag kom på mig själv att inte bry mig så mycket. Hennes problem och hennes liv. jag ville inte ha något med det där att göra.
Sen kom det sig att vi var tvungen att tfäffas regelnundet. Ska inte ge så mycket detaljer men det handlar om ett av våra gemensamma barn. Vi var tvungen att gå på flera möten i månaden och det kom sig så att vi började prata för första gången på riktigt igen. Det var nog första gången vi pratade helt ensamma sedan vår skilsmässa om man inte räknar med några kalla fraser som "hej" och "ha en fin semester" om det inte gick att undvika varandra.
Vi klaffade igen liksom med den speciella humor som vi alltid haft och hon började öppna sig mer och mer.
Ska som sagt inte gå in på detaljer men hon har under alla år

Trott att jag hatade henne ( vilket jag gjorde några år)

saknat mig/oss
Ångrade sig stort efter nykärperioden var över efter nåt år
Levt med dåligt samvete med vad hon gjort mot oss och vår familj.
Längtat efter sex med mig igen
Typ stalkat mig och visste om saker jag gjort och sagt genom åren. ( själv pratade jag aldrig om henne förutom i mitt eget huvud)
Skulle ha gett vadsomhest för att det skulle bli vi igen.
Den nye hade varit snål
Den nye hade varit konrollerande
Den nye hade varit elak och hon hade gått runt på tå i nästan alla år.

I somras var vi tvungen att vara i samma stad och hjälpa ett av våra barn. Det blev alkohol och naturligtivs hade vi sex på mitt hotellrum.
Vårt sex har alltid varit något helt otroligt bra och jag kunde inte fatta hur hon kunde byta bort det.


flytta fram till idag:

Hon har flyytat från skiten till en egen lägenhet men är oftast hos mig och barnen som bor här.
Är en sån där drömkvinna just nu. Tar hand om mig och allt och vill ha sex närsomhelst.
En sån där alla män drömmer om tror jag.
Vill flytta hit på riktigt och vill att vi blir seriösa utåt igen.

De första månaderna var jag i himlen. Vi hade sex varje dag typ. Pratade om gamla minnen och skrattade utan en massa anklagelser eller så från min sida. Jag kände en sån jävla tillfredställekse eller kanske upprättelse.
Det var som om åren som gått inte fanns. Så kändes det.
Här har man gått och trott att deras fina liv med mycket pengar och resor var lyckliga medan dom mer eller mindre varit olyckliga och bråkat och våldet har legat nära.

Så nu är jag här. Hon vill tillbaka och säger att hon är tacksam.
Själv vet jag inte vad jag känner. Just nu tror jag inte att jag skulle bry mig så mycket om hon helt enkelt bara skulle försvinna igen. Det ska gå jävligt långt innan jag släpper in nån igen.
Så jag njuter mest av tillfället. Nån som hjälpter till att städa och laga mat och mycket bättre ekonomi och som vill ha sex ofta.

Vad gör jag nu? Vi (hon) har börjat planera resor och saker vi ska göra i framtiden. Känns som att det är ett sätt att låsa in mig.
Känner mig rätt obrydd nu som sagt men är livrädd att känna att jag börjar bry mig "på riktigt" eller vad man ska säga.
Det som betyder mest nu är att vår situation med ett av barnen är bättre sedan vi blev "ihop" eller vad man ska säga.
Jag vet som sagt vad hon gjort och hur lätt hennes lögner kom den gången och oavsett hur mycket hon säger att hon inte är samma människa längre så vet jag hur människor fungerar.
Skulle nån annan snubbe dyka upp igen så betyder inte dom här orden ett dugg,


SÅ min fråga är:
Ska jag njuta av nutiden och bara låta tiden gå och se hur det blir. Vi måste som sagt ha mycket kontakt av anledningar som jag inte vill gå in på. Vi bor inte ihop och håller inte ihop pga ekonomi eller nåt sånt,

Ska jag säga att vi inte bör träffas nåt mer? Kommer att bli tomt och ensamt och jag vill egentligen inte det även om jag kanske vet att det vore det bästa. Vet varken in eller ut nu.

En gång otrogen alltid otrogen. Jag vet att det är så. Accepterar det. Jag äger inte henne och vi är inte gifta längre.

Vet samtidigt att jag inte skulle bry mig på samma sätt om hon är med andra nu. Jag själv skulle inte bry mig för 5 öre eller känna nåt samvetskval om jag hade sex med andra.
Jag har sagt allt det här till henne och hon accepterar det vad det verkar bara det blir vi,


Lång text.
Nån som har några kloka råd eller som kanske varit i samma läge?
Förtjänar hon en till chans efter alla svek?

Jag har tyvärr inga kloka råd, men ”en gång otrogen alltid otrogen” tror jag inte på, inte om hon faktiskt har insett sitt misstag och verkligen ångrar sig. Men förstår om du tvivlar, och visst är risken stor att det händer igen om ni faller tillbaka i gamla mönster där hon inte känner sig sedd och/eller åtråvärd. Vet inte om det var det som var ert problem, men det känns som en klassisk inkörsport till otrohet.

Hoppas att du hittar svaret du söker. Lycka till!

Ändrar mig. Skit i henne.

Min första fråga är egentligen om du känner att du kan lita på henne efter allt som hänt?
Vad stoppar henne från att göra samma sak om en annan från det s.k. "toppskiktet" dyker upp?
Hade någon gjort så med mig så hade jag brutit banden helt, och inte tagit honom tillbaka, även om han kom krypandes.


Sen har jag en annan, mer udda fråga.
Varför denna fixering vid penis-storlek? Det är inte storleken, utan hur man använder den som räknas. Det är inte ovanligt att de med jättestora penisar också är de som är sämst i sängen, för de tror att det är det enda som krävs för att allt ska bli "bra".
Låter som att du använder porr-standarder.

Nej, hon förtjänar ingen mer chans och du vill inte ha henne mer än som passopp och någon att knulla med!

Du frågar om hon förtjänar en chans till. Fel fråga. Rätt fråga är varför du inte har satt ett enda villkor. Du nämner hans kuk fyra gånger och hennes ånger en gång, så det här handlar inte om henne utan om att du vill vinna en match du förlorade för tio år sedan. Grattis, du vann. Men revansch har kort hållbarhet, och snart sitter du kvar med en kvinna som redan har visat att hon byter häst så fort en bättre dyker upp.
Du säger att du är obrydd, men ingen obrydd man skriver en roman på Flashback. Hennes berättelse om det snåla, elaka exet är exakt den klassiska standardpitch hon behöver för att få comebacken godkänd, och hon har ljugit dig rakt i ansiktet förut. Det farligaste är inte sexet utan ungen. Barnet mår bättre nu, och varje månad som går gör det dyrare att bryta. Drar hon igen är det barnet som tar smällen, inte du. Vill du fortsätta, gör det på villkor du säger högt: ingen sammanflyttning, inga resor, och hon får bevisa sig genom handling över tid. Gränser du inte uttalar är inga gränser, bara förhoppningar.

Lite självrespekt, kompis.

Det var egentligen så att jag skuile svara på en tråd där killen kuknojjade och jag ville ge lite stöd och att jag förstod hur det kändes lite. Sen växte texten och blev alldeles för lång och personlig så jag skapade en egen tråd isället.

jo lite onödigt med kuktexten kanske men som jag skrev tidigare som svar så var urprunget till texten att svara en kille som kuknojjar då hans kvinnas ex hade stor kuk.

Det andra du skriver håller jag egentligen med om - allt.

Ni är ju redan tillsammans igen.

Fy fan vilken vidrig människa
Jag hade aldrig pratat med henne mer i hela mitt liv, om jag vore du.

Men gör vad din magkänsla säger!

Det handlar inte så mycket om vad du eller hon känner och vad som är möjligt utifrån det. Utan om du verkligen kan acceptera allt som har hänt utifrån en principiell ståndpunkt. Ni ska trots allt bygga någonting för framtiden där detta inte är ett problem. Jag har svårt att se det. Det är nostalgi ni har drabbats av.

Eran ålder då och nu ?