Hur behandlades personer med Asperger förr i tiden?

Tänkte skriva något liknande själv. Har diskuterat detta med en hel del folk som tror att folk med autism inte fanns förr. Jo, såklart, men de med nivå två och tre det var dessa som inte fungerade och därav låstes in mm. Men de med nivå ett, de kunde ju ofta fungera. Samhället såg inte ut som idag och man följde sina föräldrars spår. Jag som kvinna hade gift mig med någon, fått barn. Man hade såklart varit annorlunda antagligen men sålänge man kunde föra sig så fungerade det säkert. Jag gissar dock på att depressioner fanns hos de som, precis idag, förstod att de inte var som andra och kände att de inte passade in.

Det är dagens samhälle som gör att folk får massa diagnoser idag då samhället knappt är gjort ens för neurotypiska. Saker var inte så jävla hysteriskt stressiga på det sätt det är idag. Skolan var säkert svår för vissa men lydde man inte fick man stryk så man visste nog sin plats.

Fanns såklart de som var riktiga kufar men beroende på social klass och kön så fungerade det nog för vissa ändå.

Dom fanns inte då. Autism/Aspberger är något som är nytt (se historisk statistik på det) och vi kan kalla det vaccinationsskada.

Om du läser på lite så får du veta att jo, det har alltid funnits men det hette såklart inte autism förr. Det kallades diverse saker som bl a utvecklingsstörning, barndoms schizofreni och psykotisk störning. Men ja, namnet autism kom först på tidigt 1900tal men det började inte användas mer allmänt förrän senare. Och Aspergers började användas för högfungerande autister på 40talet då Hans Asperger hade haft sina experiment på barn mm. Därav säger man inte Asperger idag utan autism nivå ett. Så ja, historisk statistik är beroende på att det inte hette autism under fanns under en rad olika andra namn. Precis som att depression, bipolär och mycket annat inte heller hette dessa saker förr.

Men jo det har alltid funnits. Beroende på social klass och nivå av problem personerna hade, så syntes de mer eller mindre. Bland de finare klasserna så gömdes de med rejäla problem undan på institutioner medan de som var fungerande säkert kunde lyckas ganska bra oberoende av sociala status.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så är det dagens samhälle som gör att folk får diagnoser då många inte fungerar i detta som är nu. Förr fungerade folk då man hade bestämda roller och man visste vad som förväntades av en. Folk med autism nivå ett/aspergers, kunde således fungera. Det behövdes inga diagnoser för det fanns inte ett problem många gånger såsom det är idag.

Om vi pratar arbetsmarknad så har jag hört att det förr var många udda filurer som fick jobb som inte krävde så mycket kundkontakt, men idag hade de haft svårt och hade med stor sannolikhet blivit förtidspensionärer eller beroende av socialbidrag. Då pratar vi i och för sig 1900-tal, men det var säkert samma tidigare.

Det finns erkända vetenskapsmän som man misstänker hade någon form av autism, men att den diagnosen inte fanns än. Isaac Newton brukar nämnas.

Jag skulle gissa att da vinci hade autism. Gräva upp lik bara för att ta reda på hur folk ser ut inuti är klart mer gränsöverskridande än alla uppfinningar sammanlagt.

Marx har garanterat autism. Även barnen led av psykisk ohälsa.

Men de flesta klarade sig bra. På ett helt annat sätt än idag. Men gammelpojkar var ju ett begrepp.