Hur behandlades personer med Asperger förr i tiden?

Hur behandlades personer med Asperger förr i tiden som tex 1700-1800-talet?

De fick ta arbete som drängar och industriarbetare, ja?

Antar institution för folk med svår AST, i nazityskland under Aktion T4 fimpade man dem.

Folk med mild AST betraktades nog mest som weird men hankrade sig fram på fältet (och senare fabriken) som alla andra.

Edit:

Läst nånstans att det heller inte var ovanligt att bli munk. Rutiner och förutsägbarheten i det kallet tilltalade (och förmodligen fortfarande tilltalar) autister.

Dom blev kända filosofer och vetenskapsmän.

Asberger fanns inte på 1700-1800 talet. Däremot idioter och byfånar.

De behandlades väl som alla andra med en egen personlighet. Det fanns inga psykologer då, eller att alla som inte platsade i psykologins idealmänniska, fick någon form av diagnos som idag.

Det är lite så! Vad vill du uppnå med den här trådstarten?

De hunsades väldigt hårdhänt till dess att de fungerade i samhället.

Eller ledare, Adolf var ju en uppenbar autist
1900 men ändå

Sågs väl som underliga kufar, men gräva diken och bära ved kunde dom säkert göra.

Människor med asperger hade inte samma problem som de har idag. De växte upp i hemmets trygga vrå. 100% hade syskon att kopiera. 90% bodde i en by med 50 personer där alla kände alla. MAn tog efter far. MAn behövde inte skapa några djävla system för att orientera sig. Föräldrarna visade och man gjorde som man lärt annars fick man en örfil.

Du ser det ju redan på föräldrar till dagens utslagna aspisar (tex gretas far) hur fadern vuxit upp i ett helt annat samhälle där skolan var lugn, alla gjorde allt samtidigt, föräldrar skickade ut barn och leka med andra barn vare sig de ville det eller inte.

Aspergare är det största förlorarna i vårt moderna samhälle. Illustreras tydligast i alla skolskjutningar.

Tänkte skriva något liknande själv. Har diskuterat detta med en hel del folk som tror att folk med autism inte fanns förr. Jo, såklart, men de med nivå två och tre det var dessa som inte fungerade och därav låstes in mm. Men de med nivå ett, de kunde ju ofta fungera. Samhället såg inte ut som idag och man följde sina föräldrars spår. Jag som kvinna hade gift mig med någon, fått barn. Man hade såklart varit annorlunda antagligen men sålänge man kunde föra sig så fungerade det säkert. Jag gissar dock på att depressioner fanns hos de som, precis idag, förstod att de inte var som andra och kände att de inte passade in.

Det är dagens samhälle som gör att folk får massa diagnoser idag då samhället knappt är gjort ens för neurotypiska. Saker var inte så jävla hysteriskt stressiga på det sätt det är idag. Skolan var säkert svår för vissa men lydde man inte fick man stryk så man visste nog sin plats.

Fanns såklart de som var riktiga kufar men beroende på social klass och kön så fungerade det nog för vissa ändå.