Varför måste Gud anta en mänsklig gestalt?

Låt oss, för resonemangets skull, anta att Gud existerar. Universum är oändligt stort; det innehåller sannolikt hundratals miljarder intelligenta livsformer, som påminner om människor.

Var och en av dessa intelligenta arter skulle säkerligen ha sina egna mytologier och religioner – kanske hundratals miljarder till antalet.

Vilken av dessa gudar är då den ”riktiga”? Det finns absolut inga bevis för att de gudar som dyrkas av människor – inom traditioner som hinduism, buddhism, islam eller kristendom – skulle vara de som faktiskt skapade universum, särskilt med tanke på alla de otaliga gudomar som utomjordiska civilisationer kan ha föreställt sig.

Om det finns en skapare av universum är det fullt möjligt att denna varelse har en gestalt som skiljer sig helt från allt vi har kunnat föreställa oss. Den skulle kunna vara av metall, kanske likna en insekt – eller vara något helt annat.

Vad tänker du om detta?

Än så länge finns det ingenting som tyder på liv där ute.

Jag tycker min teori om att chockrosa jättemyror som bor under marken på Venus styr universum och har skapat universum är troligast!

Vi har misslyckats med att upptäcka utomjordiskt liv, helt enkelt för att vår vetenskapliga utvecklingsnivå är för begränsad för att vi ska kunna resa dit och se det med egna ögon; men med tanke på universums oändliga vidd existerar utomjordiska civilisationer utan tvekan. Härav följer att de rimligtvis också har sina egna unika mytologier och religioner.

Varför skulle det existera liv där ute?

Jag tänker att du förutsätter alla dessa intelligenta civilisationer, men att det inte finns något belägg för att de finns. Det är svårt att diskutera utifrån en fantasi. Tänk om just det som har hänt på jorden är unikt. Det går inte att motsäga i nuläget.
Rubriken fick mig dock att tro att det handlade om varför Gud tog sin boning i en människa, Jesus. Men så var det inte. Lite lustigt att du inte själv tänkte på det. Det är den största religionens viktigaste berättelse.

Frågan är vad liknelsen säger om "våran" (mänsklighetens) uppfattning av olika gudomligheter. Eftersom uppfattningarna endast kan uppkomma ur relationella uppfattningar så kommer våra tankar eller metaforer om gud tyvärr bli sammanbundna med de konstruktivistiska idéerna som alltid är situerade till inom oss själva och våran egna verklighetsupplevelse.
Min kärnfråga är därför om det egentligen spelar någon roll om vi inte mentalt kan föreställa oss om gud som mer än något annat än gudomlig essens i symbios med en mänsklig form, både fysiskt och mentalt.
Jag tänker att det inte spelar någon roll därför de egenskaper som är arketyper för gud inom mänsklig existens är som ett imprint i linje med Carl Jungs tankar. Våra relationella begrepp för att beskriva gud eller gudomlighet måste tyvärr bli begränsade av att de filtreras och lyft fram genom våran mänskliga existens, därmed inte sagt att de teoretiskt skulle kunna beskrivas i ett mer detaljerat och bredare begrepp om en intelligentare eller mer vetande livsform än människan skapade kunskap om gud

Jag är mest bara intresserad av gummibanden för bungee fitness som Lara Croft sysslar med.

Det är ju givetvis samma Gud, skaparen av världen, som alla religioner och mytologier talar om, bara från olika synvinklar/perspektiv. Även när personer på en annan planet pratar om skaparen så är det fortfarande samma individ som vi pratar om.

Visst kan det vara så att Gud ser ut som du säger, gjord av metall eller annat tokigt.

Varför skulle vår tolkning av Gud nödvändigtvis vara just begränsad menar du? Så som vi ser och tolkar Gud är nog precis så som vi ska göra.

Skulle du tänka dig att en neandertalars defintion av gud är the final verdict? På ett sätt kan man tänka att less is more och att kanske djurs uppfattning om gud om de nu skulle ha någon sådan kanske är den renaste formen av förståelse eller känslan av gud. Men det var ett sidospår.

Vi kan uppleva gud, och vi kan prata om gud som begrepp och lexikalisera detta i ord och text. Jag pekar bara på att mänskligheten är en begränsad art. Även om du kanske inte upplever det som det i din egna konstruktivistiskt konstruerade verklighetsuppfattning av hur du tolkar nuet.
Om man tänker såhär att det vi vet om vad som helst kan vara i paritet med att ett stenåldersfolk uppfunnit hjulet, och tänker att de vet så mycket som vi vet nu om världen. Tänk sen att vårat tänk om världen är ungefär så relativt liten som stenåldersmänniskornas kunskap om ett runt hjul.

På samma sätt skiljer det egentligen sig inte mellan kvalitativa och kvantitativa frågeställningar då de är djupa komplexiteter definierade i olika dimensioner av fenomen. Jag påstår att upplevelsen, förståelsen och den samlade arketypen inneboende i människor om vad gud är, är lika liten av vad den faktiskt kan vara i stenåldershjulsliknelsen.

Så mitt föregående inlägg handlade just om att även om vi antagligen har en korrekt teori om gud, exempelvis att det finns en skapare av universum, så är våran förklaringsmodell djupt begränsad även om den är korrekt - i liknelse med jag nyss skrev om djurs korrekthet i att uppleva gud.

Så det här relaterat till hur du tänker så håller jag med om att vi nog ser och upplever gud kollektivt precis som vi ska göra, även om våran uppfattning om gud är som att kika på gud genom ett nyckelhål ok

Jag tror att ni ljuger, ni som påstår att ni är tveksamma till att det finns annat liv ute i rymden. Våra instinkter säger tvärtemot det där så kallade resonemanget. På samma sätt som att man tar för givet att det finns annat liv/andra individer om man ger sig ut i naturen här, tex i skogen eller djungeln, så är det lika givet att det finns liv i resten av naturen (ute i rymden). Det är en onaturlig tanke att det plötsligt helt grundlöst inte skulle finnas mer liv/fler individer efter ett visst längre avstånd.