Citat:
Ursprungligen postat av
Tinyssnutt
Det pågår diskussioner om dåliga kvinnor/mammor och dåliga män/pappor.
Men om vi vänder på frågeställningen istället.
Ni som har fungerande förhållanden och någorlunda välmående familjeliv, varför blev det så?
Vad gjorde att det blev bra? Visste ni att det skulle bli bra eller var det bara ren tur?
Dela med er av vilka anledningar som gjort att ert val blev en höjdpunkt.
Själv träffade jag min man tidigt i mitt liv när vi var 18 år. Jag visste verkligen att han var mannen i mitt liv. Och nu efter 23 år har vi två välartade barn.
Anledningen till att jag såg honom som mannen i mitt liv var för att han hade massor med auktoritet samtidigt som han ansåg att kvinnor och män var jämlika. Jag har alltid respekterat honom för att han är sig själv samtidigt som han anstränger sig för att alla runt honom ska ha det bra. Det har gjort mig till en bättre människa och fått mig att vilja göra det bästa jag kan för honom och alla runt mig.
Att det blev bra tror jag beror på både tur och ansträngning från oss båda.
Jag är lyckligt gift sedan cirka 30 år och vi har fyra barn och fyra barnbarn ihop.
Vi hade båda ett antal relationer bakom oss, mer eller mindre långa och/eller seriösa, men när vi träffades så kände vi båda att vi hade hittat rätt.
Jag kan inte säga att vi är särskilt lika varandra, men vi har liknande grundvärderingar och kompletterar varandra på en rad områden.
Tur?
Ja, delvis, men också aktiv strävan efter ärlighet, tillit, kompromissvilja och inte minst kommunikation i förhållandet.