Citat:
Ursprungligen postat av
subtleoak
Jag tycker att du blandar ihop flera saker här.
MZ uttalade i mars 2025 att han önskade att skilsmässan inte skulle pågå inför allmänhetens ögon, framför allt med tanke på barnen. Jag tror att han menade det. Men det betyder inte att han för all framtid skulle avstå från rätten att berätta sin egen version av vad som hänt.
Ciara hade redan nått ut till en stor publik genom sina inlägg, även på engelska. MZ har nu, efter lång tid och ett omfattande arbete med boken, valt att berätta sin sida. Att han gör det på svenska begränsar dessutom räckvidden jämfört med innehåll som sprids internationellt.
Du skriver att han hänger ut barnen, men jag tycker att du bortser från sammanhanget och hur han faktiskt beskriver dem. Att barn förekommer i en förälders berättelse är inte automatiskt en kränkning. Jag uppfattar att han skriver varmt om sina söner och beskriver både vardagliga situationer, deras personligheter och deras relation.
När det gäller påståendet att han dissar barnens halvbror håller jag inte med. Han beskrev att barnens glädje över att träffas kunde övergå i syskonbråk efter en stund. Det är knappast samma sak som att tala illa om honom.
Att Måns fick komma till tals i GP innebär inte att Ciara saknar rätt att berätta sin version. Det är inte heller MZ som bestämmer om hon ska få göra det.
När det gäller flytten till Sverige handlade hans resonemang om att sönerna hade kommit till rätta i skolan och samhället och att det därför fanns skäl att diskutera var de skulle bo. Det är inte riktigt samma sak som att medvetet bryta ett löfte.
Du tar också upp otrohet efter flytten till Sverige, men det är ett påstående jag inte känner igen som belagt. Att upprepa det gör det inte automatiskt till en sanning.
Och vad gäller hans reaktion när han inte vann – ja, han blev besviken och reagerade upprört i stunden. Men ska verkligen en sådan händelse användas som ett avgörande bevis på hans karaktär?
Du har uppenbarligen en väldigt negativ bild av MZ. Det får du ha. Men jag tycker att det blir märkligt när du samtidigt kritiserar honom för att berätta sin version, som om bara den ena partens berättelse skulle få finnas. Jag och många andra tycker faktiskt att boken tillför ett perspektiv som saknats.
Min bild av Måns är en följd av hans beteende, min tidigare bild var neutral.
Måns uttalade sig starkt att barnen skulle slippa läsa om sina föräldrars skilsmässa i offentligheten, för att sedan ge ut en bok om densamma. Han kunde skrivit sina tankar och känslor och gett barnen att läsa när de blev äldre. Men det ger inga pengar eller plats kvar i nån form av rampljus.
I sin recension i Aftonbladet är kulturjournalisten Elina Pahnke mycket kritisk. Hon menar att Måns beskriver Ciara som en kall, beräknande och närmast strategisk person som planerat att ta ifrån honom allt.Panhke reagerar på att han lyfter fram ganska vardagliga händelser som negativa egenskaper hos Ciara. Exempelvis skriver han om hennes ointresse för ett husköp och att hon hellre går på Benjamin Ingrossos konsert än umgås med barnen.
Pahnkes invändning är att Måns på det sättet bygger upp ett porträtt av Ciara där hennes handlingar nästan alltid tolkas negativt. 
Det finns en motsättning här: om barnen en dag läser boken får de också läsa sin pappas negativa beskrivningar av sin mamma,dvs precis det han själv kritiserade. Att du är intresserad av den version Måns vill lansera, innebär ju inte att barnen inte tar skada eller att Måns inte har dubbelmoral. De har inte bett om att få sitt liv exponeras i en bok som dessutom, enligt kritiker, slänger mamman under bussen.
Om du lyssnar på hela rättegångsinspelningen så avfärdar han syskonbanden. De behöver inte bo i samma land. De är inte nära och halvbrodern är jobbig. Ganska motbjudande uttalanden och ton (föga anade han att så många skulle få ta del av uttalanden). Nannyn bekräftade dock syskonbanden.
Måns villkor för att ge intervju ( som han själv ringde upp och marknadsförde) var att Ciara inte skulle få uttala sig. Du har rätt i att Måns inte ska få bestämma det. Dagens Nyheter sa därför nej och att de aldrig ställer upp på press-oetiska villkor.
Det är en sak att bli besviken och en annan att i TV spy sin galla över KAJs chanser i Eurovision ( jämfört med sin egen), att kasta grejer och sparka i logen och att slutligen tjura sig igenom efterfesten enligt andra deltagare, vilket skapade en tryckt stämning (= förstörde)
Han lovade i sms att han aldrig skulle drömma om att försöka hålla kvar barnen om deras försök att rädda äktenskapet misslyckades. Han ljög.
Jag talar om otrohet under flera av Måns relationer, men var inte otroheten på Berns när familjen bodde i Sverige?
Måns ljuger tills han bli påkommen. Han medger bara det han måste och storyn ändras hela tiden, vilken gör att han inte har så stor trovärdighet. ”Två år sedan han för första gången testade kokain”, under kollegors tryck i turnebussen? Jo, tjena. I Strömstedts relationsprogram bredde han ut sig att hans tidigare otroheter berodde på fel partner och att det var så skönt att ha hittat rätt, där otrohet inte fanns på kartan. Jo, tjena. Och i boken skriver han väl att äktenskapet tidigt inte kändes bra?
Nej, Måns behöver jobba med sig själv, gå i terapi för diverse saker och mogna. Det räcker inte med en tyst vecka ( där han väl dessutom raggade på någon). Han seglade under falsk flagg och kanske får acceptera att hans image var en viktig del av hans populäritet. Musiken och rösten kunde inte ensamt bära hans karriär. När imagen brakade inför småbarnsfamiljerna och han var kokainpåverkad på Mellon så tog karriären stopp. Hans bad-boy publik verkar något mer begränsad och kanske inte kan inbringa de inkomster han önskar, därav boken. Ungarna hämtar sig, cashen måste in.
