Ateism är ondskefullt

Alltså, jag förstår att du tror att du fattar något jag inte fattar, att du har sett något jag inte sett, men jag tror jag kan leva mig in i och relatera till den religiösa känslan ganska bra, och liksom emulera hur det känns att faktiskt tro på den kristna mytologin, och det skulle ju kännas väldigt bra, som om det fanns ett slags kosmisk förälder inför vilken man fortfarande var som ett barn. Det skulle kunna vara en tröstande känsla, om det inte vore så uppenbart att hela kristendomen är hittepå och skapad av människor. Och det verkar inte som en högoddsare att jag kan mycket mer om den faktiska kristna teologin och alltså kristendomen, än du gör, så du behöver inte försöka berätta hur det är för mig.

Nej, du kan inte mer om Bibeln eller om kristendomen. Snälla, skäm inte ut dig mer. Det är tragiskt hur sorliga dina argument är. Nästan på nivån att jag måste titta bort. Du är en undermänniska.

Knip käft nu meningslösa hedning och hör upp. Du kommer inte ifrån apor. Är det uppfattat?

Påståendet och det efterföljande argumentet bygger på premissen att ideologi strukturellt besitter eller inbegriper egenskapen ”ondskefull”. En ideologi kan emellertid inte i sig, eller genom sin struktur, besitta denna egenskap.

Egenskapen ”ondskefull” tillskrivs och projiceras på ideologins struktur, men detta innebär inte att den ideologiska strukturen därmed är inneboende ondskefull.

Vad som däremot kan vara relevant att beakta i relation till egenskapen ondskefullhet är utövandet eller praktiserandet av en ideologi, det vill säga hur den tillämpas och används.

I ett sådant fall rör det sig emellertid inte heller om en systematiskt inneboende egenskap av ondskefullhet hos ideologin som sådan, utan snarare om den eller de intentioner som ligger till grund för dess tillämpning.

Dessa intentioner utgör dock inte i sig heller en del av ideologin, utan är hänförliga till den handlande individen eller aktören.

Det är således aktören som eventuellt kan tillskrivas egenskapen ondskefull, under förutsättning att intentionen kan likställas med aktörens egna avsikter, eller att aktören har den insikt, kontroll och handlingskapacitet som krävs för att medvetet förverkliga en intention präglad av sådan egenskap eller inte göra det.

För att förenkla kan man använda uttrycket "vapen dödar inte, människor gör".

Såklart passar det inte ateistmotståndsagendan mot Bibeln

Inte alls, evolution av mänskliga värderingar och sociala strukturer i symbios med ett successivt växande nätverkande

Ideologins inneboende karaktär ligger i namnet på ideologin.

”Theos” brukar allmäntenkelt översättas som Gud, men det säger faktiskt inte så mycket om man inte synar ordet ”gud” som i sig betyder ett ”kall”, och så blir ateism - utan kall, och som så torde inte kunna definieras som ideologi.
Men, ”theos” ordagranna betydelse relaterar till ”ljus”, och som så är ateism - utan ljus, d.v.s mörker.
Vanligtvis i dualismens anda, så ses Ljus som Gott, medans då mörker som ont.
Utifrån den premissen betyder ateism - ondska

Hur förhåller du dig då till troende som hävdar sig ha Gud vid sin sida, men samtidigt behandlar ateister illa enbart på grund av deras ateism? Som rentav tillskriver dem egenskapen ondskefullhet, trots att de själva gör anspråk på att representera och besitta ”ljuset”?

Är det ondska, eller möjligen hyckleri?

Vad var det Jesus sade? ”Döm inte, så blir ni inte dömda"?

Är det inte mitt i natten i Sverige nu, är du en mörkermänniska ?

För att finna enighet måste både mörkret och ljuset omfamnas. Den som stirrar sig blind på ljuset förlorar förmågan att se, och den som enbart blickar in i mörkret förlorar likaså sin sikt.

Det som nämns ”Ljus” menas egentligen ”energi”, gott och ont är energi yttringar av samma ”energi bas”
Eftersom energi inte kan förgöras så existerar inget absolut mörker och så ingen absolut ondska.
Ljuset finns i allt

Energi besitter varken någon inneboende ondska eller godhet. Det är snarare sättet på vilket den används som avgör dess konsekvenser. Det handlar ytterst om intention och avsikt.

Energi kan användas för att döda miljoner, ja rentav miljarder människor (något japanerna onekligen kan vittna om), men den kan också användas för att förse mänskligheten med i princip obegränsad tillgång till elektricitet. Det är alltså inte energin i sig som är avgörande för dess "ondska" eller "godhet", det vill säga inte ett inneboende värde, utan hur och i vilket syfte den används som avgör det.

Jag ska först säga att jag själv inte är troende, jag definierar mig som "kulturkristen" - jag anser att kristendomen med alla dess seder, riter, helger, gestalter och berättelser är viktig att bevara, för att den är en så stor del av den kristna och europeiska kulturen. Det skulle vara väldigt synd både om vi skulle övertas av islam, och om det skulle bli någon tråkig ateism där all mystik och allt heligt suddades ut, som i det gamla Sovjet och de tillhörande öststaterna.

När det gäller UTTALADE ateister i Sverige idag - alltså sådana som kallar sig ateister, definierar sig som ateister, och till och med i många fall går med i Human-etiska förbundet - så har jag dålig erfarenhet av dem. Jag hade en lärare som var med där t.ex., och det var så uppenbart att hans fanatiska ateism (han pratade hela tiden om att vi borde bli ateister, samt en massa skit om "de kristna"), hade en grund i att han var rädd för Helvetet. För han pratade också mycket om sex på ett kliniskt och otrevligt sätt, helt skilt från kärlek som han inte verkade fatta vad det var, och han hade snuskiga fantasier om barn ("barns sexualitet" var ett vanligt tema på hans lektioner).

Det var uppenbart att han försökte intala sig själv att Helvetet inte finns för att han var livrädd för att hamna där, och att det var därför han blivit en så fanatisk ateist. Jag förstår inte hur han fick hållas med detta i decennier i samma skola, men troligen vågade ingen skvallra till rektorn. Det är nästan så jag hoppas att han ska befinna sig i Helvetet nu, för han gjorde så stor skada på unga själar - de flesta elever brydde sig förmodligen inte, men jag tänker nu på de som - liksom jag - faktiskt hade höga ideal och romantiska drömmar och mådde dåligt av att var att vara tvungen att lyssna på det där.

Han var bara ett exempel. Det har varit genomgående i min erfarenhet, att när någon måste definiera sig som ateist och prata om detta hela tiden och försöka övertala andra också, så handlar det om helvetesrädsla, för att de är medvetna om att de är dåliga och onda och invärtes fula människor. Annars kan man ju bara låta de troende vara - de stör ju ingen annan (inte i sekulära stater som Sverige i alla fall).