2026-11-04, 20:49
  #49
Medlem
Träffsäker TS. Jag håller med dig om i princip allt. Kommer norrifrån men har besökt/bott i Stockholm under kortare och lite längre perioder.

Framförallt förstår jag mig inte på hetsen kring status. Allt verkar handla om hur rik man är, hur snygg man är, vilka man känner, etc. Tröttnar folk inte på det?

Sedan påstår stockholmare i tråden att det bara är inflyttade "lantisar" som beter sig så. Men varför är detta överhuvudtaget ett fenomen i just Stockholm då? Jag har rest runt en del och inte upplevt något liknande i någon annan stad. Man tänker bara på hur man uppfattas av andra och att tappa ansiktet är i princip värre än döden. Väldigt viktigt att visa sig duktig, smart, intelligent, snygg, rik, etc.

Sjukt tråkigt! I mindre och mellanstora städer kan man i alla fall skämta om saker och ha lite självdistans.
Citera
2026-11-04, 20:57
  #50
Medlem
Fantens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av SonAfOsman
Fast jag tillbringar hellre vintern i en mindre ort/stad än i Stockholm. I Stockholm ska du alltså, utöver befolkningstätheten i söndersprängda innerstaden med dess 50 flaskhalsar runtomkring, stressen, de redan robotiserade och arroganta människorna, behöva utstå en mörk tillvaro blandat med betong, buller och infrastrukturproblem. Intryckt i en ful lägenhet eller packat villaområde dessutom. Sommaren är OK eftersom folket är utomlands eller på landet samtidigt som staden i sig är vacker under sommarhalvåret. Det är anledningen till att jag befinner mig i Stockholm och jobbar heltid under juni, juli och första veckan i augusti.

Att bo och jobba heltid i Stockholm under vintern gör att jag bara känner mig som en boskap på väg till slakt. Vill inte föreställa mig dom som har småbarn och ska behöva gå in till jobbet 5 dagar i veckan kommunalt.

Sen fattar jag inte snacket om utbud. Jaha, det finns 511 kinarestauranger eller vinbarer som är som varandras kopior? Woow vad imponerande. Egentligen spelar utbudet ingen stor roll när 1. Allting är 5x dyrare 2. Människorna är så tråkiga och har en pinne uppkörd i röven.
Du ja. Själv tycker jag ju inte tillvaron är stressig, att människorna är arroganta eller att min lägenhet är ful. Du verkar ju inte tycka om att ha massor av folk runt om dig, men det gör jag. Visst, jag undviker Norrmalm precis som alla andra men i övrigt så verkligen älskar jag folklivet.

Visst, det finns fler hak och så där som är snarlika. Men det finns också flera fysiska butiker för mina hobbies, mer än en park att hänga i, fler än en biograf och en flera klubbar med musikinriktningar som tilltalar mig. Jag kan också i stort sett räkna med att om ett band eller artist är på turné i Europa så kommer dom garanterat hit.

Kort sagt; Förstår du verkligen inte att det finns folk som är precis tvärtemot vad du är?
Citera
2026-11-04, 21:04
  #51
Medlem
Ja man kan ju se det som du gör men min bild är en helt annan. Stockholm är ju som Sveriges samlingsplats och där det mesta av intresse för landet sker. Alla som vill och kan något samlas där. Folk som bor där får helt andra möjligheter till karriär, partner, ekonomi, kultur osv som folk ute i landet bara kan drömma om. Har själv sett hur livet förändrats till det bättre för många släktingar som valt att flytta dit.

Sedan tycker jag att Stockholmare generellt sätt är ganska så sociala och öppna och inte lika knepiga som folk ute i bygden, man får helt enkelt mycket mer övning i Stockholm på att socialisera och tas med olika typer av människor.
Citera
2026-11-04, 21:07
  #52
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Fanten
Du ja. Själv tycker jag ju inte tillvaron är stressig, att människorna är arroganta eller att min lägenhet är ful. Du verkar ju inte tycka om att ha massor av folk runt om dig, men det gör jag. Visst, jag undviker Norrmalm precis som alla andra men i övrigt så verkligen älskar jag folklivet.

Visst, det finns fler hak och så där som är snarlika. Men det finns också flera fysiska butiker för mina hobbies, mer än en park att hänga i, fler än en biograf och en flera klubbar med musikinriktningar som tilltalar mig. Jag kan också i stort sett räkna med att om ett band eller artist är på turné i Europa så kommer dom garanterat hit.

Kort sagt; Förstår du verkligen inte att det finns folk som är precis tvärtemot vad du är?
Om allt nu verkligen var så topp notch som du säger så hade inte folk i Stockholm varit så deprimerade, kalla och tråkiga. Det räcker att åka till Köpenhamn eller Oslo för att se skillnaden i hur glada människorna är, trots att du har stress där också.

Sen är det horder av singlar i Stockholm. Åk till en annan valfri huvudstad i Europa och du bokstavligen talat ser kärlek på gatorna. Här går unga tjejer och killar ensamma eller i sina tjejgrupper, killgrupper. Ingen kan intala sig att någon mår bra som singel år in år ut. Tjejerna i Stockholm betraktar varje kille som en potentiell mördare.

Utelivet ska man ju inte ens prata om. Allt är dött klockan 01 en lördag natt mitt under sommaren.

Så nej, jag tror knappast att jag är den enda som anser detta om Stockholm.
__________________
Senast redigerad av SonAfOsman 2026-11-04 kl. 21:20.
Citera
2026-11-04, 21:17
  #53
Medlem
HBTKuks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av traningsnarkomanen
Framförallt förstår jag mig inte på hetsen kring status. Allt verkar handla om hur rik man är, hur snygg man är, vilka man känner, etc. Tröttnar folk inte på det?
Jag ser verkligen inte det du beskriver. Det har mer att göra med vilket umgänge man har.

Det du beskriver låter som Stureplan. En otroligt platt och förenklad bild av Stockholm, landets kronjuvel.
Citera
2026-11-04, 21:24
  #54
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DeathWish21
Jag har ganska svårt att förstå samhällslogiken i Stockholm och hur människor verkar förhålla sig till sin omgivning.

Jag bodde i Sollentuna mellan 6 och 17 års ålder. Därefter bodde jag i ett litet samhälle utanför Kramfors och gick på gymnasiet fram tills jag var 21. Nu har jag bott i Stockholm igen i ungefär ett år eftersom jag studerar på KTH, och jag känner verkligen av kontrasten.

Det är framför allt hur miserabel tillvaron i Stockholm faktiskt kan kännas som jag reagerar på. Det är trängsel, stress, höga levnadskostnader och en ständig känsla av att behöva ta sig någonstans eller prestera något. Man lägger en stor del av sin tid på att pendla, köa, trängas och försöka få vardagen att gå ihop. Ändå verkar det finnas en föreställning om att det här skulle vara det självklara målet med livet.

Jag tycker också att det är märkligt hur kriminaliteten och otryggheten verkar ha normaliserats. Oavsett hur brottsstatistiken ser ut, hur många skjutningar och sprängningar som inträffar eller hur otryggheten påverkar vardagen finns det alltid någon förklaring till varför det egentligen inte är så farligt. Ibland undrar jag om människor verkligen själva tror på det de säger eller om de bara har vant sig vid situationen.

Sedan har vi den sociala biten. Jag upplever Stockholm som en väldigt kall, tillgjord och framför allt pretentiös miljö. Det finns en märklig upptagenhet vid status, utbildning, karriär, ekonomi och social positionering. Många verkar vilja signalera hur framgångsrika, bildade och intressanta de är, snarare än att bara vara sig själva. Det kan nästan kännas som att vanliga samtal blir någon sorts subtil tävling där människor ska visa vad de arbetar med, vad de har åstadkommit och vilka sammanhang de tillhör.

Jag upplever också en ganska påtaglig arrogans. Det finns ibland en nedlåtande inställning till människor som bor utanför Stockholm, som om ett liv på en mindre ort automatiskt skulle vara mindre intressant, mindre ambitiöst eller mindre värdefullt. Som om det faktum att man bor i huvudstaden i sig skulle innebära att man befinner sig närmare någon sorts kulturell eller intellektuell elit. Jag tycker det är ganska märkligt att en stad som är så beroende av resten av landet samtidigt kan präglas av en sådan självgodhet gentemot människor som valt att leva någon annanstans.

Det finns dessutom något ganska deprimerande i att bo så tätt inpå enorma mängder människor och ändå känna sig så pass isolerad. Man kan omges av folk precis överallt utan att egentligen ha någon relation till dem. På tunnelbanan, i bostadshusen, på gatorna och på arbetsplatserna lever människor sida vid sida, men det känns ofta som att alla håller sig strikt till sin egen lilla bubbla. Det är en märklig sorts ensamhet som jag inte upplevde på samma sätt när jag bodde på en mindre ort.

Jag tycker även att själva stadsmiljön kan vara ganska nedbrytande. Det är mycket betong, trafik, buller, människor och ständig rörelse. Även när man är ledig känns det som att man aldrig riktigt kommer undan allt detta. Man kan förstås hitta fina platser i Stockholm, men för mig väger det inte upp känslan av att vardagen i stort är ganska stressig och opersonlig.

En annan sak jag reagerat på är hur individualistisk tillvaron känns. Alla verkar ha sitt eget projekt, sin egen karriär och sin egen tillvaro. Stockholm framstår nästan som en plats där människor samlas för att konkurrera med varandra snarare än för att bygga något gemensamt. Det finns en ständig jakt på nästa utbildning, nästa jobb, nästa bostad och nästa sociala sammanhang. Men vad är egentligen poängen om man inte känner någon större samhörighet med människorna eller platsen man lever på?

När jag bodde utanför Kramfors upplevde jag tillvaron som betydligt mer jordnära. Jag säger inte att mindre orter är några idyller eller att människor där skulle vara perfekta, men det fanns en annan känsla av närhet och gemenskap. Livet kändes mer konkret och mindre präglat av status och social konkurrens. Man hade också närmare till naturen och mer utrymme omkring sig. Det fanns en frihetskänsla i att kunna gå ut utan att behöva förhålla sig till en massa människor och stadens ständiga tempo.

Jag får ibland känslan av att Stockholm säljer in en livsstil som låter betydligt bättre på papperet än vad den faktiskt är att leva i. Stort utbud, karriärmöjligheter, restauranger, nöjen och människor överallt. Men det är lätt att glömma att det också innebär höga kostnader, trängsel, konkurrens, stress och en ganska anonym tillvaro. Det känns nästan som att människor har blivit så vana vid att leva på det här sättet att de inte längre reflekterar över om det faktiskt gör dem lyckligare.

Jag kan helt enkelt inte förstå vad det är som gör att människor är så fästa vid den här livsstilen. Är det verkligen så att man trivs med hur Stockholm har utvecklats, eller handlar det snarare om att man har vant sig vid det och har svårt att föreställa sig något annat?

Ni som är uppvuxna i Stockholm och trivs med att bo här, vad är det jag missar?

Jag är uppvuxen i Småland och kom till Sthlm efter utbildning som 25-åring. Nu är jag över 50 och kvar här. Det du beskriver är sånt som jag själv hade kunnat skriva som 25-åring. Men ju längre man bott här desto mer vänjer man sig vid sådant som en nybörjare uppfattat som problematiskt.

Jag pratar aldrig om karriär med mina vänner, trots att jag har en. Jag cyklar elcykel till jobbet och tycker inte det är stressigt alls. Jag bor strax utanför stan i ett område som påminner om min uppväxtort. Stockholm upplevs som kallt och stressigt när man inte är van, men när man blivit lite äldre och slutat bry sig om karriär och bostadspriser är livet som vilket småstadsliv som helst.
Citera
2026-11-04, 21:43
  #55
Medlem
nepobabys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av SonAfOsman
Om allt nu verkligen var så topp notch som du säger så hade inte folk i Stockholm varit så deprimerade, kalla och tråkiga. Det räcker att åka till Köpenhamn eller Oslo för att se skillnaden i hur glada människorna är, trots att du har stress där också.

Sen är det horder av singlar i Stockholm. Åk till en annan valfri huvudstad i Europa och du bokstavligen talat ser kärlek på gatorna. Här går unga tjejer och killar ensamma eller i sina tjejgrupper, killgrupper. Ingen kan intala sig att någon mår bra som singel år in år ut. Tjejerna i Stockholm betraktar varje kille som en potentiell mördare.

Utelivet ska man ju inte ens prata om. Allt är dött klockan 01 en lördag natt mitt under sommaren.

Så nej, jag tror knappast att jag är den enda som anser detta om Stockholm.

Är det inte jobbigt att ha fel om precis allting eller är det kanske tvärtom, ganska skönt att inte bry sig?
Citera
2026-11-04, 21:48
  #56
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av nepobaby
Är det inte jobbigt att ha fel om precis allting eller är det kanske tvärtom, ganska skönt att inte bry sig?
Sluta vara så biased.

Skillnaden är att jag har bott och levt här nästan hela mitt liv. Jag har även rest till många ställen och ser skillnaden.

Det kan inte vara en slump att alla tycker Stockholm är trist pga människorna.
Citera
2026-11-04, 22:10
  #57
Medlem
Tyvärr styrs Stockholms stad av väldigt dåliga politiker sedan två mandatperioder tillbaka. Sossarna, med hjälp av kommunisterna, kan bara en sak och det är att höja skatterna. Vi medborgare behandlas som överfulla latrintunnor.

Tittar man på andra städer, som till exempel München, ser man att Stockholm har ett extremt dåligt politiskt styre. Åker man tunnelbana i München märker man att staden är trevlig att leva i jämförelse med Stockholm. München har, precis som Stockholm, alldeles för många muhammedaner, vilket är väldigt synd. Men de har politiker som kan göra någonting rätt, till skillnad från Stockholm där det bara är korruptionsskandal efter korruptionsskandal.

Så fort man släpper in extremistpartier som V och MP i folkvalda församlingar får man problem. Maffian får sina egna marionettdockor som styr de politiska besluten åt det håll som passar dem.
Citera
2026-11-04, 22:13
  #58
Medlem
Timoteuss avatar
Vi som är födda här har detta som vår hembygd. Det är neutralt. Vi hetsar inte upp oss över hur man skall vara, se ut eller ha för intressen. Det finns folk till allt. En del.av dem har flyttat in och jo, de kan vara rätt stisdiga. Det gör inget. Det är grusigt på gatorna om våren. Då halkar de gamla på gruset. Inte bra. Inflyttarna river ut fina originaldetaljer och gör sin lägenhetsinteriör häpnadsväckande likt den i ett nybyggt prefabhus i staden de kom från. De verkar hata sin nya hembygd. Då blir vi vreda och vill vi slå dem och håna dem för deras tagna efternamn. (De skäms för att heta Jonsson nu när de bor i storstan och heter numera Jolmerud). Men det gör vi inte, för vi är civiliserade.
På vintern ligger vi i sängen och ser ut på himlen och ringer en vän. Den kan vara varsomhelstifrån.
Citera
2026-11-04, 23:07
  #59
Medlem
BlackScorpion-Swes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av DeathWish21
Jag har ganska svårt att förstå samhällslogiken i Stockholm och hur människor verkar förhålla sig till sin omgivning.

Jag bodde i Sollentuna mellan 6 och 17 års ålder. Därefter bodde jag i ett litet samhälle utanför Kramfors och gick på gymnasiet fram tills jag var 21. Nu har jag bott i Stockholm igen i ungefär ett år eftersom jag studerar på KTH, och jag känner verkligen av kontrasten.

Det är framför allt hur miserabel tillvaron i Stockholm faktiskt kan kännas som jag reagerar på. Det är trängsel, stress, höga levnadskostnader och en ständig känsla av att behöva ta sig någonstans eller prestera något. Man lägger en stor del av sin tid på att pendla, köa, trängas och försöka få vardagen att gå ihop. Ändå verkar det finnas en föreställning om att det här skulle vara det självklara målet med livet.

Jag tycker också att det är märkligt hur kriminaliteten och otryggheten verkar ha normaliserats. Oavsett hur brottsstatistiken ser ut, hur många skjutningar och sprängningar som inträffar eller hur otryggheten påverkar vardagen finns det alltid någon förklaring till varför det egentligen inte är så farligt. Ibland undrar jag om människor verkligen själva tror på det de säger eller om de bara har vant sig vid situationen.

Sedan har vi den sociala biten. Jag upplever Stockholm som en väldigt kall, tillgjord och framför allt pretentiös miljö. Det finns en märklig upptagenhet vid status, utbildning, karriär, ekonomi och social positionering. Många verkar vilja signalera hur framgångsrika, bildade och intressanta de är, snarare än att bara vara sig själva. Det kan nästan kännas som att vanliga samtal blir någon sorts subtil tävling där människor ska visa vad de arbetar med, vad de har åstadkommit och vilka sammanhang de tillhör.

Jag upplever också en ganska påtaglig arrogans. Det finns ibland en nedlåtande inställning till människor som bor utanför Stockholm, som om ett liv på en mindre ort automatiskt skulle vara mindre intressant, mindre ambitiöst eller mindre värdefullt. Som om det faktum att man bor i huvudstaden i sig skulle innebära att man befinner sig närmare någon sorts kulturell eller intellektuell elit. Jag tycker det är ganska märkligt att en stad som är så beroende av resten av landet samtidigt kan präglas av en sådan självgodhet gentemot människor som valt att leva någon annanstans.

Det finns dessutom något ganska deprimerande i att bo så tätt inpå enorma mängder människor och ändå känna sig så pass isolerad. Man kan omges av folk precis överallt utan att egentligen ha någon relation till dem. På tunnelbanan, i bostadshusen, på gatorna och på arbetsplatserna lever människor sida vid sida, men det känns ofta som att alla håller sig strikt till sin egen lilla bubbla. Det är en märklig sorts ensamhet som jag inte upplevde på samma sätt när jag bodde på en mindre ort.

Jag tycker även att själva stadsmiljön kan vara ganska nedbrytande. Det är mycket betong, trafik, buller, människor och ständig rörelse. Även när man är ledig känns det som att man aldrig riktigt kommer undan allt detta. Man kan förstås hitta fina platser i Stockholm, men för mig väger det inte upp känslan av att vardagen i stort är ganska stressig och opersonlig.

En annan sak jag reagerat på är hur individualistisk tillvaron känns. Alla verkar ha sitt eget projekt, sin egen karriär och sin egen tillvaro. Stockholm framstår nästan som en plats där människor samlas för att konkurrera med varandra snarare än för att bygga något gemensamt. Det finns en ständig jakt på nästa utbildning, nästa jobb, nästa bostad och nästa sociala sammanhang. Men vad är egentligen poängen om man inte känner någon större samhörighet med människorna eller platsen man lever på?

När jag bodde utanför Kramfors upplevde jag tillvaron som betydligt mer jordnära. Jag säger inte att mindre orter är några idyller eller att människor där skulle vara perfekta, men det fanns en annan känsla av närhet och gemenskap. Livet kändes mer konkret och mindre präglat av status och social konkurrens. Man hade också närmare till naturen och mer utrymme omkring sig. Det fanns en frihetskänsla i att kunna gå ut utan att behöva förhålla sig till en massa människor och stadens ständiga tempo.

Jag får ibland känslan av att Stockholm säljer in en livsstil som låter betydligt bättre på papperet än vad den faktiskt är att leva i. Stort utbud, karriärmöjligheter, restauranger, nöjen och människor överallt. Men det är lätt att glömma att det också innebär höga kostnader, trängsel, konkurrens, stress och en ganska anonym tillvaro. Det känns nästan som att människor har blivit så vana vid att leva på det här sättet att de inte längre reflekterar över om det faktiskt gör dem lyckligare.

Jag kan helt enkelt inte förstå vad det är som gör att människor är så fästa vid den här livsstilen. Är det verkligen så att man trivs med hur Stockholm har utvecklats, eller handlar det snarare om att man har vant sig vid det och har svårt att föreställa sig något annat?

Ni som är uppvuxna i Stockholm och trivs med att bo här, vad är det jag missar?

Det du beskriver är det minsta problemet med skitstaden Stocholm. Judisk demoralisering är som mest påtaglig där. Transor, feminister, homofiler osv är generellt ganska vanligt där jämförselsevis.
Citera
2026-11-04, 23:10
  #60
Medlem
nepobabys avatar
Vad säger man om Stockholm utanför Sverige?

- Global City Index: Placed 14th globally out of more than 1,000 cities in the Oxford Economics Global City Index (the highest ranking in the Nordics)

- Condé Nast Traveller Readers' Choice Awards: Named "The Friendliest City in Europe" and ranked #2 as one of the "Best Cities in Europe"

- Perception & Appeal: Shifted into a "must-visit" echelon of high-cachet European capitals, praised for its cleanliness, walkability, safety, and modern Scandinavian design.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in