Citat:
Ursprungligen postat av
DeathWish21
Det är framför allt hur miserabel tillvaron i Stockholm faktiskt kan kännas som jag reagerar på. Det är trängsel, stress, höga levnadskostnader och en ständig känsla av att behöva ta sig någonstans eller prestera något. Man lägger en stor del av sin tid på att pendla, köa, trängas och försöka få vardagen att gå ihop. Ändå verkar det finnas en föreställning om att det här skulle vara det självklara målet med livet.
Storstäder upplever jag sällan som jobbiga , tvärtom så kan man använda sin Zen-förmåga att liksom ta det som det kommer, man zonar ut och låter allting flyta på under tiden man försöker glida igenom trängslet och stressen genom att helt enkelt med värdighet glida igenom den och inte låter sig påverkas av den i onödan , och det finns något befriande att omges av människor man aldrig sett förut och aldrig kommer att se igen. Det är som en konstig (positiv) dröm .
Bor i Göteborg, och pendlar till Stockholm 5 gånger i månaden . Ser alltid fram emot resan
Man behöver faktiskt inte gå lika fort , tala lika fort ,vara lika stressat. eller lida under tystnad som man upplever andra vara , då blir man bara en kopia av det man egentligen avskyr , och då får man svårt i sitt eget sällskap