Citat:
Ursprungligen postat av
Favoritgame
Är det inte ganska så klassiskt Svenskt/Nordiskt att bli självständiga tidigt och klippa banden med föräldrarna? I Norden bor ca 6% av 25-35 åringarna med sina föräldrar medans siffran i Sydeuropa är runt 50%. Visst folk är fattigare i syd men man har nog också helt enkelt en större familjesammanhållning.
I Sverige lägger vi ju också enorma summor av pengar på äldrevården medans mycket av detta görs gratis eller till mindre subventioner i syd.
Jo nog är det klassiskt i norden, men det finns inget naturligt med det. Tvärtom så har vi hamnat här tack vare 200 år av social ingenjörskonst med syfte har varit att splittra familjerna och i förlängningen oss som individer också. Dvs lika länge som det har funnits en allmän skolgång.
Och tyvärr har det varit ruskigt framgångsrikt. Eftersom vi Svenskar idag är ett folk som är både rotlöst och på god väg att utrota oss själva, eftersom vi knappt fortplantar oss längre. Som fängslad boskap oftast slutar göra.
Jag kommer själv från en släktgren som har decimerat sig själv under de senast 100 åren, på gränsen till utrotning, trots att vi är och har varit ett skötsamt och begåvat folk. Det är trist, men så går det när allt flera börjar prioritera utbildning och karriär till förmån för familjebildning. Vissa missar att skaffa barn helt, och vi inser kanske inte våra idiotiska misstag förrän vi bokstavligen är för gamla. Om någonsin.
Här är ett tidsdokument från 1984, i form av en 35 minuter lång film med namnet "Vi Finns!":
https://www.youtube.com/watch?v=H4t3GArR-74
Den utger sig för att vara ett slags "dokumentärskildring av generationsklyftor, i ett samhälle i förändring", men är i själva verket filmad med skådespelare som (gissningvis) läser efter manus.
Syftet är ganska uppenbart, nämligen att hamra hem "tidsandan" hos både föraldrar och unga, dvs
"Det är ok, och önskvärt, att bryta så tidigt som möjligt med föräldrarna!! För vi måste alla gå vidare med våra liv och stå på våra egna ben. Sån är naturens gång, och ingen är hjälpt av att man låter sig bromsas av bakåtsträvande stofiler till föräldrar!"
Så i mina ögon är filmen ett bevis för att den nordiska familjesplittringen har hejats på av våra myndigheter under många årtionden. Ungefär som en farmare hanterar sin boskapsflock, så att den skall bli lönsam och lättskött.
Det är jättetrist tycker jag, och jag hoppas att flera föräldrar skall ta börja ta befäl över sina egna familjer igen. Men jag fattar också att det är lättare sagt än gjort i den galna samtid vi lever i.