Citat:
Ursprungligen postat av
anomalign
Du pratade om att du föreställer dig en så stor skillnad mellan människor och andra djur och menade att det är något i människor som inte finns något i de andra. Apropå det skulle jag nog våga påstå att en typisk hund är lyckligare än en människa, till och med lyckligare än en kristen människa som tränad att se sig som universums utvalda djurart, och som tolkar sina egna kognitiva återkopplingar som kosmiska budskap från universums skapare.
Till hundens försvar så har den väldigt begränsad förståelse av den större bilden jämfört med en kristen människa.
Tveksamt om du vet något om hundars psykologi. En hund och nästan alla däggdjur blir ju totalt överlyckliga om deras ledare bara tittar på dem, eller sparkar dem, eller ger någon matrest. Det är därför hunden ser lycklig ut när du ser på den, den ser sin allomfattande ledare.
En långgående liknelse är väl att hunden ser Gud i dig, bara genom att se på dig, och klart den blir lycklig.
Ytterligare en hundfaktor är att det djuret är framavlat för att ha max oxytocin i hjärnan, Den är en kärleksdrog som gör att hundarna älskar precis allt inklusive andra djurarter och man kan låta en hund ta hand om vilken djurunge som helst, den blir som en mamma.
