8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Damned if you do, damned if you don't.

Totius skapar villkor där Victoria sätts i en dubbelbindning. Fast det här med 40% dropp ordinerat under tarmvila kan de inte kringgå. Där kan inte Victoria skuldbeläggas. Det är vården som har gett undermåligt dropp och receptbelagt det som fullständigt.

Ugglan, du har rätt i att Elsa mår mycket bättre i dag. Det är fantastiskt, och det gläds vi alla åt. Men titta på vad det är som har förändrats:

• Hon slipper droppet. För att vården till slut fick rätt bild av hennes näringsbehov.

• Hon äter vanlig mat. Det föräldrarna själva ville. Enligt JO-anmälan ville de sänka droppet och öka den fasta födan, och det finns journalanteckningar som stöder det (p. 2.5.1).

• Hon orkar gå i skolan och ha fritidsaktiviteter. För att hon får rätt näring.

• Hon slipper kanske stomin. Det är ett medicinskt beslut, som vården fattar.

Allt det här är resultatet av en ändrad medicinsk behandling. Ingenting av det kräver LVU. En korrekt ordination, en dietist, en ny medicinsk bedömning, och om man ville vara säker, ett utredningshem med en förälder. Samma resultat, utan ett år borta från familjen.

“Kontakten med pappan har utvecklats.” Den här är min favorit. Enligt JO-anmälan träffade Elsa båda sina föräldrar regelbundet redan före placeringen, och föräldrarna hade bra kontakt med varandra (p. 2.1.1). Sedan isolerades hon från pappan också, i över ett halvår, med ett brev i veckan, utan att han ens hade utretts. Att kontakten med pappan har “utvecklats” efter det, är som att bryta någons ben och sedan berömma sig för att han har lärt sig gå igen.

“Frågan är om det är värt det.” Nej, Ugglan. Det är inte frågan. Lagen frågar inte om resultatet blev bra. Den frågar om samma resultat hade kunnat nås med en mildare åtgärd. Med ditt resonemang kan vilket kroniskt sjukt barn som helst omhändertas, så länge vården passar på att rätta sin behandling under tiden och barnet mår bättre efteråt.

“Du får tycka annorlunda.” Det är inte en smaksak. Att ingreppet ska vara det minst ingripande som räcker är inte en åsikt. Det är ett krav i både LVU och Europakonventionen.

Elsa mår bra i dag trots att hon skildes från sin familj i ett år, inte tack vare det.

Ja det är helt galet, Victoria borde få skadestånd av staten och en offentlig ursäkt för det som vården och socialtjänsten gjort mot henne och hennes familj.

Man häpnar när man hör att föräldrar ska koppla in olika insatser och inte vården.

Att dra slutsatser om hur Elsa mår idag utan att faktiskt ha insyn i hennes psykiska hälsa och hur mycket detta påverkar henne idag och i framtiden är att göra sitt samvete rent utifrån skuld när man försöker rättfärdiga detta LVU... Sen finns det dessutom forskning som visar att även hennes kroniska sjukdom kommer att påverkas negativt av det trauma som hon utsattes för... den som påstår nåt annat ljuger

Allt som står i en text är sant, särskilt om texten kommer från en myndighet. Säger en myndighet att Elsa mår bra, så mår Elsa bra.

Och den som ifrågasätter det sprider konspirationsteorier, enligt systemriddarna runt det runda bordet.

Det är en enkel regel. Den har bara några små undantag:

• Står det i vårdens journal att droppet täcker 100 procent, så gör det det. Tills vårdens läkare säger att det var 40 procent. Då var det 40 procent hela tiden, och föräldrarna borde ha vetat det.

• Står det i domen att det fanns brister i omsorgen, så är det gällande rätt. Står det i samma dom att misshandelsanklagelsen var grundlös, så är det irrelevant.

• Står det i en Lex Sarah-rapport från socialtjänstens egna handläggare att utredningen brast, så är det bagatellartat.

• Står det i en extern granskning som kommunen själv har beställt att handläggningen inte var rättssäker, så saknar granskaren medicinsk kompetens.

Vid det runda bordet låter det ungefär så här:

Totius: Det står i domskälen från 2025.

Ugglan: Och domskälen är gällande rätt.

Doktorn: Det som inte står där kan vi inte veta.

Hejvardaghej: Men det fanns en oro.

Alla i kör: Och om myndigheten ändrar sig, så var det föräldrarnas fel.

Myndighetstext är alltså alltid sann, utom när den säger emot den myndighetstext som systemriddarna redan har bestämt sig för.

Oj, nu skruvade du upp fantasierna! Men nej, droppets sammansättning framgår av läkemedelslistan och står såvitt jag begriper även på påsarna. Det kan INTE vara ”receptbelagt som fullständigt” (dina ord). Känns det inte konstigt att bara häva ur sig sådant som du inte har en aning om?

Vad är ens det här lol!

De ordinerade Elsa 40%igt dropp under tarmvilan.

Som sagt. Du kommer ljuga och förvränga om det här för alltid.

Du vet inte vad som ordinerades under tarmvilan utan vårdplanen för tarmvilan och den har vi inte sett. Det har inte heller framkommit något diariefört klagomål från föräldrarna till vårdgivaren eller patientnämnden.

Suuuuccckk........

Föräldrarna överklagade domen. Under processen mot kammarrätten framkom att en av de uppgifter som misstanken byggde på var oriktig.

Grunden för omhändertagandet var misstanken om att mamman förfalskade A:s symtom och drev fram vård som A inte behövde. En del av det som lades fram gällde A:s trötthet och mående. Mamman beskrev A som trött och kraftlös och efterfrågade mer vård, medan sjukvården inte bedömde henne som så medtagen. Att mamman beskrev A som sämre än hon ansågs vara var ett av skälen till att hennes beskrivningar uppfattades som överdrivna.

Den bedömningen byggde delvis på A:s näringsintag. A fick näring via ett dropp direkt i blodet, och vårdens anmälningar, referenssamtal, journaler och intyg beskrev det som att hon fick total nutrition via dropp, alltså att droppet gav henne hela dagsbehovet av näring. Detta beskrevs samtidigt som livshotande på sikt, med risk för leverskador, blodförgiftning och för tidig död, och som ett tecken på onödig och överdriven vård. Fick A allt hon behövde den vägen borde hon ha haft tillräckligt med energi, och när mamman ändå beskrev henne som trött och kraftlös framstod beskrivningen som orimlig.

En beräkning av specialistläkare, daterad den 19 september 2025, visade att droppet i själva verket gav omkring 40 procent av A:s beräknade energibehov. Det var alltså inte fråga om total parenteral nutrition; resten var A beroende av att få i sig genom att äta. Åt hon inte tillräckligt fick hon för lite energi, och för lite energi gör att man blir trött och kraftlös. Mammans beskrivning av ett trött och medtaget barn var därmed förenlig med hur läget faktiskt kunde vara, och inte nödvändigtvis en överdrift.

Den felaktiga bilden av näringen var inte enbart familjens. Vårdens eget underlag beskrev näringen som total, och den behandlande läkaren kunde i referenssamtal våren 2026 inte svara på om dosen någonsin legat på 100 procent, uppgav att det var Uppsala som hanterat mängden, var osäker på om och hur den justerats, och kände inte till några dokumenterade näringsberäkningar. I samband med näringsuträkningen inför kammarrättsförhandlingen har sjukvården gjort gällande att föräldrarna hela tiden känt till att droppet inte gav full näring, men något stöd för det finns inte i underlaget – tvärtom beskriver journalanteckningar, intyg och anmälningar genomgående näringen som total. Föräldrarna har därtill pekat på att behandlande läkare tidvis ordinerat "tarmvila", att A inte skulle äta alls, vilket torde förutsätta att droppet ansågs täcka hela näringsbehovet eftersom det annars skulle innebär att läkaren ordinerat svält.

Socialtjänsten, som hade grundat sin oro delvis på sjukvårdens uppgift, kunde inte känna till det här felet tidigare. Men när det framkom i september 2025 att en av de uppgifter misstanken vilade på var oriktig, <u>gjordes ingen ny bedömning av A:s vårdbehov eller av de begränsningar som gällde</u> – trots att den uppgift som delvis burit bilden av en akut och livshotande situation visat sig överdriven.

### Bedömning

Ett omhändertagande och de begränsningar det för med sig, ska inte vara mer ingripande än vad ändamålet kräver. Man ska välja den minst ingripande åtgärden som ändå ger tillräckligt skydd, och ju mer ingripande en åtgärd är, desto starkare skäl krävs och desto tätare måste den omprövas (Proportionalitetsprincipen i FL § 5, LVU § 1).

Vår bedömning är att man valde de mest ingripande åtgärderna direkt, utan att först pröva om något mindre ingripande hade varit tillräckligt. Placering hos pappan eller på utredningshem hade svarat mot den risk man såg, men inget av det prövades. Begränsningarna kvarstod därefter oförändrade trots att grunden för vården försvagades i flera steg.

Ingen ny bedömning gjordes vid något av dessa tillfällen. Vid varje tillfälle då ny information kom fram, fanns det utrymme att lätta på åtgärderna, det gjordes inte.

Socialtjänsten har till uppgift att säkerställa barns skydd, vilket kan behöva ske med stöd av LVU. Men vi har hela tiden en skyldighet att arbeta för att barnet ska kunna komma hem vilket framgår av förarbetena till LVU-lagstiftningen (Prop. 1989/90:28 (s. 87–88, 118). Vi kan inte se att något arbete bedrivits för att A skulle kunna återförenas med sin familj. Efter att misshandelspåståendet avfärdats av Förvaltningsrätten, uppgiften om näringsdroppets oriktighet inkommit och omsorgsbristerna förblivit outredda, framgår det inte av handlingarna vilken risk vården skyddade mot.

https://www.instagram.com/p/DbK1ZZ7DWV3/?img_index=1

Det står tydligt i lex sarah att det enda som framkommit är just att det vart undermåligt dropp. Du kan inte kringå det och ditt ego klarar inte av att erkänna fel så du låser dig fast och spiralar ut nu.

Elsa fick 40% dropp under tarmvilan. Där kan du inte skuldbelägga Victoria på något vis.

Vi vet vad som står i Lex Sarah-rapporten och att detta är något som föräldrarna sagt. Mamman har också sagt det i radio och i Jossan & Ninas podd.

Tarmvila innebär att den vanliga behandlingen pausas och att en ny, akut vårdplan upprättas. Eftersom vi inte har sett vårdplanen för tarmvilan kan vi inte veta vilka medicinska beslut eller ordinationer som faktiskt togs.

Försök inte. Det står tydligt att droppet har vart undermåligt. Ingenstans kommer det fram att man ändrat droppet under tarmvilan.

Det här är när Victoria säger att Elsa är blek som ett lakan. Mer orkeslös än vanligt. Hon har alltså bara 40% dropp.

Det här är bl.a. felbehandlingen USÖ vägrar utreda.

https://www.na.se/orebro/felbehandling-men-uso-anmaler-inte-elsafallet/

Det du kan vara helt säker på är att man hade anmält ordinerad tarmvila och 40% dropp under tre veckor till IVO inom ganska kort tid. Att detta inte är gjort talar för att ordinationen ändrades och att hon då fick fullt drop under denna perioden. Detta skulle man inte "mörka" som du skulle uttrycka det då det oavsett skulle komma fram i ljuset förr eller senare.

Så det låter inte riktigt som att det som sägs stämmer.