Citat:
Ursprungligen postat av
Illuminatore
Att sätta barn till världen är det mest naturliga och att ge sig tid till att fostra och se sina barn växa upp torde vara ett mål för alla i mänskligheten men.... JAG kan inte kolla på film hela natten då, JAG kan inte gejma med polare då, kan inte gå ut på krogen, gå på koncerter... Det blir fallet för vår västerländska civilisation. Nu är ju världen en dystopisk och deprimerande plats för de flesta så kanske bäst att avsluta vår fortplantning.
Det har dock aldrig varit ett medfött "mål" för människor att vilja vara föräldrar. Det som varit medfött och inpräntat i oss som en drift har varit sexdriften. Det är denna vi agerat på, och i tusentals år, fram tills att vi alldeles nyss uppfann en möjlighet att kontrollera fertiliteten, har det inte behövts något annat för att skapa föräldrar.
Att dessa föräldrar, när barnet väl kommer, drabbas av instinkter som gör att de (oftast) knyter an till och tar hand om sina barn är också evolutionärt framväxta mekanismer hos vår art, men dessa instinkter aktiveras först när barnet är på plats, inte innan.
Finns ex.vis ingen medfödd drift att "vara farsa" hos alla människor av hankön. Den potentiella längtan som kan uppstå att bli detta är ett resultat av sociala förväntningar, kultur, moraliska värderingar etc. Inte av medfödda essentiella "mål".
En hanhund som inte får para sig med granntiken som löper blir frustrerad för att han inte får agera på sin biologiska drift, men han blir inte deprimerad för att han inte fått uppfylla sitt enda mål i livet: att bli hundfarsa. När löpet är över är han nöjd och harmonisk igen, oavsett om han har 20 valpar eller 0.