2026-10-29, 12:20
  #37
Medlem
Mailmanss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ientrea
Hej, tänkte göra en trygg tråd för er som ångrade att ni skaffade barn.
Det är ju någonting som man inte får säga, knappt får man tänka det.
Berätta gärna varför och hur du känner. Om du inte ångrar dig så behöver du inte svara i tråden- det är inte en plats för dig.

Min fråga är. Har du barn som du ångrar eller vill du bara starta en tråd som kollar om folk ångrar att det skaffade barn!?

Edit: ser att du redan svarat på det. Och som
Vanligt. Vid 99.9999% av fallen dessa trådar startas så har inte TS barn själv.

Kanske bör tilläggas att de flesta som svarar negativt om barn i liknande trådar inte heller själva har barn..
__________________
Senast redigerad av Mailmans 2026-10-29 kl. 12:23.
Citera
2026-10-29, 12:31
  #38
Medlem
RudyardKiplings avatar
Citat:
Ursprungligen postat av tatoomike
Nej det ångrar jag inte, det jag ångrar är att det inte blev som jag tänkte...

+1 på den.


Citat:
Ursprungligen postat av Stiffinger
Absolut inte, men dom ångrar nog mig som pappa.

Det har jag svårt att tro. Vill minnas att du är väldigt vettig. Barn i dag däremot som Illuminatore så målande beskriver nedan är något annat. Jag tycker många unga saknar sunda värderingar, normala kunskaper, lite jävlar anamma, vett och respekt. Som icke PK förälder står man rätt ensam när skola, MSM och idiot-föräldrar skapar en tsunami av PK-värderingar som hjärntvättar barnen emot en. Staten har effektivt tagit verktygen man har som förälder att korrigera sina barn, samtidigt som de passat på att vända barnen mot föräldrarna så fort minsta lilla går emot barnet. Det har varit förödande för uppfostran.



Citat:
Ursprungligen postat av Din-gamla-mamma
Ja jag ångrar det.

Varför? För att jag efter att ha skaffat barn insett att framtiden ser mörk ut, och att mänskligheten är korkad, destruktiv och ondskefull.

Unga naiva människor som begriper väldigt lite, skaffar barn.

Men visst, på kort sikt har det känns "tillfredsställande", och det har ju varit roligt med barn. Men det hade varit så gott som lika bra, kanske bättre, utan barn.

Hade jag fått göra om det hela hade jag varit mer noga i val av partner, skaffat +6 barn, flyttat ut på landet för självförsörjning och hemskolat mina barn. Jag hade valt en variant av Amish-livsstil.



Citat:
Ursprungligen postat av Illuminatore
Dagens "individer" är skadade av sitt TikTokande och doomscrollande. Deras EGO måste konstant näras av meningslöst skit och de jämför sig med falska idoler och har skeva ideal. Skolan lyfter aldrig fram fördelarna med kärnfamiljen tron och tryggheten i att vara en familj. Att sätta barn till världen är det mest naturliga och att ge sig tid till att fostra och se sina barn växa upp torde vara ett mål för alla i mänskligheten men.... JAG kan inte kolla på film hela natten då, JAG kan inte gejma med polare då, kan inte gå ut på krogen, gå på koncerter... Det blir fallet för vår västerländska civilisation. Nu är ju världen en dystopisk och deprimerande plats för de flesta så kanske bäst att avsluta vår fortplantning.

Mycket bra skrivet. Det är mycket som förgiftat våra barn, inte bara i det mentala men även kost, mediciner mm. Ondskan bakom det hela är enorm. Att så många i beslutsfattande positioner låtit det pågå är obegripligt.
Citera
2026-10-29, 12:35
  #39
Medlem
Ångrar jag det? Nej. Ångrar valet av pappan till mina barn däremot.
Sen när så många nu väljer att inte skaffa barn och hur mycket frihet och pengar de har till att leva rika liv så kan jag ändå se och förstå att barn verkligen inte behöver vara livet.
Tror däremot på ålderns höst livet blir rikare med barn och barnbarn.
Citera
2026-10-29, 13:48
  #40
Medlem
Biggedys avatar
Många ångrar det men ingen kommer erkänna det här.
Här inne är barn alltid det största som hänt en.

Vill du få en annan inblick kolla Reddit r/regretfulparents
Citera
2026-10-29, 14:11
  #41
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Mailmans
Min fråga är. Har du barn som du ångrar eller vill du bara starta en tråd som kollar om folk ångrar att det skaffade barn!?

Edit: ser att du redan svarat på det. Och som
Vanligt. Vid 99.9999% av fallen dessa trådar startas så har inte TS barn själv.

Kanske bör tilläggas att de flesta som svarar negativt om barn i liknande trådar inte heller själva har barn..

Information om TS privatliv behövs inte för att svara på TS fråga. Därmed är TS privatliv off topic.
Citera
2026-10-29, 14:13
  #42
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Stiffinger
Absolut inte, men dom ångrar nog mig som pappa.

Vad gjorde du mot dom? Slog du dom eller begick du övergrepp eller vad gjorde du?
Citera
2026-10-29, 14:17
  #43
Medlem
Nej men jag ångrar valet av fäder
Citera
2026-10-29, 14:23
  #44
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Illuminatore
Att sätta barn till världen är det mest naturliga och att ge sig tid till att fostra och se sina barn växa upp torde vara ett mål för alla i mänskligheten men.... JAG kan inte kolla på film hela natten då, JAG kan inte gejma med polare då, kan inte gå ut på krogen, gå på koncerter... Det blir fallet för vår västerländska civilisation. Nu är ju världen en dystopisk och deprimerande plats för de flesta så kanske bäst att avsluta vår fortplantning.

Det har dock aldrig varit ett medfött "mål" för människor att vilja vara föräldrar. Det som varit medfött och inpräntat i oss som en drift har varit sexdriften. Det är denna vi agerat på, och i tusentals år, fram tills att vi alldeles nyss uppfann en möjlighet att kontrollera fertiliteten, har det inte behövts något annat för att skapa föräldrar.

Att dessa föräldrar, när barnet väl kommer, drabbas av instinkter som gör att de (oftast) knyter an till och tar hand om sina barn är också evolutionärt framväxta mekanismer hos vår art, men dessa instinkter aktiveras först när barnet är på plats, inte innan.

Finns ex.vis ingen medfödd drift att "vara farsa" hos alla människor av hankön. Den potentiella längtan som kan uppstå att bli detta är ett resultat av sociala förväntningar, kultur, moraliska värderingar etc. Inte av medfödda essentiella "mål".

En hanhund som inte får para sig med granntiken som löper blir frustrerad för att han inte får agera på sin biologiska drift, men han blir inte deprimerad för att han inte fått uppfylla sitt enda mål i livet: att bli hundfarsa. När löpet är över är han nöjd och harmonisk igen, oavsett om han har 20 valpar eller 0.
__________________
Senast redigerad av Traumprinzz 2026-10-29 kl. 14:53.
Citera
2026-10-29, 14:31
  #45
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av MichelleGreen
Nej men jag ångrar valet av fäder

Hur gjorde du valet när det begav sig, på vilket sätt tycker du att ditt sätt att välja var (i backspegeln) "fel", och hur önskar du att du istället hade gjort när du valde?
Citera
2026-10-29, 14:45
  #46
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Traumprinzz
Hur gjorde du valet när det begav sig, på vilket sätt tycker du att ditt sätt att välja var (i backspegeln) "fel", och hur önskar du att du istället hade gjort när du valde?
Jag har 2 kullar barn med 2 olika pappor ifrån 2 olika förhållanden
Den ena var jag tillsammans med 15 år det slutade för han var jobbaholic. Bra iofs men ingen mening med att vara ensamstående sambo.
Den andra efter jag levt ensam ett par år visade sig ljuga om precis allting så vi separerade ganska snabbt och tyckte jag skulle betala allt.
Jag skulle vilja säga hinna på ögat och lyssnade inte på varningsklockor som fanns från start. Vi var tillsammans kanske 3 år sammanlagt.
Jag önskar jag hade åkt till storkkliniken i Danmark och skaffat barn med tanke på att jag iallafall tog hand om allt ensam.
Så var ej tanken.
Citera
2026-10-29, 16:06
  #47
Medlem
Jag ångrar inte att jag skaffade barn. Det jag ångrar är att jag inte lyckades ta mig ur mitt missbruk tidigare i livet.

Efter 25 år av cannabisbruk har jag äntligen börjat få tillbaka mitt förnuft och känna mig som mig själv igen. Jag har varit på många behandlingshem, men tyvärr har jag gång på gång fallit tillbaka i missbruket efter några veckor eller månader.

Nu när jag fått rätt medicinering var dosen för hög, vilket jag sa till dem innan att jag inte kan hantera så pass hög dos från psykiatrin. vilket gjorde mig så påverkad att jag knappt kunde fungera. Jag kunde sitta hos mitt ex tillsammans med min son utan att få fram ett enda ord, bara stirra rakt in i väggen. Det gör ont att tänka på hur frånvarande jag var när jag egentligen ville finnas där för min son.

Nu när jag äntligen känner mig klarare i huvudet och är drogfri vill varken min son eller hans mamma ha kontakt med mig. Jag förstår att det är mycket dåligt som har hänt och att förtroende inte går att bygga upp över en natt.

Sonen bor i ett familjehem där han ha det bra och får den trygghet han behöver. Det gläder mig, även om det gör ont att stå utanför hans liv.

Jag kan inte förändra det förflutna, men jag kan ta ansvar för mitt liv idag. Jag vill fortsätta vara drogfri och visa genom mina handlingar att jag verkligen försöker förändras.

Jag ångrar inte att jag blev pappa. Jag ångrar att mitt missbruk tog så många år ifrån mig och mitt barn. Jag hoppas att det någon gång i framtiden finns en möjlighet till kontakt, men tills dess måste jag fortsätta kämpa och bli den människa och pappa jag alltid hade velat vara.
__________________
Senast redigerad av higherlife 2026-10-29 kl. 16:10.
Citera
2026-10-29, 17:48
  #48
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av rostochlok
Vad gjorde du mot dom? Slog du dom eller begick du övergrepp eller vad gjorde du?
Är mest bara dålig på att hålla kontakten med dem. Som med alla andra, för övrigt.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in