2026-10-28, 17:14
  #13
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Provocative3.0
Varför skapar du en tråd som inte är en plats för dig?

Varför inte? Som jag också skrev så är det för en väns skull. Tycker du inte att en sån plats behövs så behöver du inte vara här? Som sagt det står väldigt tydligt att det är för folk som ångrar sig och vill prata av sig, inte andra. Starta en egen tråd
Citera
2026-10-28, 18:06
  #14
Medlem
Jag har förstått det som att de flesta som ångrar sig ångrar vem de skaffade barn med, inte själva barnen.

Googla på "ångra barn flashback" så dyker det upp massa trådar om ämnet.

(FB) Ångrar ni någonsin att ni fick barn?
(FB) Ångrar mina barn
(FB) Ångra barn speciellt om det kommit till efter mycket arbete
(FB) Ni som ångrar att ni skaffade barn. Berätta er historia.
Citera
2026-10-28, 18:15
  #15
Medlem
Ja och nej.

Vi var jättekära under några år men sen när andra barnet kom började saker förändras, det blev allt för ofta bråk om småsaker och känns också som att hon prioriterar barnen först och inte vill vara med mig lika mycket längre.
Liksom, vi har inte sex så ofta nu mer vilket gjort att jag börjat gå till horor istället.

Skaffa barn med rätt person är det man ska göra.
Citera
2026-10-28, 18:32
  #16
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av ientrea
Varför inte? Som jag också skrev så är det för en väns skull. Tycker du inte att en sån plats behövs så behöver du inte vara här? Som sagt det står väldigt tydligt att det är för folk som ångrar sig och vill prata av sig, inte andra. Starta en egen tråd
Nej, du skrev inte att det var till en vän. Eftersom du själv inte hör hemma i tråden så kan du knappast kräva att andra inte hör hemma här. Kanske är bäst om ”din vän” skapar sina egna trådar?
Citera
2026-10-28, 18:52
  #17
Medlem
Din-gamla-mammas avatar
Ja jag ångrar det.

Varför? För att jag efter att ha skaffat barn insett att framtiden ser mörk ut, och att mänskligheten är korkad, destruktiv och ondskefull.

Unga naiva människor som begriper väldigt lite, skaffar barn.

Men visst, på kort sikt har det känns "tillfredsställande", och det har ju varit roligt med barn. Men det hade varit så gott som lika bra, kanske bättre, utan barn.
Citera
2026-10-28, 19:01
  #18
Medlem
Det finns ingen normal människa som ångrar sina barn.
Citera
2026-10-28, 20:23
  #19
Medlem
Nix! Tvärtom, väldigt glad för det. Livet blev inte som planerat, men det känns ändå helt rätt att de är här.
Citera
2026-10-28, 20:52
  #20
Medlem
Hon vill inte knulla längre för att du är en gnällig mes. När min fru födde barn #3 så försvann lusten i stort sett ett helt år och jag gav henne "space". Från ingenstans kom lusten tillbaka, nästan starkare än någonsin och efter det har vi hunnit med både #4 och även #5. Inte omöjligt att det blir även #6 så som hon går igång under ägglossningen.

Du luktar säkert också billig hora när du kommer hem, du sjunker bara ännu mer i hennes ögon då

Citat:
Ursprungligen postat av hennevilljagknulla
Ja och nej.

Vi var jättekära under några år men sen när andra barnet kom började saker förändras, det blev allt för ofta bråk om småsaker och känns också som att hon prioriterar barnen först och inte vill vara med mig lika mycket längre.
Liksom, vi har inte sex så ofta nu mer vilket gjort att jag börjat gå till horor istället.

Skaffa barn med rätt person är det man ska göra.
Citera
2026-10-28, 21:55
  #21
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av hennevilljagknulla
Ja och nej.

Vi var jättekära under några år men sen när andra barnet kom började saker förändras, det blev allt för ofta bråk om småsaker och känns också som att hon prioriterar barnen först och inte vill vara med mig lika mycket längre.
Liksom, vi har inte sex så ofta nu mer vilket gjort att jag börjat gå till horor istället.

Skaffa barn med rätt person är det man ska göra.

Tror inte det där är något unikt.. utan ganska vanligt. Inte nödvändigtvis kring fenomenet att gå till horor. Men att det leder till otrohet, skillsmässor osv.

Problemet är att man måste ta tag i relationen ordentligt när barn kommer, vilket inte är lätt alltid... Det gäller båda. För det är inte bara den ena i relationen som gör fel, och/eller hamnar fel.. Båda måste äga ett ansvar och inte bara skylla ifrån sig och peka på varandra.. då är man inte sandlådan igen. Även om det är lätt att hamna där.

Största problematiken enligt min uppfattning är hur man hanterar tiden mellan paret " Vi-tiden (tiden ihop som par), egentiden, och tiden med barnen ihop.. Många skapar inte rutiner för det och då gnisslar relationen fort. Jag tror man underskattar det och då går det fort utför om man tror att de bara ska lösa sig per automatik. Men såklart finns mycket annat också.... som påverkar..

Det gäller att få utrymme hos bägge parter för sina behov, i den mån det går.. annars uppstår en obalans och gnissel som växer sig större.. varpå negativa flyktvägar sker för sina behov.

Det här sker ju givetvis bara om man snackar om det, på bra ställen och situationer om det går. Inte alltid i affekt.
__________________
Senast redigerad av rawjudge 2026-10-28 kl. 22:05.
Citera
2026-10-29, 02:25
  #22
Medlem
Vilken spännande tråd!

Har inga barn själv, och ja! Gräset är grönare på den här sidan! I alla fall om man jämför med bekanta som har barn, 2-4 stycken med minst 2-3 pappor.. det är nästan som att de tror att det bara gäller att träffa rätt person så löser sig allt hahaha.

Intressant är också att se de där populära tjejerna från skoltiden idag, oftast rejält överviktiga och verkar deprimerade. Jag undrar hur det ser ut i mindre hålor med folk som först dejtat halva byn, och sedan skaffat barn med flera som själva har andra partners med barn.

Man hör grannarnas ungar leka 10% och gråta 70% av tiden, resten av tiden har jag ingen aning om vad de gör.

Hur orkar ni med både partner och barn? Är ni ständigt på gränsen till att bara dra och lämna allt?

Oft: jag älskar min egentid så pass mycket att jag till och med avstår från att skaffa partner. Spyr inombords bara av tanken på att ha någon hemma som kommer innanför dörren efter jobbet. Att behöva sitta ner och äta middag ihop och allt vad det innebär.
Citera
2026-10-29, 03:17
  #23
Medlem
Merwinnas avatar
Jag tror inte att någon normal människa ångrar sina barn. Det kan förstås vara jobbigt i perioder, särskilt under småbarnsåren, men då får man försöka förändra sin situation. Gå ner i arbetstid om man är två föräldrar och i stället sänka sin standard är vettigt, är man ensamstående kan man komplettera upp med bostadsbidraget sin ökar när inkomsten går ner. (Nej jag säger inte att det är bra att leva på bidrag generellt, men om en ensam mamma blir så utarbetad att hon känner på riktigt att hon önskar att hennes barn inte skulle finnas, så är det bättre ändå.) Koppla in ungarnas mormor/farmor/moster/faster som barnvakter, var inte rädd för att be om hjälp! Som en sista utväg: kontakta socialen och ansök om en avlastningsfamilj varannan helg.

När det gäller intressena, så kan man när barnen blir lite större börja sätta in barnen i sina intressen, och det ger - tyckte jag i alla fall - ett djupare och mognare intresse. Överhuvudtaget är det en fin känsla att ha fört inte bara själva livet vidare, utan även sina kunskaper, värderingar och intressen. De egna barnen är ju de människor man kan påverka mest av alla, som man har störst inflytande över.
Citera
2026-10-29, 05:45
  #24
Medlem
Merwinnas avatar
* bostadsbidraget SOM ökar
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in