Citat:
Ursprungligen postat av
Ajogen
Du får svar, sen svarar du så här lol!
Det är uppenbart vad cirkelresonemang är till för, och varför de är så vanliga i LVU-sammanhang.
LVU handlar om risk, inte om skada som redan har skett. Socialtjänsten behöver inte visa att barnet har skadats, bara att det finns en påtaglig risk för att det kan skadas. Och en risk är en förutsägelse om framtiden. Den går inte att bevisa på samma sätt som ett brott. Det är där cirkelresonemangen tar sig in. När det saknas konkreta bevis, får slutsatsen bära sig själv.
De återkommer i ärende efter ärende, och de ser alltid ungefär likadana ut:
"Bristande probleminsikt." Föräldern håller inte med om socialtjänstens beskrivning. Det tas som bevis för att föräldern inte förstår problemet. Alltså finns problemet. Det finns inget svar som föräldern kan ge som inte bekräftar anklagelsen. Håller hon med, erkänner hon. Håller hon inte med, saknar hon insikt.
"Bristande samarbetsförmåga." Föräldern ifrågasätter socialtjänsten eller vården. Det tas som bevis för att föräldern inte kan samarbeta. Alltså är barnet i fara. Ju mer föräldern försvarar sig, desto starkare blir beviset mot henne.
"Barnet mår bättre i placeringen." Barnet placeras och får lugn, struktur, ofta ny behandling och ny skola. Barnet mår bättre. Det tas som bevis för att det var föräldrarna som var problemet. Alltså ska placeringen fortsätta. Att allt annat också ändrades samtidigt räknas inte.
"Föräldrarna samtycker inte." Socialtjänsten bestämmer vilken vård barnet behöver. Föräldrarna säger nej. Alltså krävs tvång. Föräldrarnas nej blir själva grunden för tvånget.
"Domstolen har prövat det." Domstolen bygger på socialtjänstens utredning. Omprövningarna bygger på domstolens beslut. Nästa domstol bygger på den förra. Ingen går tillbaka till källorna. Och därefter hänvisar alla till att det är "prövat i domstol".
Gemensamt för dem alla är att de inte går att motbevisa. Det finns inget en förälder kan göra eller säga som bryter cirkeln, eftersom varje motargument blir ett nytt bevis. Det är just därför de fungerar så bra för den som redan har bestämt sig, och så illa för den som söker sanningen.
Och det är inget nytt. Vattenprovet i häxprocesserna fungerade på samma sätt: flöt kvinnan var hon skyldig, sjönk hon var hon oskyldig, men drunknade. Skillnaden i dag är att cirkeln är skriven på myndighetspapper och har en domstols stämpel.
Så vad är lösningen? Att bryta cirkeln med det enda den inte tål: kontroll mot källorna. Vad sa skolan egentligen? Vad står det i journalen? Vad ändrades i behandlingen? När man ställer utredningen mot originalhandlingarna, faller cirklarna en efter en.
Och det är precis därför systemriddarna helst vill att vi ska lita på domskälen, och inte läsa det som de bygger på.