Citat:
Ursprungligen postat av
bakelsernassmak
De flesta religionerna baseras på en tro på någonting större, att mänskligheten inte bara kan reduceras till ett kosmiskt sammanträffande där lidande är det enda som någonsin kommer upplevas. Religion kan alltså i sin essens, sammanfattas som hopp. En tro på att det finns mer, på att sann godhet existerar och att verkligheten består av mer än djungelns lag. En tro på att de goda kommer få godhet, och att de onda kommer få ondska. Att döden inte har sista ordet, och att det ens hjärta innerst inne söker efter, ovillkorlig kärlek, sann lycka, perfekt existens, befrielse från död och svaret på verklighetens mysterier, finns.
Ateister förnekar detta. De menar att ingenting större än mänskligt lidande och maktdynamiker existerar. Inte bara det, de hånar, attackerar, förolämpar och gör allt för att bryta ner dom som vågar tro på godheten. Många diskussioner mellan ateister och troende kan sammanfattas genom att den troende försöker övertyga ateisten om att godhet existerar, medans ateisten rentav mobbar den troende.
Denna dynamik begränsas inte alltid bara till mobbning heller, i många fall övergår den i våld, ibland brutalt våld. Statsateismregimer har historiskt sett försökt utrota troende genom massavrättningar och arbetsläger.
*SNIPP!*
Första stycket är intressant sedan urartar det allt mer...tills det hela blir fullständigt absurt. Men låt oss plocka ut lite godbitar.
Citat:
Att döden inte har sista ordet...
Här har vi grunderna till alla religioner, människans skräck inför sin egna mortalitet där spiritualismen blir snuttefilten för att inte deppa för mycket över det oundvikliga slutet, det finns ju något som väntar efter döden också. Bekvämt, enkelt men inte särskilt produktivt.
Citat:
Ateister förnekar detta.
Förnekar vad?
Sedan kommer en lång harang av anklagelser utan substans mot en grupp människor som valt att inte låta sig vilseledas av spiritualismens villfarelser. Jag vet ingen som förnekar att världen är full av godhet eller ondska, dock verkar det som om TS har lite svårt att förstå skillnaden mellan mänskliga val och övernaturligt inflytande. Det senare är något som ateisten förnekar och som TS verkar mer benägen att urskulda...eh, är inte den kristna guden god nog för dig?
Sedan har vi den illa dolda kollektivismen, TS utmålar ateister som en grupp med samma åsikter, motiv och handlande. Vilket är typiskt för ohederlig argumentation i stil med "förgifta brunnen" eller "halmgubbe-argument".
När sanningen inte kan ligga längre bort, då ateister är betydligt mer inhomogena som grupp än teister. Det finns några ateister i den här tråden redan som inte är kompatibla med mina åsikter alls, hur hänger det ihop med din tes, TS?
Citat:
Statsateismregimer har historiskt sett försökt utrota troende genom massavrättningar och arbetsläger.
Här blir det riktigt knasigt men förtjänar en kommentar. Dessa regimer TS sannolikt tänker på, några existerar fortfarande, är inte ateistiska i grunden.
Kommunism i sin grund är en villfarelse mycket likt religion, utom i de fall där det urartar till ren personkult (Kina och NordKorea är bra exempel). Att Sovjets ledare ansåg att religion var folkets opium, kan man som ateist ha viss förståelse för men inte vilka åtgärder som Stalin implementerade under sin tidiga politiska karriär. Senare använde han kyrkan som ett verktyg för att ena folken och förstärka sin egna maktbas...så vilken roll religionen faktiskt hade i det fascistiska Sovjet var ju något tveeggat vilket jag misstänker TS inte har reflekterat över eller ens varit medveten om.
Idag använder Putin den Ryskortodoxa kyrkan som rena rama spioncentral, både inrikes som utrikes...hej TS, skulle inte kristendomen stå för godhet och rättvisa men används här för lönnmord och informationsinhämtning mot dissidenter, bland annat?
Dock är det så att religion är ett hot mot en totalitär regim, så det finns ett syfte med att kväsa religiösa uttryck för att skydda en regims maktbas mot uppror eller oönskade informationsflöden. Är det då bristen på spiritualism som är problemet eller är det en grundläggande motsättning mellan makten och religion? Religion har ju under mycket lång tid använts som ett verktyg för att styra människors liv av totalitära regimer.
Så hur var det nu, vad var religion ett verktyg för? Skydda totalitära regimer mot folkligt uppror eller tröst inför människans stundande mortalitet?
Motexemplet, som är skrattretande tydligt, är revolutionen i Iran. Där kommunister och religiösa fanatiker tillsammans störtade regimen och avsatte Shahen. När revolutionen avslutats vände sig kommunisterna och fanatikerna mot varandra och ett blodbad helt i linje med den ateistiska kommunismen (enligt TS sic.) utfördes av de religiösa fanatikerna.
Nu är i och för sig TS invändning lika förutsägbar som den är korkad i detta fallet men kan säkert komma underhålla andra läsare.
Sedan är det lite lustigt att nämna mänskligt lidande när katolska kyrkan idag i det närmast är världens största pedofilring med enbart devianter i ledande ställning och kristendomen i övrigt inte bara har ett avskyvärt tortyrredskap som symbol utan omfamnar mänskligt lidande som den snabbaste vägen att nå frälsning och evigt liv efter döden...tröst inför mänsklighetens stundande mortalitet, igen?
Sedan att som kristen prata om gud som god är knepigt då, om man får tro på vad som står i bibeln så är gud inte bara illvillig, småaktig och hämndlysten utan också en massmördare och allmänt tvivelaktig ur moralisk synpunkt, döda barn för att vinna ett enkelt vad exempelvis.
Som skrivits tidigare, TS ser inte skillnad på nihilism och ateism men det är två vitt skilda saker...samt Kitteln kallar uppenbarligen kopparkannan svart.