Citat:
Ursprungligen postat av
trustmeiamadoctor
Helt ärligt Kurre så börjar jag ledsna på att överhuvudtaget svara dig då du inte tar till dig något av det som sägs.
Men givet det vi vet från domen och intervjun med LE, så i princip ja. Det friserade intyget förtjänar även kritik dock.
Utifrån kontexten och det som beskrivs i domen och villkorat att vi inte har hela bilden, så ja, jag tycker absolut att det kan vara motiverat för att bryta ett sjukdomstillstånd där man inte ser annan utväg.
Tack, Doktorn. Äntligen ett svar: "i princip ja". Och tack för att du säger att det friserade intyget förtjänar kritik. Det noterar jag.
Men titta på hur ditt ja är byggt: "villkorat att vi inte har hela bilden".
Det är "vi har inte hela bilden" igen, men den här gången används det åt andra hållet. När jag har pekat på vårdens fel har du svarat att vi inte kan veta, eftersom vi inte har hela bilden. Nu, när frågan gäller om ett barn får tas från sina föräldrar i ett år, leder samma okunskap plötsligt till ett "absolut motiverat".
Det är inte så det fungerar, varken i juridiken eller i vetenskapen. Om man inte har hela bilden ska man vara försiktig, inte gå till den mest ingripande åtgärd som finns.
Vid LVU är det myndigheten som ska visa att det finns en påtaglig risk. Om bilden är ofullständig, har myndigheten inte visat det. Då är svaret nej, inte ja.
Med din logik blir okunskap ett skäl för tvång. Ju mindre vi vet, desto mer motiverat är det att ta barnet. Det är en dimridå som fungerar åt båda hållen: den skyddar vården när den har gjort fel, och rättfärdigar tvånget när föräldrarna ifrågasätts.
"För att bryta ett sjukdomstillstånd." Läs det en gång till. LVU är inte en medicinsk behandling. Det är en lag om brister i föräldrarnas omsorg. Om syftet var att bryta ett sjukdomstillstånd, då användes LVU som ett medicinskt verktyg. Och det är precis det Centrum för rättvisa påpekar: att LVU inte får användas för att vården ska ompröva sin egen behandling (JO-anmälan, p. 2.5.3).
"Där man inte ser någon annan utväg." Att man inte ser en annan utväg betyder inte att den inte finns. Det kan också betyda att man aldrig letade. Socialtjänsten skrev själv att utredningshem var aktuellt vid brister i omsorgen. Föräldrarna efterfrågade mildare alternativ. Wilma erbjöd en matdagbok. Pappan fanns. Ingen av utvägarna prövades, eftersom det aldrig gjordes en utredning som letade efter dem.
Och för en vecka sedan skrev du: "Så akut var det säkerligen inte." Nu var det absolut motiverat. Vilket gäller?