Citat:
Ursprungligen postat av
qnostalgi
Jag är religiös i viss betydelse, precis som när människor bekänner sig till feminismen, klimatrörelsen eller vad det nu må vara, för att de sympatiserar med eller vurmar för en viss typ av frågor.
Var och en blir salig på sin tro, heter det ju.
Det finns för mig en spirituell dragning som innefattar daglig och timslång meditation. Utan den fungerar jag inte alls. Jag tror också på existensen av reinkarnation och själar. Detta utan att kunna belägga det med vetenskapliga källor, utan det bottnar i en inre övertygelse om hur världen hänger samman. Detta innefattar sådant som att ingenting är meningslöst, orättvist eller förgäves, att man har en plikt att fullfölja detta liv och inte ta till destruktiva flyktvägar för att stå ut med tillvaron.
Jag är dock inte religiös i den traditionella benämningen att jag har vigt mitt liv åt en befintlig världsreligion. Jag har överhuvudtaget svårt att tala i termer av Gud, men delar många av den kristna högerns värderingar, en viss gren av konservatism, men t.ex. inte synen på sex före äktenskapet som något problem. Däremot nyttjar jag inte alkohol, äter inte kött och har många invändningar mot det västerländska sättet att leva.
Fint att få ta del av.
Jag tror på Gud, the Oneness, kalla det vad man vill. Att lära känna sig själv/det inre universum är att lära känna Gud/det yttre universum, allt hänger samman som sagt. Jag tror att döden är större än livet. Jag tror som du att döden inte är slutet, jag tror överhuvudtaget inte att tiden är linjär, med en början och ett slut. Det fortsätter helt enkelt.
Jag har aldrig läst bibeln och kommer nog inte göra det heller. De första kristna samlades i små grupper och alla i gruppen/församlingen turades om att tala inför de andra, kvinnor som män. Liksom Jesus strävade de efter rättvisa och jämlikhet. Sen blev hela skiten kidnappad av makthungriga psykopater och andra kluster B störningar. Inga av deras förvrängda tolkningar har med Gud att göra eller Jesus grundbudskap.
Jag är för dödshjälp. Jag har själv upplevt personlighetsförändrande psykisk och fysisk smärta. Hade jag inte haft hopp om att bli bättre hade jag velat avsluta det. Frigöra mig från min fysiska kropp. Jag vill därför att andra människor ska ha det valet. Jag kan inte döma dem till svår smärta för resten av deras naturliga liv. Bättre då att de får somna in i lugn o ro och bli fria från den fysiska kroppen och all smärta.
Jag är emot dödsstraffet. Jag anser inte att döden är ett straff. Ett mycket värre straff för en människa är isolering. Jag vet inte om du vet vem El Chapo, Joaquín Guzmán är. En kallblodig kartelledare som till slut blev utlämnad och dömd i USA. Han har sedan dess suttit isolerad, i USA får man hålla fångar isolerade obegränsad tid. Vid detta laget är han galen. Gött så, låt honom sitta och plågas av hallucinationer och psykisk ohälsa för resten av livet. Kan inte tänka mig ett värre straff än det.
Osv. Dessa ämnen är ju så intressanta att prata om men ska försöka att inte skriva en novell här.
Citat:
Ursprungligen postat av
qnostalgi
"När det gäller övriga aborter har vi ingen aning om varför individuella kvinnor beslutar sig för abort. Och jag tror inte på den gamla trötta och misogyna vanföreställningen om att kvinnor skuttar iväg till abortkliniken glada i hågen och lättvindigt fixar det där lilla problemet som dök upp så olägligt precis innan Thailandsresan."
Det är nog omöjligt att säga hur vanligt förekommande det är att resonera som du beskriver. Just eftersom man inte behöver uppge skäl till sin abort så kan man ju bara utgå från dem man möter eller hur folk väljer att motivera sina beslut i t.ex. enkätundersökningar, eller vad man läser sig till på abortdelen i olika internetforum.
Jag har genom livet mött en del kvinnor som resonerar enligt ovan. Det betyder INTE att de nödvändigtvis är i majoritet, ska tilläggas. Men att helt avfärda det som en misogyn vanföreställning är nog inte heller rätt måttstock. Observera att jag omöjligt kan veta frekvensen av sådana attityder endast baserat på anekdoter. Min uppfattning är att alla varianter förekommer – de som skuttar glatt, de som blir väldigt traumatiserade efteråt, de som varken går att placera i någon av nämnda kategorier, och så vidare.
Sant. Det förekommer troligen alla typer av kvinnor och alla möjliga anledningar och många olika typer av reaktioner och hur de olika individerna hanterar det.
Det måste vara upp till individen själv att bestämma. Jag ser som sagt inte en människa och ett embryo som två likvärdiga parter. Jag är rätt så pragmatiskt lagd. Ett embryo är inte ett barn/människa. En larv är inte en fjäril. Ett ägg är inte en kyckling.
Abortmotståndarnas metod att ta kontroll över andra människor, deras kroppar och styra över deras (livs)val genom att använda ett bedrägligt och manipulativt språkbruk tyder på sjukdom i mina ögon.
Jesus sa inte ett skit om varken abort eller homosexualitet - trots att båda förekom på hans tid också. Allt sånt tolkades in av sjuka individer i efterhand vartefter de hade behov av det.
Jag både dricker och äter rätt kött men i väldigt måttliga mängder. Ägg, kyckling och fisk äter jag oftare. Jag har svårt för att bryta ner bönor och linser och liknande och kött innehåller trots allt det mesta vi behöver. Avskyr dock överlag hur hanteringen av djur ser ut.
