Citat:
Ursprungligen postat av
Vit-spade
Vad som är rätt och fel skiftar genom historien. En stor andel människor tyckte förr att slaveri var okej, var det därför moraliskt försvarbart?
Nej du, ska vi ha någon juridisk kompass som håller över tid måste det vara följande: 1. Handling som skadar andra människor = fel. 2. Handling som inte skadar någon annan = okej.
Anledningen att många tyckte att slaveri var OK, var för att man inte såg något annat alternativ. Betald arbetskraft var dyr och maskiner som kunde göra arbetet effektivare fanns inte.
Sedan när det gäller slaveri, så har inte allt slaveri varit som skräckbilden från de amerikanska plantagerna med negerslavar (som inte heller alltid var "skräck", det berodde ju på ägaren). Slavarna i det Ottomanska imperiet t.ex. var tekniskt sett slavar, men de kunde ändå göra karriär, de kunde ändå ha ett bra liv. T.o.m. många av de högt uppsatta politikerna i Ottomanska imperiet - ja t.o.m. storvisiren i vissa fall - var fortfarande på papperet sultanens slavar.
...liksom de mäktiga kvinnorna som fött sultanens söner tekniskt sett fortfarande var hans konkubiner (slavinnor alltså), men ändå levde de i lyx och överflöd och hade en enorm makt över de andra kvinnorna och eunuckerna i haremet, och de kunde genom att påverka sultanen ha makt över rikets styrelse till och med. Eunuckerna var också slavar, men kunde ändå göra karriär o.s.v.. Det här var en passus men jag ville bara klargöra detta.
On topic: olika typer av polygami i VÅRT samhälle, där kvinnor inte längre uppfostras till att underordna sig män, kommer att upplevas som mycket skadligt av de kvinnor som tvingas dela sin make med en eller flera bihustrur. En kvinna som är rädd för sin man vågar inte säga nej, utan hon kommer att skriva på om hennes underskrft krävs.
Och en allmän normupplösning - där det skulle vara tillåtet med något slags gruppäktenskap oavsett könsförhållanden och där alla har sex tillsammans - skadar hela landet. För att det löser upp moralen. Vi måste ha något slags gemensam grundläggande moral om inte allt ska urarta. Det har redan urartat alldeles för mycket, i och med att barn skapas med konstgjorda metoder, aldrig får lära känna sin ena riktiga förälder (ibland båda), tvingas växa upp med samkönade par och deras ofta konstiga vänner o.s.v.. Det har redan skett allt för många eftergifter.