Vad är problemet med månggifte?

Som rubriken lyder.

Det är ett ämne som väcker många känslor, och avsky helt klart. Idag förknippas det väl mest med muslimska länder, men Centerpartiet hade i sitt förslag till partiprogram för snart 20 år sen ett förslag att man skulle legalisera månggifte. Som Annie Lööf fick pudla från.

Varför väcker det så mycket känslor?

Jag kan förstå om folk tycker det är moraliskt klandervärt men då ska vi komma ihåg två saker:

1. Staten ska inte agera moralpolis (då befinner vi oss på ett sluttande plan).
2. Otrohet anser de flesta också vara moraliskt förkastligt, det är inte olagligt. Vari består den relevanta skillnaden?

Borde vi inte avkriminalisera månggifte i Sverige?

Notera att jag enbart lyfter frågan ur ett juridiskt perspektiv, huruvida en sådan utveckling är moraliskt önskvärd är något helt annat, och får bli ämne för en annan tråd i så fall.

Man kan ju leva i ett samboförhållande lite hur som helst utan problem, (förutom om man ska ansöka om bolån).
Sen finns det väl en kluvenhet när det gäller giftemål i kyrkan, att vissa kanske inte viga vilka som helst?
När det kommer till muslimsk månggifte så var själva grundtanken här att alla kvinnor skulle bli försörjda av mannen och under vissa tidperioder pga t.ex. krig så fanns det ett överskott på kvinnor. Där handlade det inte om direkt kärlek och lust utan om att bygga ett ekonomisk stabilt samhälle.

Varje kvinna ska få sin egen slav, dvs man. Det är tanken.

Visst kanske tanken att en kvinna istället kan få 2 eller 3 eller 8 slavar är till en början tilltalande. Men då glömmer man bort att många kvinnor kommer helt bli utan slav, om en enda aktiv kvinna samlar ihop flera slavar åt sig själv! Det är girigt!

Slavarna ska jämt fördelas, varje kvinna ska få åtminstone en slav. Monogami.

Slavar…?!?
Vad har du växt upp i för en familj egentligen?

Det blir massor av krångel. Vad händer exempelvis under ett pågående äktenskap och det tillkommer en eller flera personer i äktenskapet? Det blir hur krångligt som helst. Juridiskt alltså.

Bryr mig inte om hur andra lever, om de har flera fruar eller lever med samma kön.
Däremot bryr jag mig om han eller hon har råd att försörja en stor familj själv. Så det inte blir som en del flyktingar som kommit hit och avlar fram 9-10 barn som samhället får försörja. Efter fyra barn skulle alla bidrag dras in. Klarar man inte familjeplaneringen så man kan försörja familjen kan man åka hem till bajshyddan igen. (Gäller även svenskar, skillnaden är att de kan man inte skicka hem till någon bajshydda)

Liksom inte samhällets ansvar om du vill ha fem fruar men inte har råd att försörja dem. Köper jag fem bilar och inte klarar av det ekonomiskt får jag ingen hjälp.

Du kan bo i något kollektiv och ha hur många kvinnor du vill, något TV program om det för några år sedan. Såg det aldrig då det inte intresserar mig för fem öre. Hans Scheike hade väl fyra-fem kvinnor som han piskade och de gillade det allihop. Problem blev det när han tog dit barn som något sorts sommarkolla. https://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Scheike

Det är faktiskt helt sjukt att det är så egentligen.

Jag kan tänka mig att ha 3 st fruar men inte fler.

Då måste vi också tillåta aga.
Man måste få slå dom, så dom inte vågar bråka för mycket.

Giftermålet är ju framförallt en juridisk produkt idag och månggifte skulle komplicera den saken avsevärt.

Staten/samhället ska väl inte underlätta omoraliska handlingar?

Att vara otrogen är ju inget staten ger premisser för men att vara den som viger Mohammed med 7 retarderade kvinnor ska nog undvikas.

Gift dig med en och skaffa flickvänner om du får?
Om du är kvinna så skaffa en man och ha en side man om du får?

Om vårt land drabbas av krig, och tre av fyra män dör, då kan jag förstå att män bör gifta sig med flera kvinnor.
Men under normala förhållanden fuckar det bara upp samhällsordningen!